Kärlek vid första ögonkastet [SV]

Underbart bra!! hoppas på mer snart!

Tack! Här kommer kapitel 20, kan inte förstå att det redan har gått 20 kapitel Vill bara dela med mig glädjen av att jag fick hem Red Vines idag! (För er som inte så är det ett amerikanskt godis som de äter i A very Potter musical & sequel)
Också Hungerspelen, 14 dagar kvar!!!! wohooo awesome
Lite off topic men hur som helst, här kommer nästa kapitel
Enjoy

Kapitel 20

Nästa dag började mycket bättre, jag vaknade upp av solen (åh vilken fantastik känsla det var), jag var mycket piggare och jag hade inte lika bråttom till dagiset. Jag valde att gå precis som dagen innan, fast denna gång var anledningen att jag ville njuta av solen så mycket som möjligt. Jag kom fram till dagiset, efter vad som kändes, snabbare än vanligt och möttes av många glada barn när jag gick in genom dörren.
”Hej Jane!” var det flera som ropade och jag skrattade.
”Hej allihopa” Sa jag och möttes en av lärarna som hette Ann.
”Hej Jane, hur mår du?” Frågade Ann och jag tittade ner på min tumme som fortfarande var om plåstrad.
”Bara bra tack, varken tummen eller huvudet gör ont” Sa jag och hon log.
”Vad skönt då, vi var precis på väg ut, vi tänkte att båda avdelningarna kunde vara skogen tillsammans” Sa hon och jag nickade.
”Det är riktigt härligt väder ute så det låter som en bra idé” Sa jag och började hjälpa några av barnen på med kläderna.

När alla hade satt på sig kläderna begav vi oss ut och jag hälsade på de äldre eleverna. Jag valde att gå längst fram i ledet för att göra sällskap med Sarah.
”God morgon Jane” Sa hon och jag sa ”God morgon” tillbaka till henne.
”Bättre idag?” Frågade hon och jag nickade koncentrerad på var jag steg.
”Definitivt” Sa jag ”Hur är det med dig?”
”Fint” Sa hon och tittade bakåt för att se att alla barnen var med.
”Trivs du på dagiset?” Frågade hon och jag skrattade lite.
”Ja absolut, inte för att jag har varit här så många dagar, men ja” Sa jag och hon log mot mig.
”Jaha just det, jag har inte så mycket koll på dagarna” Sa hon och vi skrattade tillsammans.
”Fick du skjuts hem av Peter igår?” Frågade hon och jag slängde en blick över axeln mot Peter.
”Aa, det var snällt av honom” Sa jag och hon nickade.
”Han är snäll” Ett av barnen drog i min jacka och jag vände mig om för att se vem det var. Två små killar med båda rött hår gick och fnissade bakom mig. Jag log åt dem samtidigt som vi började gå in mot skogen.

När vi väl var inne i skogen bestämde vi oss för att vara på en ganska öppen yta som passade bra för barnen att leka. Barnen skulle leka pepparkakskull men jag bestämde mig för att inte vara med till skillnad från de flesta av lärarna. Jag satte mig på en stor sten för att ta det lugnt och Peter gjorde mig sällskap efter en stund.
”Varför är du inte med?” Frågade han och satte sig bredvid mig samtidigt som jag gjorde mer plats för honom på stenen.
”Jag är dålig på lekar, jag misslyckas alltid totalt” Sa jag leendes mot honom.
”Så dålig kan du väl inte vara?” Frågade han och det hela slutade, efter en lång diskussion, att vi skulle vara med båda två.

