Draco Memoraid

WIHOO CCC: ♥♥♥

Här har ni nästa kapitel mina vänner!
Blev lite kort, men kan trösta er med att jag snart är klar med nästa också
Blir jätte glad om ni kommentarer eller tummar!
Kram på er ♥33

Kapitel 54


Hej Harry, Ron och Hermione.
Jag hoppas verkligen att ni har det bra hemma i kråkboet.
Hermione, jag är verkligen hemskt ledsen för de där med dina föräldrar, hoppas att dem kan återvända från sitt gömställe snart.
Det är skönt att vara hemma igen men samtidigt inte.
Det känns som om jag lämnat kvar någonting i England, men hur jag än funderar så kan jag inte komma på vad.
Draco är precis som vanligt.
Jag förstår inte hur han kan verka så oberörd efter det som hänt.
Jag råkade avslöja för honom att jag varit inne i hans rum när han inte var hemma och han blev inte direkt glad.
Jag är helt säker på att han döljer någonting där.
Han verkar inte vara medveten om att jag tagit visselpipan så antingen är det ingenting som är av värde eller så har han inte upptäckt att den är borta.
Igår vägrade han att prata med mig på hela dagen.
Han och Malissa kommer jättebra överens, så bra att jag faktiskt undrar om hon har glömt bort mig.
Jag börjar faktiskt tro att hon funderar på att adoptera honom.
Vi har fortfarande inte hört någonting från Lucius, och har Draco gjort det så håller han tyst.
Idag kommer min mamma hem från sjukhuset, botarna har gett henne klartecken, hon får vara hemma över jul.
Ni får hälsa alla så gott från mig
och glöm inte att ge Mr Weasley hans present, jag tror att han kommer att uppskatta den.
Ha det så bra tills vidare.
Varma hälsningar
Elli.
P.s
Jag har lånat Dracos uggla så att jag kan skicka era julklappar.
Eftersom jag inte vet hur lång tid det tar för ugglorna att flyga tillbaka till England så skickar jag dem direkt. God jul!

Jag knöt fast pergamentrullen runt Shantis utsträckta ben och strök henne långsamt över den fjäderprydda kroppen.
Hon klapprade med näbben och nafsade mig tillgivet i fingret innan hon hoppade upp på fönsterblecket bredvid Dracos uggla som genast bredde ut sina vingar.
Shanti vände på huvudet och hoade vänligt åt mig innan hon tog sats och försvann ut i solskenet.
Som två flaxande suddiga skuggor avtecknade det ståtliga djuren sig när de med en onaturlig kraft i sina vingslag flög över horisonten, sida vid sida.

När jag gick ner i köket så satt Draco och Malissa där.
De verkade vara inne i ett djupt samtal och hoppade överasskat till när jag hälsade.
”Vill du ha frukost?” Malissa gjorde sig genast beredd att resa sig men jag hejdade henne genom att skaka på huvudet. ”Jag är inte hungrig.”
”Men du måste ju äta!” Sa hon bekymrat och drog fingrarna genom det tjocka blonda håret medan hon oroligt betraktade mig med sina stora vackra ögon. ”Du är redan alldeles för smal.”
”Jag äter till lunchen, jag är inte hungrig nu.”
Utan att se henne i ögonen gick jag ut ur köket och in i hallen.
”Är det mitt fel?”
Draco hade utan att jag märkt det följt efter mig ut ur köket och stod nu lutad mot väggen med armarna i kors över bröstet.
Han såg forskande på mig och jag bet mig i läppen.
”Jag vet inte.”
”Hur är det med dig?” Frågade han och la huvudet på sned. ”Du har varit så tyst.”
”Det är lite märkligt att vara tillbaka bara.”
”Jag förstår. Stör det dig att jag är här?”
Jag sneglade på honom och skakade på huvudet. ”Nej, jag är glad att du följde med.”
Han log och gick fram till mig och lutade tungt sitt huvud mot mitt.
”Jag är också glad att jag följde med.”
”Draco, är du säker på att någon inte kastat en imperiusförbannelse över dig?” frågade jag retsamt och knuffade lite på honom, ”Det är inte riktigt din image att fråga hur folk mår.”
Han log stillsamt mot mig.
”Bäst att du inte vänjer dig vid det.”
Jag skakade flinande på huvudet.
”Ingen risk.”



