Life - Lupple & Medi PRS

Hon skrattade ömt.
"Inte en bra plats? Jag kan ta staden efter? Den större så det finns bättre hotell. Jag kan be Mi vara med mig. För jag kände av en bränning förra gången och då var jag hos henne."

Gabriel såg på henne. "Inte staden, eller någon stad." Sa han stilla. "Det är, människor där." Suckade han och drog handen igenom håret. "Då kan jag inte ta mig till dig." Förklarade han oroligt.

"Det är meningen. Du ska hålla dig borta. Det kan vara smärtfullt då med. Vem vet?" Sa hon tyst.
"Men okej hos Mi och Du förvandlar dig på eran mark."

Gabriel såg på henne. "Vi måste ha en bättre lösning." Sa han och svalde hårt. "Mi är inte alltid tillgänglig. Hon reser mycket, vi kan inte räkna med henne." Sa han ärligt. Hon skulle ju kunna hjälpa till de flesta gångerna men inte alltid. De behövde ha ett säkert sätt att genomföra detta, ett sätt som alltid skulle fungera.

"Ja men jag kan inte vara här i huset. Det är för nära vargarnas teritorium." Sa hon och lade armarna i kors.

Gabriel nickade sakta. "Jag vet det Olivia." Sa han ärligt. "Jag funderar på om jag kan förflytta mig längre ifrån dig." Sa han ärligt. Det hade känts tryggare om hon befann sig i huset.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Kanske det.." Sa hon och höll hans hand i sin.

"Vi har ju oerhört stor mark, jag skulle kunna befinna mig i bergen." Flinade han och pekade långt där borta. Bergen som man bara kunde skymta topparna på.

Hon tittade ut och såg på honom.
"Jag visste inte att det var vår mark med." sa hon och nickade.
"Prova gärna. Jag skulle uppskatta det så mycket."

Han flinade lite. "Vargarnas. Vi vandrar rätt långt ibland." Sa han ärligt. "Jag ska se om jag kan lösa det. Måste ju finnas närvaro i byn och om jag är där kommer många vilja följa efter mig." Suckade han ärligt.