”Så, man springer bara och försöker hitta en kompis?” Frågade jag när han hade förklarat reglerna för mig.
”Öh, ja typ” Sa han och jag skrattade, jag kunde inte förstå att jag skulle vara med.
Det gick bättre än jag hade förväntat mig. Jag sprang inte full fart då det kanske var lite orättvist mot de yngsta men några av de äldre sprang ikapp mig. Peter blev jagare en gång och oturligt nog var det jag som var tvungen och springa. Jag sprang så fort jag kunde, utan att ramla, men Peter han ikapp mig och kullade mig. Jag vände mig om snabbt för att springa i fatt honom innan han hann ta tag i någon av barnen eller lärarna. Jag klev på en bit mossa som mot min förmodan, lossnade från berget under och jag föll med full vart ner på marken. Jag skrattade åt min klumpighet, det kändes så typiskt mig. Barnen skrattade med mig och även lärarna. Peter gick fram till mig och sträckte fram sin hand. Jag tog tag i den skrattandes och han hjälpte mig upp på mina fötter.
”Är du okej?” Frågade han och jag nickade med ett stort leende på läpparna.
”Bara lite barrig” Sa jag och borstade bort några barr från min jacka.

Förmiddagen rullade på och vi gick tillbaka till dagiset. Den fortsatte som den första dagen jag var på dagiset och trött gick jag hem efter en lång dag.

Jättebra!

bra

Bra kapitel!

Har sträck läst de senaste kapitlerna, det blir bara bättre och bättre jag vill ge dig en extra stjärna i kanten för att du uppdaterar så ofta, jag har bara varit en dålig läsare och halkat efter med läsningen, men det ska inte hända igen! ♥

Jätte bra bevakar

Tack, vad glad jag blir nu efter en lång dag, och jag har bra nyheter, ett nytt kapitel som är lite längre. Tack för att ni fortsätter läser och kommenterar, jag skulle inte klara mig utan er ♥

Kapitel 21

Dagarna framöver rullade på snabbt och jag hade en underbar tid på dagiset. Jag lärde känna både barnen och lärarna bättre och jag lyckades att skära frukt ett antal gånger utan att skära mig på kniven. Jag hade varit och handlat målarstativ och målarfärger så jag kunde börja måla, inte för att jag var bra på det, utan mer för att ha något att göra. En solig eftermiddag bestämde jag mig för att gå ut och måla. Jag tog på mig min jacka för att inte frysa i höstens lite kyliga vindar och jag tog med mig allt ut. Jag satte mig på bänken utanför huset och öppnade färgflaskorna. Jag hällde upp ljus- och mörkgrön färg på palletten och doppade penseln i den ljusare. Jag drog några streck över den stora canvasduken och började efterlikna ett träd som stod lite längre bort på tomten. Jag gjorde skuggor med den mörkare gröna färgen och målade en stam till trädkronan. Jag målade skarpa mörkblå streck i bakgrunden och kladdade lite med fingrarna på tavlan för att få till det sista som behövdes. Jag måste erkänna att jag blev nöjd med den, fast den var nog inte så snygg egentligen. Jag bar in den i huset och lade den på tork på några papperspåsar. Plötsligt knackade det på dörren och jag öppnade den för att se att det var postmannen som stod utanför (verkligen, var det så svårt att lägga brevet i brevlådan?).
”Dagens post” Sa han ganska tyst och jag tog emot det brev han sträckte fram till mig.
”Tack” Sa jag och han gick bort ifrån dörren. Jag stängde den och tittade på brevet. Den var adresserad till mig (konstigt va?) och ett antal frimärken satt i det högra hörnet, ovanligt många.
Jag öppnade brevet och såg genast vem det var ifrån, Sam, inte konstigt om det var för många frimärken, hon hade ingen uppfattning om mugglare alls.

Kära Jane

Det var länge sedan vi hörde från dig! Du lovade att du skulle skicka brev så snart du hade tid, har du inte haft tid än? Det har gått två veckor sedan du flyttade hemifrån redan, har du inte överlevt? Om du nu har överlevt mot förmoden (Det där var Melanie som ville att jag skulle skriva) hur är det? Vi är oroliga och hoppas att du inte känner dig alldeles för ensam. Vi har varit ett tag nu är på Hogwarts. Det flyter på som vanligt, du ska vara glad dock att du slipper alla hundratals läxor. Hogwarts är inte samma utan dig Jane. Vi saknar dig. Men vi förstår att du ville börja om på nytt och vi hoppas att du har det bra ändå. Du måste skicka bilder på ditt hus, förhoppningsvis kanske vi måste åka dit så fort vi har kommit ut från den här skolan.

