Dröm eller Verklighet? En ff om 1D

Det ska bli roligt att se vad som händer i nästa kapitel

Hoppas på mer snart!

Okej, jag vet att jag lovade ett kapitel för en vecka sen.. Ni får tro det eller ej men den dagen råkade jag logga ut mig själv och eftersom jag alltid har mitt konto inloggat så kom jag så klart inte ihåg mitt användarnamn, men nu funkar det.

16.
Nialls POV
Efter Liam stuckit in i duschen med en sur och tröttsam min gick jag och drog på mig mina mysbyxor som lång prydligt på stolen precis där jag lämnade dem igår. Jag gick dessutom fram till min resväska och tog fram min gitarr tröja och en grå hoodie. När allt var på satt och sängen var bäddad tog jag på mig skorna som stod i hallen och gick sedan ut i vinterkylan på väg mot sjukhuset. Jag hade frågat om någon ville följa med men alla tackade nej förutom Hanna som sa att hon kom lite senare. Egentligen är jag inte så mycket för jackor, men nu när det är -15 så är det rätt gött att ha en varm jacka, tänkte jag medan jag gick förbi den gamla kyrkan. När jag kommit upp till korsningen efter bron så kunde jag skymta sjukhusets stora byggnad. Det var en ganska lång promenad, men det hade jag inget emot, speciellt inte när man inte har någon som följer efter en.
Jag öppnade svängdörren som ledde in till receptionen, eftersom jag visste vilket rum hon låg i brydde jag mig inte om att gå fram och fråga. Hissen gick ovanligt långsamt, eller så var jag bara otålig. När den äntligen stannade gick jag bort till rummet där hon låg. Jag gick in och satte mig på stolen som stod kvar sedan igår. Jag tog hennes hand som låg längs sidan av henne. Ju mer jag tittade på henne ju mer sänktes mitt hopp om att hon skulle klara detta. Hennes hud var blek och hon hade smalnat väldigt mycket på bara dessa tre dagar som gått.
Jag satt och bara kramade hennes han så hårt jag bra vågade, när jag hörde en harkling bakom mig och man på runt 50 tittade på mig. Han såg väldigt snäll ut men han hade något oroligt i blicken. Jag antog att det var Ellens pappa, för han hade samma gröna ögon och det var något mer som jag inte kunde komma underfund med som på minde lite om Ellen. Jag reste mig upp ur den hårda stolen, som jag hade suttit i så jag blivit stel som en pinne, och gick fram till Ellens pappa som jag inte hade någon aning om vad han hette. Jag sträckte ut handen och sa;
”Hi, I’m Niall. You must be Ellens dad.” Han nickade och samtidigt kom en ganska mullig kvinna in i rummet, Ellens mamma. När jag hälsat på henne också så förklarade jag vad som hade hänt och vad doktorerna hade sagt. När det var sagt kände jag att dem kanske skulle vilja ha lite egen tid med varandra och efter som jag inte hade käkat något än så tänkte jag att det var läge att gå ner och äta en macka. Sagt och gjort. Jag tog trapporna för en gång skull och under tiden jag gick tänkte jag på hur konstigt det kändes att inte skrivit en autograf på en vecka.
När jag kom ner styrde jag stegen mot kaffeterian och köpte mig en macka.
När mackan var halvvägs uppäten såg jag Hanna glida in genom dörren. Jag ställde mig upp och gick fram till henne. Vi gjorde sällskap upp i hissen och när den stannade gick vi på ett väldigt symetriskt sätt. Det måste sett roligt ut tänkte jag och smålog lite. Vi han knappt komma in innan en läkare kom utspringande så vi nästan krockade. Bara det inte blivit värre tänkte jag och mitt lilla leende försvann. Jag vågade knappast gå in. Jag kände Hannas hand greppa min och vi gick långsamt in för att se hur det stod till. Det som mötte mig gav mig nog den bästa känslan som någonsin tagit plats i min mage! Ellen satt upp mot brittsen och tittade på mig.

Kort jag vet men mycket i skolan... Hoppas att det är ok med lite kortare kapitel så blir det kapitel oftare. Eller vill ni ha tvärt om?

Supperbra kapitel, bryr mig inte om det blir korta kapitel.

Jättebra! Äntligen vaknar Ellen!

Awesome!

Omg yey ♥
Jättebra!

Skitbra, mer när du har tid!

Supah!!

Ohhh, jättebra Undrar bara hur det blir med Liam och Viktor sedan :3