Hilda Smith [SV]

Persefone lovade att han skulle tjäna hos Hades om han fick leva

Visst ja! ;D

Jätte bra!!!

Fantastiskt! Du skriver jättebra .

Tack!

Kapitel 12. Styx, Karon, Cerberus och ett återseende

När bilen stannar har Hilda inte en blekaste aning om vad dom är någon stans. Dom befinner sig i slutet av ett berg. När Hilda tittar upp får hon reda på vad dom egentligen är någonstans. Hollywood.
”Finns ingången verkligen här?” frågar hon.
”Vänta och se” säger Will och börjar klättra uppåt. Hans mor och Hilda är inte långt efter. Framme vid skyltarna med bokstäverna som berättade att dom var vid utkanten av Hollywood stannade dom. Persefone sa något Hilda inte uppfattade ett muller hörs. En öppning öppnas sig i berget.
”Jag följer inte med er längre” säger gudinnan. Hon ger Will en kram och börjar sedan klättra en bit ner.
”Kom” säger Will och börjar gå mot öppningen. Hilda följer tvekande efter och tillsammans går dom in genom öppningen. När båda är igenom stängs öppningen bakom dom. Mörkret sluter sig runt dom och Hilda stannar. Hon ser ingenting. Men så tänds något och ljuset återvänder. Will har tänt något som är misstänkt lik två facklor. Han räcker Hilda den ena och börjar gå längst en gång.
”Hittar du här?” frågar Hilda och sluter upp vid hans sida.
”Ja” svarar Will.
”Okej, dum fråga” mumlar Hilda.
”Varför det? Du kan väll inte veta ifall jag hittar här nere” säger Will.
”Du...” Hilda avbryter sig. Framför dom rinner det en flod.
”Floden Styx” säger Will. Han ser sig omkring.
”Aha, här kommer Karon” säger han och pekar. En båt kommer flytande över floden mot dom. Den styrs av en man som inte ser så vidare trevlig ut. Båten stannar och dom båda kliver i. Will ger Karon några mynt och så bär det av över floden.
”Så du är tillbaka nu” hörs en kall röst. Det tar ett tag för Hilda att fatta att det är Karon som talat.
”Och du har flickan med dig” fortsätter han.
”Har du med det att göra?” frågar Will.
”Kanske inte” säger Karon och skrattar. Hilda suckar. Det här kommer bli en lång resa.
”Nå, har du talat med Herren?” frågar Karon.
”Jag har inte haft tid!” Och så fortsätter det. Men när dom börjar förolämpa varanda får hon nog.
”Kan ni sluta käbbla?” frågar Hilda och dom tystnar. Då förvånar Karon henne genom att buga åt hennes håll.
”Jag ber så mycket om ursäkt” säger han och resten av resan förblir han tyst. Hilda utbyter en förvånad blick med Will.

När dom är framme vid andra sidan går dom av båten och fortsätter. Ett ylande hörs och plötsligt ligger Will på marken med en hund över sig. Och inte vilken hund som helst. Den är stod och har tre huvuden.
”Cerberus bort” säger Will. Hunden skäller och går bort. Så vänder den två av huvuderna mot Hilda medan det tredje blir kliat av Will. Hilda backar när hunden skäller.
”Cerberus låt bli att skrämma henne” säger Will. Alla tre huvuden vänder sig mot Will. Plötsligt är han blöt från topp till tå med hundsaliv.
”Om jag behövt ett bad hade jag sagt till” säger Will. Han tar upp en boll ur fickan och kastar iväg den. Cerberus följer efter den.
”Vet Han om att du leker med Cerberus?” En bit bort står Agnes och skrattar. Hilda rusar fram till sin mor och slänger sig om halsen på sin mor.
”Hej Hilda” säger hon och ger sin dotter en kram. Will kommer gående. Cerberus kommer tillbaka med bollen och Will kastar iväg den igen.
”Ja, det var Hans ide från början” säger Will. Cerberus kommer tillbaka men den här gången går hunden fram till Hilda. Hilda synar hunden.
”Här!” säger Will och trycker en ny boll i handen på Hilda. Hon ler mot Cerberus och kastar iväg den. Hunden rusar efter den.
”Hon är verkligen lekfull” säger Will. Hilda hade aldrig kunnat gissa att Cerberus var en hon.
”Hades väntar oss” säger Agnes.
”Då går vi!” säger Will. Då kommer Cerberus tillbaka.
”Jag kommer snart” säger Will och klappar hunden på en av dom tre nosarna. Cerberus skäller sorgset.
”Kom” säger Will och Hilda följer efter mor och vän. Då hörs ett sorgset gnyende en bit därifrån.
”Strunta i det” viskar Will. Men Hilda kan inte strunta i det. Hon försöker hitta källan till ljudet och lyckas tillsist. Hon tappat nästan hakan. Det är ett barn. Ett spädbarn. Men det är något fel. Man kan se igenom det.
”Den är död, fortsätt gå” viskar Will och lägger en hand på Hildas axel och leder henne framåt.

