Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

"Suzie märkte att vi var borta igår, tillsammans. Och hon sa att jag skulle låta dig vara för att du var hennes. Men jag sa att du var din egen." sa Alex lågt men log dock, för hon hade sagt ifrån och det kunde väga upp vilka blåmärken det än månde vara.

Damon såg undrande på Alex, hennes leende. Det här var en mystisk kvinna.
"Förlåt, det är allt mitt fel", sade han och drog sig längre bort från henne. Han ville inte ge Suzie fler orsaker att bli arg. "Och tack", tillade Damon med ett litet leende.

Alex såg roat på Damon. "Inget att be om ursäkt för, jag gav Suzie svar på tal, det är värt allt." ler hon stort och vill inte att han ska dra sig ifrån henne. Dock säger hon inget utan tar en macka och synar sin kind i en sked. "Syns det mycket.?" flinar hon lätt och vänder ansiktet mot honom. "Lungt det, det är ju sant, hon äger dig inte. Inte ens om ni vart ihop, man äger inte någon annan människa." sa Alex bestämt till honom, och hoppades att det där med att Suzie och han skulle bli ihop aldrig skulle bli sant.

Damon skakade på huvudet, imponerad över Alex nya attityd.
"Nej, inte alls", svarade han och åt upp det sista från sin tallrik. Hon var verkligen en gryffindor. Damon rättade sig själv med ett leende, inte gryffindor, en tyr.

De skulle ha alkemi till näst, och som vanligt följde Damon Alex till rätt klassrum. Utanför stora salen drog dock Suzie honom åt sidan och frågade vilken tid de skulle ut på lördagen. Damon misstänkte att hon gjorde det bara för att påminna honom om deras dejt, eller för att göra Alex svartsjuk. Hur som helst, så skulle de träffas klockan sex.

Alex såg surt, nej snarare illsket efter Suzie och Damon. Nog förstod hon att Suzie gjorde det för att hänas på henne. Att visa att Alex inte skulle tro att hon var något, och att populära Suzie åter skulle få det hon ville ha.
Läraren kom och de blev insläppta, Alex såg med mörk blick över alla bord och satte sig vid ett längst bak. Hon ville inte sitta längst fram som vanligt och svara på alla frågor, nej inte idag inte.

Damon satte sig med Alex, trots att hon närmast påminde om ett åskmoln. Han gömde en suck och drog fram boken. Flickor kunde vara så svåra, både här och på Hogwarts.
Lärarinnan var knappt trettio år gammal, och under sin mantel kunde man urskilja en kurvig kropp. Damon märkte hur alla pojkar i klassen visade mer intresse än normalt då en lärare talade, men han påmindes om en annan lärare. De skulle nämligen ha trolldryckskonst till näst.

Alex var inte på bra humör och hon hade svårare att koncentrera sig än vanligt. Dock var hon glad att Damon valde att sitta vid henne, en plats som vanligtvis var tom.

Efter lektionen var det dags för trolldryckskonst och Alex ställde sig utanför som alla andra. Åter kände hon sig rädd och att hon inte var någon. Thomas öppnade dörren och följde Alex med blicken då hon satte sig med ögonen stint fäst i golvet.

Damon valde att inte säga något under lektionen, för Alex ögon sköt blixtar och hon verkade inte precis vara på pratsamt humör.
Efter lektionen gick de rakt upp till tornet där trolldryckskonstlektionen skulle hållas. Damon gick tätt intill Alex och satte sig med henne. Framme vid bordet mötte han lärarens blick då den strövade efter Alex, åter igen.

Åter igen bad Thomas henne hämta ingredienserna till drycken oc Alex gick tyst in för att göra honom till viljes. Menhon såg Suzies hånfulla min då hon gick bort till Damon så fort hon försvann. Återigen fylldes hon av vrede mot allt och alla mot Suzie och mot skolan så när Thomas kom in mötte han inte den vanliga Alex. Thomas stängde dörren bakom sig och tänkte som vanligt stoppa händerna innan för hennes tröja samtidigt som han höll hennes händer hårt fast. Men plötsligt känner hon en kraft stiger inom henne och hon knäar honom rakt i skrevet och han skriker till och svär åt henne då han ligger på golvet.

Damon ville hindra Alex från att gå in i förrådet med Thomas och började resa sig för att följa dem, men hindrades av en leende Suzie, som satte sig i hans famn.
"Vad gör du med henne?" Undrade hon lågt och strök hans kind. Damon försökte hålla förrådsdörren i sikt, men Suzie tvingade hans blick tillbaka mot sitt ansikte.
"Hon är en vän", svarade han och tvingade fram ett leende. Suzie log nöjt och lutade sig närmare för att kyssa honom, då de plötsligt hörde Thomas skrik från förrådet. Allas blickar vändes mot dörren, men Damon hade en bra gissning över vad som hänt.