Nu kommer lite Hogwarts news så du hänger med även om du inte är här.
Melanie goes singel hela året (vi får väl se hur det går)
Laurie har en liten crush på en Slytherin kille i sjätte året (Och ja hon sitter och försöker få tag på brevet samtidigt som jag skriver detta, därför den slarviga stilen)
Professor Laid har mystiskt försvunnit, vi misstänker att han nu ägnar all sin tid på att försöka brygga ett starkt elixir för att få elever att prestera sitt sämsta så han kan underkänna alla.
Julbalen har ett tema i år till skillnad från förra året. Temat är dvärgar, och vi har ingen aning över vad vi ska göra. Sämst tema och det är ändå vårt sista år, riktigt lågt.

Melanie har panik just nu, pga. Hennes nya löfte som ska hållas (Hon har knappt klarat sig i några veckor, hur ska hon klara resten?). Jag tror vi ska hjälpa henne innan hon freakar ut totalt. Vi hoppas verkligen att du har det bra och svara snart!

Med mycket kärlek
Sam, Melanie och Laurie

Ps. var det tillräckligt många frimärken?

Jag log när jag läste brevet och skrattade åt dem. Det var så länge sedan, och jag längtade faktiskt tillbaka till Hogwarts, fast att gå om ett år skulle vara för jobbigt. Jag började skriva så fort jag hade letat reda på en penna och papper.

Sam, Melanie och Laurie

Jag är så ledsen att jag inte har skickat något brev än men jag har helt enkelt inte haft någon tid. Ja, det är faktiskt lite ensamt här, men det är också underbart att få lugn och ro, även om man tröttar på det efter ett tag. Som tur är har jag en radio (en mugglarsak som kan spela musik) som jag precis har inhandlat som står på när det är för tyst. Ni har ingen aning om hur mycket jag saknar er och jag önskar att jag var borta på Hogwarts med er även om jag trivs väldigt bra här. Jag har skaffat nya vänner (som aldrig kommer att kunna ersätta er) som är jättesnälla och jag känner mig inte lika ensam när jag har dem. Jag har börjat jobba på ett dagis om ni inte visste det redan och jag älskar att jobba med barnen.

Ja, Sam det var tillräckligt många frimärken på brevet men jag fattar inte varför du bara inte skickade en uggla? Nu måste jag skicka detta brev med posten till trolldomsministeriet för att sedan få dem att skicka en uggla till er. Helt onödigt. I alla fall, Melanie, lycka till med att hålla löftet! Jag vet att du kan klara av det.
Jag vill ha alla nyheter om vad som händer mellan Laurie och den där killen!
Julbalen vadå? De kan ju inte ha dvärgar som tema. Jag förstår er, och jag tycker att ni borde prata med någon, det är ju ändå den sista balen.

Ja, ni gav ju nyheter från Hogwarts så jag antar att jag får ge nyheter härifrån.
Jag började andra dagen med onödig huvudvärk och skar mig på en kniv på tummen. Det har precis läkt så det var ganska rejält.
Jag antar att jag är ganska bra vän med den kille som jobbar på samma avdelning som mig. Jag vet inte om det är mer, jag kanske inte är redo i sådana fall men jag gillar honom. Jag vet bara inte hur mycket.

Mycket mer har inte hänt antar jag. Jag bifogar bilder på huset och lycka till med läxorna! Skriv så fort något händer.

Pussar och kramar
Jane

Jättebra

mer , ny läsare , bevakning nästa ♥3