________________________________________
Det var det. Kom gärna med förslag om vad jag kan förbättra!

Jättebra! Verkligen! Super!

Det var awesome!

Tack hörni!

Jättebra!!! Längtar till nästa kapitel!!!

Här har ni det näst sista kapitlet!

Kapitel 13. Två gudar och en rundtur

Ju längre dom kommer, desto fler själar möter dom.
”Will, Han väntar där inne på er två!” säger Agnes efter ett tag. Framför dom reser sig ett hus. Eller ska man kanske säga palats? Det är rysligt stort.
”Vart ska du?” frågar Will. Agnes svarar inte utan försvinner bort längst en väg lika liten som en stig längs palatsets ena sida. Will rycker på axlarna och fortsätter in i palatset med Hilda i släptåg. Först går dom igenom en port och kommer till en gigantiskt sal. Trappor leder upp till andra våningar och flera facklor lyser upp det hela.
”Kom” säger Will och går mot en dörr tvärs över golvet. Han kliver in med Hilda tätt bakom sig. En stor spis lyser upp rummet. En stor mörk matta täcker golvet och rummet är möblerat med ett långt bord med flera stolar runt och en tron klädd med ansikten från dom död. Hela rummet har något dystert över sig. Vid spisen står en man. Han vänder sig mot dom när han märker att dom kommer. Där står Hades i egen hög person.
”Skulle inte Agnes komma med er?” frågar han Will.
”Hon gick en annan väg, herre” säger Will och bugar.
”Se om du kan hitta henne” säger Hades och Will bugar än en gång innan han lämnar salen. Hilda har stått och tittat ner i golvet medan Will talat med guden, plötsligt blyg. När Will går kastar hon en blick på Hades, han ser precis ut som i drömmarna och Irismeddelandet. Han går och sätter sig i tronen bredvid eldstaden. Han möter hennes blick och hon tittar snabbt ner i golvet.
”Hilda” säger han. Hon ser på sin far.
”Kom hit” säger han och hon går trevande fram till honom.
”Du behöver inte vara rädd!” Han lägger en hand på hennes axel och hon ser på honom. Hans ögon ser ut att brinna eller så är det kanske elden i eldstaden som speglar sig i hans ögon.
”Jag är inte rädd” mumlar hon men om sanningen ska fram är hon osäker. Innan Hades hinner svara flyger dörren upp. Hades reser sig från tronen.
”Vad förskaffar mig denna ära, Dionysos?” frågar han. Hilda vänder sig om och får syn på lägerföreståndaren.
”Hon!” svarar han och pekar på Hilda.
”Så du kommer ända ner hit bara för att prata med mig?” frågar hon.
”Nej, du ska tillbaka till lägret.” Vinguden suckar.
”Det ska hon inte!” I dörren står Will och Agnes.
”Fyra mot en, du är nedröstad Dionysos” säger Will och ler. Flera vinrankor växer fram ur marken och närmar sig Will men dom hinner inte ändra fram innan dom börjar vissna.
”Här nere har du ingen kraft!” säger Hades och ser på sin brorson. Agnes går fram till Hilda och börjar föra henne mot dörren.
”Jag och Will visar henne runt medan ni två gör upp” säger hon och snart slår dörren igen bakom dom.
”Varför vill Dionysos att jag ska tillbaka till lägret? Det är inte precis så att han bryr sig.”
”Jag vet inte Hilda. Det kanske är Kerion och dina vänner som övertalade honom att försöka hämta tillbaka dig” svarar Agnes.
”Aja, nu visar vi dig runt så att du inte går vilse!” säger Will och den timme som följde bestod av rum efter rum. Dom flesta ser lika dana ut. Tomma rum som inte används på länge och bara stod och samlade damm. Andra rum var snarare som stora salar. Överallt ser man att det är Hades som härskar här. Överallt är det något dystert över rummen och väggarna har en mörk nyans.

När timmen gått går dom tillbaka till salen. Dionysos är inte kvar och Hades sitter på tronen och ser rasande ut. Han tittar upp när dom kommer in och han mjuknar något.
”Jag trodde Dionysos tagit Hilda med sig!” säger han.
”Nej, jag är kvar än så länge” säger Hilda. Hon försöker dölja en gäspning med handen.
”Är du trött?” frågar Will.
”Lite kanske” säger Hilda.
”Will, följ henne till sitt rum och se till att hon inte går vilse på vägen” säger Agnes.
”God natt” mumlar Hilda och följer efter Will mot dörrarna och mot rummet hon fått tilldelat.

____________________________
Jag är klar med sista kapitlet om någon vill läsa det.