Life - Lupple & Medi PRS

Han nickade och smekte hennes kind.
"Ja det måste du och jag vill inte skada någon. Alls. Det är viktigt..." Han såg bestämd ut

Hon nickade sakta. "Du vet Alexander?" Sa hon med ett mjukt leende.

Han nickade,
"Ja han som hjälpte mig hos Dorian?" Frågade han tyst.

"Ja exakt, han." Sa hon leendes. "Han har ju en dotter, Allie. " Log hon svagt. "Hon är inte jättegammal, men hon har aldrig bitit någon levande. Hon är upplärd det." Förklarade hon. "Vill du prova det?" Undrade hon ömt.

Han såg storögt på henne och nickade.
"Kan jag få träffa dem? Jag vill prata med henne och Alexander. Han kan vara en mentor... eller hon kan det."

Mistril nickade leendes. "Absolut. Jag skulle också behöva prata med dem båda, vet inte exakt hur de har gjort." Sa hon ärligt. "Men det låter som ett bättre sätt att leva." Sa hon ärligt.

Han nickade och smekte hennes kind och såg in i hennes ögon.
"Jag är villig att försöka. Att göra dig lycklig är det största för mig.."

Mistril log ömt. "Det låter som en bra idé." Viskade hon ömt. "Men vi måste höra vad de säger först." Sa hon ärligt.

"Jaaa det gör vi. men senare. Nu har jag dig." Han kysste henne.

Mistril log mjukt och nickade. "Senare." Instämde hon och kramade om honom.