Life - Lupple & Medi PRS

"Berätta. Jag vill gärna veta och inget är omordärnt på dig. Du kan få en hel värld pladask vad du än bär." Viskade han och lekte med henne hand.

Mistril fnissade lite. "Men du ska ju inte veta i förväg." Retades hon men började sedan beskriva. "Långt släp, inte för långt men det ska se ståtligt ut." Förklarade hon nervöst.

"Men det är inte omordärtn. Jag skulle älska det." Sa han och log.
"Så länge jag inte ser den så gills det inte." Han log.
"Ta den. Jag vill se dig i din drömklänning." Viskade han ömt.

Hon log svagt. "Det andra kanske är." Viskade hon. "Jag vill inte att den ska sitta figursydd. Kanske lite olika detaljer." Sa hon fundersamt.

"Shh säg inget mer. Jag blir tokig om jag inte får se dig i den snart då." Han tog hennes händer.
"Vet du vad... Få ett möte med den här personen och jag väljer en ring till dig utan du får reda på den och det är min present till dig."

Mistril fnissade till. Kramade hans händer. "Jag har ett förslag angående bröllopet." Viskade hon. "Jag vill att du funderar på det innan du svarar." Sa hon och smekte hans kinder. "Vi kanske kan få ihop det om ett år, ungefär. Vad tror du om att jag förvandlar dig på bröllopsnatten?" Undrade hon.

Han såg på henne och han fick ett leende på läpparna.
"Ja det skulle jag vilja. Oh Älskade det är en sådan bra gåva." Han kysste henne.
"MEN Du måste ligga med mig tills jag somnar varje natt. "

Mi besvarade hans kyss och smekte hans kinder. "När du är förvandlad kommer du inte sova på nätterna älskade, men fram tills dess ska jag ligga vid dig tills du somnar." Lovade hon ömt.

"Jag kommer sova på dagen då. Och då vill jag att du är där när jag vaknar..." sa han tyst.

Mistril såg på honom och log stort. "Jag kommer vara där." Lovade hon. "Jag kommer behöva hjälpa dig." Log hon ärligt.