Att hitta balansen.

Skall försöka skriva klart kapitlet ikväll så om ni sover om två-fyra timmar så får ni läsa det imon.

Grattis i efterskott Jessica! :'D

Jag håller på och skriver denna fanficen på engelska för att posta på fanfiction.net och dessutom håller jag på att läsa en jättebra fanfiction av min favorittyp där allt blir lyckligt i slutet. ♥

Så det lär nog inte bli en uppdatering på ett litet tag. (Trots att jag har ett kapitel som nästan är färdigt.)

Hoppas inte ni blir besvikna. :I

Tackar er alla för eran support. ♥

Vi blir inte besvikna! Om du länkar till den engelska versionen sedan.. ;D

http://www.fanfiction.net/s/8721006/1/Will-he-ever-love-me

Hum ja. Lite mer Sirius/Jessica fic än denna och lite förändrad för att jag lärt mig mer. ♥

jätte bra

Bra!!

Kapitel 12. What did he just do?


Jessica


Jag vaknade lite sent den morgonen. Madam Pomfrey var snabbt framme hos mig dock. Jag berättade att jag vaknat under natten, men inget om Lara, eller Avery för den delen. Hon hade sagt till mig att jag fick gå till sällskapsrummet, men om jag kände mig något yr eller svimfärdig så skulle jag gå tillbaka till sjukhusflygeln direkt. När jag kom in i sällskapsrummet var det inte en enda person där. Knäpptyst. Jag smög upp till sovrummen så tyst jag kunde, varför jag smög vet jag faktiskt inte. Sovrummet såg ut som vanligt. Sängarna var bäddade i rött och golvet skinande rent. I mitten av det runda rummet stod en kamin och däri sprakade en hemtrevlig eld. Jag steg in i vårt badrum där det fanns två handfat, ett fyrkantigt badkar och en dusch. När jag tog upp min stav från fickan så fick jag den där speciella känslan när man inte hållit sin stav på länge. En varm känsla. Jag kastade accio på min Hogwartsklädnad som kom farandes ifrån sovrummet och la sig i en hög vid mina fötter. Jag antog att klockan var tolv så snart skulle det antagligen komma folk till sällskapsrummet som tog en paus från allt spring och tjat i koriddorerna. Jag drog av mig de sjabbiga kläderna jag haft under tiden jag legat i sjukhusflygeln och klev in i duschen. Vattnet var varmt och bekvämt och de röda duschtrålarna fick mig att sakta men säkert lukta som en ros.

Jag klev försiktigt ut ur duschen efter att ha stått där i säkert en halvtimme. Till min förvåning var det fortfarande tyst i sovrummet och medan jag klädde på mig i badrummet så hördes inga röster utifrån. Det var säkert lunch nu och det brukade var rätt många uppe i sällskapsrummet vid den tiden. Jag gick ut ur badrummet och la mina smutsiga kläder på sängen och gick sedan ner till sällskapsrummet. Det satt bara en enda person där. Sam. Han satt med ryggen mot mig i den röda soffan och jag smög mig fram till honom. Jag la händerna för hans ögon och viskade i hans öra.
”Gissa tre gånger.”
”Sluta Jessica.” Sa han och drog trött bort min händer. Jag blev som ett frågetecken. Vad hade jag nu gjort?
”Vadå?” Sa jag lite smärtsamt och argt.
”Du har inte pratat en enda gång med mig sen vi kom tillbaka till skolan Jess.” Sa han lugnt, han stödde sig mot ryggstödet och hade vridit överkroppen mot mitt håll för att kunna prata med mig.
”För det första så har jag inte sett dig en enda gång, för det andra så vet jag inte hur, men jag förlorade en jävla massa blod Sam. För det tredje så låg jag i koma. Men jag har inte känt att du varit närvarande någon kväll, eller dag för den delen! Tack.” Jag fnös och började gå mot porträttet.
”Sanningen är Jess, jag har träffat en annan, och det känns inte riktigt som det kommer funka mellan oss. Valerie och jag har dejtat i en vecka nu. Skulle vara jätte schysst ifall du inte berättade för någon.” Jag kände hur hans blick brände i ryggen på mig. Jag drog min stav och vände mig om med den pekandes mot honom.
”Din jävla knöl.” Sa jag och viftade till med staven och gav honom ett skärsår rakt över kinden. Små mörkröda droppar sipprade från det och jag vände på klacken då han drog efter sin trollstav. Han kastade en förbannelse mot mig som jag blockerade och sedan avväpnade jag honom och kastade iväg hans stav.
”Hejdå Sam.” Sa jag kallt och gick ut ur sällskapsrummet.

