Life - Lupple & Medi PRS

Hon hade hittat köket och satt nu och pratade med kocken och drack en läsk. Log vänligt och drog in matoset i lungorna.
"Det doftar himmelst. Nej jag behöver inte äta men det doftar så gott ändå."

"Hej där min drottning." Ethan såg på henne och log.

Dorian letade rätt på Halo och smekte henne lätt över ryggen. "Allt bra?" Log han.


Mistrl log ömt och satte sig bredvid honom. "Hej där." Log hon och kysste honom ömt.

Hon nickade och drack upp.
"Ja jag mår bra. Jag är okej."
Hon kysste honom och flinade sedan.
"Så hittade du din tavla?"

Han lade en hand över hennes.
"Hur är det?" Frågade han och kröp upp o hans famn.

Dorian skakade på huvudet. "Nej inte direkt." Sa han ärligt. "Tror inte hon har någon av mina." Flinade han och smekte henne över nacken.


Mistril la armarna omkring honom och log. "Det är bra älskade Ethan. Du mår bättre. Det ser jag." Log hon lyckligt.

"Det tror jag. Vi kan fråga om vi får stanna längre så kan jag visa. Jag vet vilken det är.." Sa hon.

"Ja jag mår mycket bättre för att jag är med dig. Du gör mig lycklig så.." Han smekte hennes kind.

Han skakade lite på huvudet. "Vi borde gå." Sa han ömt. "Jag hittar den nästa gång." Log han.

Mi såg på honom. "Är det verkligen så?" Undrade hon mjukt.

"Åh okej.." Hon ställde ner burken och tog hans hand.
"Tack för läsken." Hon vinkade mot personalen.

"Skulle jag ljuga om något vackert?" Frågade han och smekte hennes kind.

Han kramade hennes hand och ledde henne mot utgången och började sedan gå med henne tillbaka mot Olivia. "Var det roligt att vara här?" Log han.

Mistril hörde dörren stängas och log mot honom. "Ethan, jag tror inte du skulle ljuga alls." Sa hon ärligt.

Hon nickade och log.
"Det var annorlunda. jag är så glad att jag fick följa med."

"Men om jag inte säger sanningen så ljuger jag. Om jag ljuger säger jag inte hur vacker du är." Han ryckte på axlarna.
"Du är det vackraste som finns för mig."

Dorian log. "Det är inga problem. Det är bra att du känner till Mistril." Log han. "Hon har en ganska unik plats i vår art. " Log han. Visste inte riktigt exakt hur han skulle förklara. "Hon är mycket gammal, jag skulle tippa på att hon är omkring Lucifers ålder. Skillnaden mellan henne och Lucifer är att hon hm, alltid hjälper till. Hon känner till saker om alla arter, hon är oerhört respekterad. Har vänner precis överallt." Sa han lugnt. "Om det skulle vara en värdslig kris, då rycker hon in. Hon håller balansen skulle man kunna säga." Fortsatte han. "Men hon är ingen gäst." Viskade han ömt.

Hon skrattade mjukt. "Jag vet Ethan." Log hon och smekte hans kinder. "Jag älskar dig." Log hon lyckligt.