”Lucius Malfoy.”
Voldemorts glödande röda ögon fästes på Lucius gråa
med en sådan intensivitet att några av betraktarna tittade bort,
tydligen rädda att själva bli svedda av den brinnande blicken.
Lucius svalde djupt och gick på darrande steg framtill sin herre och knäböjde vid dennes
fötter.
När han talade var rösten hes.
”Herre...” Han kysste fållan på Voldemorts klädnad, ”Jag känner en stor vördnad...”
”Tyst med dig!” väste Voldemort och Lucius tystnade genast.
”Är det sant det som sägs, att Draco fortfarande umgås med flickan?”
”Herre... Jag...”
Voldemort gjorde en hastig rörelse och Lucius kröp ihop framför hans fötter med händerna
höjda över det vitblonda huvudet.
”Res dig upp”, befallde Voldemort och Lucius kravlade sig klumpigt upp på fötter.
”Och ta fram din trollstav.”
Med händer som darrade av rädsla och underkastelse räckte Lucius Voldemort sin stav.
Voldemort tog inte emot den utan lät istället sina långa vita fingrar glida innanför manteln och dra ut sin egen stav som han sakta sträckte fram mot Lucius.
När de båda trollstavsspetsarna möttes började dem vibrera och Lucius grep med ett flämtande tag i sin med båda händerna och stirrade hänfört på den lilla silverkula som hade börjat pressa sig fram mellan det två stavarnas yttersta spetsar.
Voldemort väste någonting och kulan blev allt större och större tills den höjde sig upp över
deras ansikten och bildade en perfekt illusion av två ungdomar, en pojke och en flicka som
stod lutade mot varandra med huvudena tätt ihop.
Pojken hade samma vitblonda hår som Lucius och identiska gråa ögon.
Lucius Malfoy drog efter andan när han fick syn på sin son.
Voldemort fortsatte att mumla och flera sekvenser blev tydliga; Draco som förskräckt stirrade in i ett
skåp med ett halvätet äpple framför sig, Draco tillsammans med Elli uppe på Dumbledores kontor, Draco och Elli i Slytherins sällskapsrum, Draco borta vid skåpet igen...”
Voldemort vred på huvudet och betraktade sina anhängare som spänt iaktog bildspelet ovanför deras huvuden.
Bellatrix rynkade på näsan och skakade ogillande på huvudet, ögonen var så uppspärrade att
det såg ut som om de när som helst skulle kunna ploppa ut från huvudet på henne.
”Kan du förklara det här för mig, Lucius?” Sa Voldemort och lät bilderna falla samman.
”Kan du förklara för mig varför din son går bakom ryggen på oss?”
”Herre jag bönfaller dig...” Lucius hade återigen kastat sig framför fötterna på Voldemort och knäppt händerna. ”Jag ska göra allt som står i min makt för att få Draco att sluta vanära oss Herre, jag svär.”
”Krävs det verkligen att hela din familj ska behöva bli utplånad för att du ska förstå hur man tjänar Lord Voldemort?”
Sällskapet runt dem betraktade ängsligt Voldemort, och det syntes
hur rädda alla var för att hamna i samma sits som Malfoy.
Lucius drog ett häftigt inandat andetaget och en hög snyftning lämnade hans strupe.
Han grep med darrande händer tag i fållan på Voldemorts klädnad och lät än en gång
sina läppar snudda vid den.
”Nej Herre... Jag bönfaller dig...”
”Jag vill ha den där flickan”, sa Voldemort eftertänksamt och snurrade på sin trollstav vars förbindelse med Lucius stav hade brutits när denne hade fallit till marken,
”Jag tror att hon kan bli användbar.”
”Jag kan hämta henne åt dig herre!”
Bellatrix hade lösgjort sig ur mängden och kom nu framkrypande till Voldemort
vars läpplösa mun kröktes till något som liknade ett leende när han fick syn på sin favorittjänare.
”Tålamod, Bellatrix, tålamod.” Han strök henne nästan vördnadsfullt över klädnaden och Bellatrix kved till av lycka.
”När tiden är inne så litar jag fullt ut på att du hämtar flickan till mig.
Tillsdess får vi hoppas att lille Draco får bukt på sina känslor, annars lutar det åt att han går samma öde till mötes som sin mor.”
Några av dödsätarna flinade och Lucius såg ut som om han skulle svimma.
Bellatrix rörde inte en enda muskel i sitt ansikte som tydde på att Narcissa hade varit hennes syster,
hon fortsatte att kärleksfullt betrakta Voldemort med sina sotsvarta ögon.
”Herre.”
Ytterligare en kvinna lösgjorde sig från mängden och kom gående fram till Voldemort.
”Jag har uppgifter om flickan som jag tror kan vara till god nytta för dig.”
En glimt av intresse tändes i Voldemorts röda ögon och han vände sig om mot kvinnan
som rak i ryggen och utan att darra stod framför honom.
”Och vad skulle det vara, Natascha?”
”Ingenting som jag vill dela med någon annan här.” Svarade hon kyligt och knyckte på nacken med ett litet leende, ”Uppgifter som bara rör mörkrets herre själv och den trogna tjänaren som hjärtans gärna vill lämna över dem till sin mästare”, tillade hon och bugade vördnadsfullt mot Voldemort vars springor till näsborrar vidgades av nyfikenhet.
”Om det är på så vis...” Han vände sig om till sin församling som alla ryggade tillbaka
av rädsla för att bli åthutade, ”Befaller jag er att lämna rummet... NU.”
Det blev ett fasligt oljud när alla trettio män och kvinnor samtidigt försökte ta sig upp på fötter.
En man i förtiårsåldern som var känd under namnet Avery stelnade till mitt i en rörelse
och lyfte sin blick för att i samma stund möta Nataschas kalla ögon.
När hon såg hur han nästan omärkligt ryggade tillbaka spred sig ett brett leende över hennes smala läppar och hon formade tyst orden ”Du vet.”
Mannens ansikte förvreds av ilska men han gjorde ingen ansats till att säga något, utan gav henne bara en kort mörk blick fylld av fruktan innan han försvann ut ur salen tillsammans med Malfoy och Yaxley.

