The Hunger Games (Roll)

Sebastian är något förvirrad.
"Okej, Liney, Vi ska se vad vår käraste Corinne säger om saken," säger han och tar henne varnande hårt i handleden och går fram med henne till Corinne.
"Vad säger du, Ska Liney få vara med oss? Vart är förresten resten? Meia, Matt och Anna?" sedan blir hans ögon stora, "Inget vatten?! Finns, finns det något man kan öh.. göra annat vatten drickbart?" frågar han, även om han härifrån inte kan se någon sjö eller liknande.

Jag kollar med på den nya tjejen med avsmak
"jaja, visst" svarar jag och tänker "blir hon för jobbig kanske jag kastar en yxa i huvudet på henne.
"vi har jod, som jag tror gör att man kan dricka sjövatten lr ngt, jag kan väll klättra upp i ett trä och kolla om jag ser ngt"

Jag blir meddragen till tjejen. Han gick för fort för jag hade fortfarande kniven i låret. "jag har vatten!" säger jag ocg ser mot min väska jah har bredvid kogret och bågen. Jag ville vinna det här och det skulle jag!

"Varför inte låta henne göra det? Om jag har förstått rätt är du bra på att klättra i träd. Vetuvad, om du kan springa iväg och hitta en vattenkälla och sedan komma tillbaka levande, så litar vi på dig," säger Sebastian och släpper hennes handled efter att ha dragit ut kniven från hennes lår "Förlåt för det där," tillägger han även om han inte riktigt menar det.

((haah oj va ni ropllade C )

(borde inte kanonskotten komma nu?)

Jag vet inte vad jag ska tro men jag nickar sakta. "så jag springer och letar reda på en vatten källa och kommer tillbaka?" bra tänker jag när han drog ut kniven ut benet. Jag vännder om och börjar springa. Det fortaste jag hade och märkligt nog var det som om jag sprang utan ett sår. Jag varken hallatde eller hade ont. Jag springer in iskogen och börjar lyssna.

"Så lätt är det att utnyttja henne," flinar Seb när han gått lite närmre henne med en viskande ton.
"Vad ska vi göra med henne, döda henne när hon sover?" frågar han, "Eller ska vi se vad hon faktiskt går för? Hon verkar vara ganska duktig, men på så sätt kan det vara bra att bli av med henne medan vi kan," fortsätter han och plockar upp något som skulle kunna vara ett tält, "Borde vi försöka få upp det?" frågar han tvekande.

(oj vad det blev dött här)

"det låter bra, alltså det med tältet, fast räknade inte med att jag kommer vara bra att sätta upp det. Förresten är det väll bättre om vi låter henne leva så länge, så att hon börjar lita lite på oss, SEN kan vi göra oss av med henne"
jag satte mig ner vid hornet (är det en ok förkortning Wrackspurt ? ) och tänkte för första gången på hur mycket jag faktiskt älskade min familj. Jag trodde det här skulle vara enkelt. Att man dog eller dödade och tillslut var det en som vann. Jag hade aldrig tänkt på det så men jag kände mig för första gången rädd för att dö..

Jag insåg snabbt att jag inte kunde tänka på sånt, jag måste vara stark för jag var minst i vår lilla "härliga" grupp och jag ville inte att dem andra skulle tycka att jag var en mes. Kanske var det här en dum idé, kanske borde jag ha gett mej av själv. Fast jag insåg att jag överlevde bättre såhär, jag kunde ju alltid dra senare..

Jag viste att allt säkert bara var ett skämt så jag sätter mig i trädet där jag satt förut. Jag tittar på dem. Han håller på med ett tält. Jag kunde lika gärna döda honom här uppifrån istället! Han var söt men jag brydde mig inte om det, den anndre tjejen var ju där!