Life - Lupple & Medi PRS

"Du får måla något till mig när vi kommer hem. Men låt oss hitta din här inne." Hon såg på Mi. Bytte till ett språk Dorian inte skulle förstå.
"Vilken är det?" Frågade hon henne.

Dorian såg på dem båda, när Halo bytte språk. Han tyckte om att höra henne tala andra språk. Han ogillade att han inte alltid förstod henne.

Mistril fnissade till. "Kan du detta?" Undrade hon nyfiket på samma språk. "Den föreställer när Venedig brann ned, för alla dem åren sen. Tyckte den var storslagen." Förklarade hon lugnt.

Hon såg sig om och fnissade.
"Då vet jag. Ja jag kan så många mer språk än Dorian." Sa hon på Engelska och såg på Dorian.
"Vi kan ett gammalt språk för att reta hans pappa."

Mistirl flinade roat. "Tror säkert Lathan älskar det." Flinade hon roat.

Hon nickade.
"Ja det gör han nog. Inte ens Alexander kan det och när vi pratar så förstår ingen. Men du kan det säkert."

Mistril ryckte på axlarna. "Kanske, men är inte säkert. Har bara lärt mig en del språk. De mest viktiga." Log hon ömt.

Hon bytte språk till deras språk och berättade om några saker och log.
"Så?"

Mistril såg på henne och flinade lite. "Ja det kan jag, lite i alla fall. Men inte flytande." Svarade hon på samma språk men det var lite svårt för henne. Det märktes.

Hon log mot henne och sedan mot Dorian.
"Jag börjar bli lite törstig på mer än vatten. Jag kommer gå till köket sen borde vi ge oss av." Hon kysste hans kind.

Han smekte henne över ryggen. "Låter som en plan." Log han och såg mot Mistril. "Tack för att vi fick komma över. Kommer du klara dig?" Undrade han mjukt och Mi log. "Det kommer jag. " Lovade hon. //Men har ni fler tillställningar, får ni gärna skippa att bjuda mig. Förklara för henne.// Bad hon via sina tankar till honom. Dorian såg på henne med förvånad blick, hon var oerhört stark om hon kunde ta sig in så lätt trots att de knappt kände varandra. Dorian försökte återgälda det men Mistril var helt ogenomtränglig, han kunde inte ens uppfatta vart hennes medvetande började. "Du är så gammal." Flinade han roat. Mistril skrattade till. "Du anar inte." Log hon roat innan hon lämnade dem och återgick upp till Ethan.