Då jag kom in i Stora Salen såg jag Sev, Lily, Avery och Lara sitta vid änden av Gryffindor bordet. Lily satt och lekte med sin stav och fick små fåglar att susa runt Sevs huvud och han såg mindre glad ut när de satte sig i hans hår. Lily satt och småskrattade. Tills hon fick syn på mig. Jag log mot henne och gick och satte mig mellan dem.
”Det känns så himla skönt att du är tillbaka Jessica.” Sa hon och omfamnade mig. Jag smålog mot Sev som satt på andra sidan av henne.
”Vad har ni turturduvor haft för er då?” Frågade jag och fnittrade lite då jag såg hur Sev rodnades såg ner på ekbordet och verkade tycka sina skor var väldigt intressanta. Lily såg glad ut som vanligt. Som om inget märkvärdigt hänt. Hon förstod inte Sevs känslor för henne. Det var synd. Sev hade kunnat behandla henne så bra.

På andra sidan av bordet satt min bror och Lara och åt i tystnad. Man kunde inte läsa av någon av dem och jag antog att det var typiskt för en person man just lärt känna och brodern i Slytherin.
”Vad har ni haft för er medan jag tog en tupplur då? Gullegrisar.” Retades jag och då jag mötte Averys blick kände jag hur mitt hjärta sjönk till mina fötter. Han hade varit orolig medan jag legat i den där konstiga koman, och jag skämtar om det som om jag varit borta i fem minuter.
”Förlåt Ave.” Sa jag tyst och log skyldigt mot honom. Han log snett mot mig och de känslor jag sett i hans isblå ögon var som bortblåsta.
”Ska du gå på några lektioner idag då?” Frågade han med leendet fasttejpat på läpparna.
”Nja, tror jag tar ledigt en dag extra.” Sa jag och flinade. Lily reste sig upp och det gjorde Sev och Lara också.
”Vi har lektion nu. Örtlära. Men vi ses vid middagen sen.” Sa Lily och hon, Lara och Sev började gå utåt. Avery reste på sig i tystnad och log ett sista leende mot mig innan han gick till Lucius och Yaxley och de gick de också.

Efter ett tag kände jag att jag var färdig med min lunch och jag började gå upp mot Gryffindor-tornet. Då jag talat om vad lösenordet var till den tjocka damen gick jag in igenom porträttet utan att se mig för. Jag snubblade rakt in i någon mycket kraftigare än mig vilket resulterade i att jag föll baklänges och slog till min armbåge som började blöda.
”Shit förlåt. Det var inte meningen.” Sa en röst jag kände igen och sträckte fram en hand för att jag skulle komma upp. Jag tog den och kände hur en stark arm drog upp mig på fötter. Framför mig stod ingen mindre än Sirius Black. Jag log lite smått mot honom.
”Åh hej Jessica.” Sa han och ledde mig in i det tomma sällskapsrummet. Jag orkade inte heller säga emot så jag lät honom hållas.
”Hej Black.” Sa jag tyst men spydigt. Han suckade.
”Måste du alltid vara så taskig mot mig. Jag är ju inte taskig mot dig gumman.” Sa han. Jag fnyste. Uppenbarligen förstod han inte vad jag tyckte var taskigt.
”Kalla mig inte gumman.” Sa jag hårt. Han log och satte mig ner i soffan och satte sig själv bredvid.
”Hur mår du då? Efter det som hände?” Frågade han. ”Vet du vem det var som gjorde det?” Han såg fundersam ut och verkade vilja ta hämnd på den som gjort det.
”Jag mår fint Black. Tack för omtanken.” Sa jag och reste mig upp med en kall blick mot honom. Jag han knappt gå ett steg innan han dragit ner mig igen.
”Jag bryr mig faktiskt. Vissa säger att det kan vara kul att försöka med en tjej som inte alls vill ha en. Som ett spel. Men jag bryr mig!” Sa han. Jag kvävde ett skratt och hostade i stället.
”Trevligt för dig Sirius.” Sa jag. FAN OCKSÅ! ”Black…” fortsatte jag och blundade och drog bort mig ansikte från hans synvinkel. Jag kände hans blick bränna och log smått. Jag hade inte riktigt känt mig iakttagen såhär. Han vred på mitt huvud och pressade sina läppar mot mina, och gud vilken bra kyss det var. Enda jag önskade i det ögonblicket var att jag inte hade dålig andedräkt. Vi tog en paus för att hämta andan och då han släppte mig så reste jag mig och gick.

