Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på honom och lyssnade noga. Så hon var så gammal. Då måste hon vara en av de fösta vampyrerna som skapades från människor. Men hon lade huvudet på sned.
"Det är synd. För jag skulle älska att bjuda henne till en liten festlighet. Bara vi."

"Och jag älskar dig min älskade Mi.." Viskade han och lekte med hennes hår.
"Får jag borsta ditt hår?"

Han log ömt. "Jag vet älskade, men hon kan inte gå på våra fester. Det skulle minska hennes trovärdighet. Hon måste förbli neutral. Hon kan inte skapa starka band till någon familj av oss. Hon måste även hjälpa de värsta vampyrerna, förstår du?" Viskade han ömt.

Mistril fnissade till och rös av hans fingrar. "Gärna Ethan." Log hon ömt.

"Åh nu förstår jag." Hon såg ner och svalde.
"Stakars henne. Hon måste vara så ensam innan hon fick Ethan till sig."

"Ska vi byta rum? Då kan jag göra det ordentligt. Men vill du bära mig?" Sa han och höll om hennes hals.

Han log svagt. "Hon ville att jag skulle berätta." Viskade han ömt. "Det tror jag säkert. Men hon har alltid haft väktaren." Log han ömt.

Mistril log stort. "Såklart." Viskade hon och kysste honom innan hon varsamt bar upp honom i famnen och bar över honom till sitt rum.

Hon såg på honom.
"Inte alltid. Väktarens roll är inte så gammal." Viskade hon tyst,

Han log förtjust och tog hennes hårborste och började sedan att borsta hennes hår medan han sjöng för henne.

Han nickade sakta. "Det kan jag tänka mig." Viskade han. "Det finns legender om en ensam kvinna som vandrar, och aldrig åldras. Tror de syftar på henne." Sa han med en sorgsen blick.

Mistril drog upp sina ben till hakan och slöt ögonen medan hon lyssnade på honom och njöt av hårborsten.

"Jag skulle vilja besöka henne mer. Så hon inte är så ensam. " Viskade hon mjukt.

"Vill du att jag berättar en saga för dig istället? Du gillar mina sagor.." Viskade han.

Dorian log mjukt. "Det är din rätt som ängel." Log han ömt.

Mi log mjukt mot honom och nickade. "Ja gärna Ethan." Viskade hon med nyfikna ögon.

"Så jag får göra det?" Hon log stort.
"Jaaaa.." Sa hon och log sedan stort.

Han började berätta en historia medan han borstade hennes hår. En sorgesam historia om en fattig flicka som bodde i utkanten av en by.

Dorian nickade. "Klart du får." Log han ömt. "Är en mycket bra vän att ha." Viskade han. "Du kan alltid söka hjälp hos henne." Log han.

Mi lyssnade intresserat på hans historia, den var sorglig men samtidigt spännande.