Life - Lupple & Medi PRS

Hon fnissade och log mot honom.
"Men måste vi springa så fort? Jag blir rätt illamående av det.."

"Fast många ser väl dig som elak?" Frågade han tyst.

Dorian log snett. "Nej det måste vi inte." Viskade han ömt.

Mistril flinade lite. "De kan nog se mig som hård. Men jag är rättvis." Viskade hon.

"Så vi ska gå hem i mänsklig takt? Knäppskalle." Viskade hon och kysste honom.

"Men för mig är du så snäll och älskvärd. Säkert för att jag öppnade ditt hjärta lite extra.."

Han flinade roat. "Vad sägs som mellantakt?" Log han roat. "Eller så hyr vi bara en bil, det funkar också." Flinade han.

Mistril smekte hans kind. "Helt klart." Viskade hon leendes.

"Men vi måste ta oss in till stan först." sa hon och såg på honom.

Han log emot henne och såg sedan mot personalen som kom ut med maten.
"Tack så mycket.."

Dorian flinade lite. "Det skulle jag kunna lösa själv, på bara en stund. Sedan hämtar jag upp er med bil?" Föreslog han mjukt.

"Blod till mig." Bad Mi mot personalen.

Hon suckade och nickade.
"Jag tänkte inte så långt. Jag är nog tröttare än jag trodde." Sa hon och log.

"Självklart madame." Sa han och bugade sig för henne.

Han log ömt. "Det är lugnt älskade, vi ska först till Olivia och du ska äta." sa han ömt.

Mi såg på honom. "AB-blod. Om det inte finns får ni lösa det." Bad hon. Hon avskydde ju blodpåsar men hon hade ju inte direkt något val just nu.

Hon såg på honom och nickade sakta.
"Okej det ska jag." Hon kunde se skogsbrytningen och log.
"Rätt mysigt att gå i skogen.."

"Självklart." Sa han och försvann.

"Jag är AB-" Sa han och såg på henne.
"Älskade..."

Han log ömt. "Faktiskt, vi borde promenera oftare." Sa han leendes.

Mi vände undan blicken från Ethan. "Ät älskade." Bad hon honom. Ville inte prata om detta, det var känsligt. Det kändes i alla fall känsligt.