Jag gick ner till entréhallen och ut på skolområdet. Jag funderade ett tag på vart jag skulle gå och sätta mig och bestämde mig för att gå ner till sjön där marodörerna så många gånger suttit. Det var små kyligt ute men inte kallt. Solen lyste inte men det regnade inte heller. Det var tjugofemte september och jag hade läxor att ta igen. Väldigt mycket eftersom det var femte året. Dessutom hade jag helgen på mig eftersom det var fredag. Jag smålog för mig själv och kom att tänka på Sir… Nej Black igen. Som om jag var kär i honom. Nej. Inte riktigt. Eller? Det kanske var så? Jag satt och funderade ett bra tag när jag hörde två röster.
”Jessica!” Ropade två flickor i takt.
”Nere vid sjön.” Nästan skrek jag tillbaka och fick det att låta som jag var någon sorts grindylogg. Jag fick syn på två huvuden som det nästan brann om huvudet på. Trots att Lily hade lite ljusrödare hår så såg det ut som bådas hår brann. Laras hår var mörkrött nästintill svart med den känslan att man ser en färg i det svarta.
”Det är fest ikväll Jess!” Jublade Lily och skrattade lite flickigt. Lara log och visade ett par skarpa hörntänder.
”Trevligt för er. Jag kan inte gå.” Sa jag och såg ut över sjön igen. Sanningen var att jag skulle gärna göra det men jag skulle aldrig orka. Dessutom skulle säkert Sirius vara där.
”Det är en Slytherin fest så Sirius kommer inte vara där. Den lögnhalsen.” Skrattade Lily. Hennes skratt klingade vackert och man kunde förstå varför James var som förhäxad av henne. Så tänkte jag efter, vadå Sirius, lögnhals?
”Lögnhals?” Frågade jag snopet.
”Ja, han skröt för James, Peter och Remus om att han suttit i sällskapsrummet och kysst dig. Som om vi skulle tro på det.” Berättade hon och log brett mot mig. Jag såg skamset ner och kände hur kinderna hettade till. Så hörde jag Laras röst.
”Lily! Hon gjorde det, hon kysste Sirius.” Skrattade Lara, jag småflinade och såg upp på dem båda och gav dem ni-får-inte-berätta-för-någon-blicken. De skrattade alla tre, och Jessica visste att hon skulle gå ikväll. Hennes röda klänning skulle passa perfekt till hennes långa svart hår och bleka hy.

______________________

Lite längre kapitel för att make-it-up to er. Ni vet. ♥

Hoppas ni gillade kapitlet. Annars dödar jag er C: ♥

Jag gillade inte kapitlet. :C

... Är jag död nu? c:

Nämen gud, jag älskade kapitlet, särskilt faktumet att Jessica försöker undvika Sirius, och vägrar tillåta sig själv att uttala hans förnamn. Det ger lite karaktär i historien. :3
Men också det att Sirius faktiskt hade skrytit om kyssen, såå Sirius!
Också att Lara så snabbt märkte att Jessica faktiskt hade kysst honom.

Och sen hade vi den där Lily/Sev saken. Fåglarna var ju för underbara. Också det att det så tydligt framgick att Sev har en crush på Lily, men att Lily är den enda som inte ärker det. :'3

Waaah, meeer! ♥