Dem tre speciella barnen (privat rollspel )

Tjejen i kassan harklar sig. "Ja" börjar hon. "Om du går ner för gatan, svänger vänster vid korsningen, sedan höger vid mataffären, fortsätt tills du kommer fram till en nerlagd boxnings lokal, då har du kommit rätt" säger hon och ler stort. Jag nickar kort och går ut till de båda.
"Jag kommer kolla in den här dumma ideén, ni stannar." jag vnder mig tvärt om och börjar gå med kartan i hand.

" trodde du att du skulle bli av med mig så lätt?" fnissar jag och springer fram till honom och går med honom. " Idun kom!" ropar jag och hon kommer springandes till mig. " duktig tjej!" säger jag och ger henne lite vatten och en bit torkat kött jag snott.

Jag fnyser. "Stick tillbaka!" säger jag. Egentligen skulle jag inte alls gå vägen till källaren. Jag skulle gå till kong. Jag kände att jag var stark nog nu. Jag fortsätter gå i rask takt. När jag kommer ner för gatan svänger jag höger.

" alldrig!" fnissar jag och lockar med mig Idun. Jag följer honom och börjar känna att det här är fel väg till dit vi skulle. Men vad vet jag?

"Hallå där!" ropar jag och springer efter. "Idun" Hon kommer tillbaka till mig. Jag sätter mig på huk. Jag knyter ett rep som koppel runt hennes hals.

Jag fortsätter i rask takt. Jag har fått nog. Jag vänder mig om och ryter: "Stick härifrån! NU!!" skriker jag mot tjejen. Jag rycker upp några halvt vissna blommor ur marken och fortsätter.

" men kom igen nu!" säger jag och ser efersom Idun. " du följer väll med så att du inte får en blixt i skallen?" undrar jag och ser på Ally. Jag rycker till när Jay skriker men ryser inte ragg för det. " nepp!" fnittar jag och dansar glatt omkring honom.

((Helloooooooooooooo!! Blev lite dött här asså!))

Jag stoppar blommorna i fickan och vänder mig om mot tjejen.
"Vad fan är ditt problem!?" Jag lyfter upp henne över min axel. "Om du vill följa med, visst!". Plötsligt slutar morgonhimlen vara blå och blir istället svarn. Det börjar smattra på taken.

Jag ser på honom med klara ögon. "ja det vill jag och nej jag har tyvär inget problem men jag skulle vilja ha ett som innefattar typ att kunna flyga men att jag bara kundde göra det ibland!" pratar jag på uppepå hans axel. Jag ser på Idun och hoppas att hon ska försöka rymma från kopplet men det händer såklart inte.

Idun viftar på svansen och tittar på mig med sina valpögon. Regnet gör oss båda blöta och jag springer in under ett tak, med Idun i släptåg.
"Vi får väl vänta här då" säger jag med en suck.