Har läst allting nu och jag har bara ett ord att säga: Underbart. I LOVE IT♥

Asså...
Jag undrar seriöst Vad jag gjorde här på mugglarportalen innan jag hittade din berättelse.
Jag kan inte ha gillat det särskilt mycket...
JAG ÄLSKAR DEN!
OCH LUCIUS OCH VOLDEMORT, DRA ER ÅT HELVETE, INGEN RÖR DRELLI!!!
OKEJ?
SUPERBRA!

NYTT KAPITEL DD

awsome.

”Jag vill ha den där flickan”, sa Voldemort eftertänksamt... OH NO WATCH OUT ELLI AH.
"Tillsdess får vi hoppas att lille Draco får bukt på sina känslor, annars lutar det åt att han går samma öde till mötes som sin mor.” OMG DRACO NOOOOOOOO

och OMR Drelli ♥

(vem föreställer den här figuren egentligen?)
Jag kände mig ungefär så här :
När jag läst ditt kapitel. Och när jag såg att du skrivit igen så blev jag så himla glad. Fick lust att hoppa och skrika eller något. Sen när jag skulle skrika något surt till min lillasyster så lät det inte ens surt... Hon fick nog fel intryck där.

När är balen, när är balen, när är balen? Jag älskar sånt, det är bara så storslaget och härligt
Så Malissa är yngsta systern till Bellatrix, Narcissa och Andromeda? Aj lajk hör
Jag tycker att Draco alltid kan vara så, haha

Voldemort ja, honom tycker jag inte om, det är ett som är säkert. Huuuu
Personligen tycker jag att om Lucius dör så är det inte hela världen (sa jag något fel nu...?)
Men Voldy, Elli låter du bli! Hör du det? Och Draco också!
Vad är det Avery vet? Tell me, please!

Okej nu ska jag sluta vara flummig.
Jag blev superglad när du svarade på min kommentar på Dramione-storyn. Typ jätteglad. Typ så gladast det inte går att skriva med ord. Min senaste dag har varit väldigt dyster och då ar det så välkommet med något sånt där som gjorde mig glad. Tack ❤
Och jag måste erkänna att jag blev förvånad när du sa att du faktiskt gillade Harry det visset jag faktiskt inte
Aja men jag blev så himla överlycklig.

Neeeeej Du Fåååååår Inte Använda Ellie Som Nåt Slags Lockbete Din Jävla Mördare!!!
Superbra kapitel Lysi!
Men vad håller på att hända med Draco egentligen!?
Håller han på att bli omtänksam eller nåt?!!
Eller Är det en imperius förbannelse?!
jag befaller dig att jag ska få ett kapitel NU!!!
Eller iallafall så fort du blir klar med det!

Och om det är nån liten djävel som är elak mot dig så ska jag komma personligen och ge den en rak höger,så det så!

Oh no, dangerous love! Låt bli Drelli! Voldermort och Lucius, burn in hell! Jag vet att Lucius inte vill att Draco ska dö, det såg man ju nu, men då borde du inte gjort en dödsätare av honom, du vet ju att det går så! Du borde inte ha blivit en dödsätare över huvud taget, se nu vilken sits du har satt dig i! Så jag hatar dig ändå!

Den där Natascha, det måste vara hon på kortet tillsammans med Demonia (mitt nya namn på spök-/zombie flickan tills vidare), och jag misstänker att det har med flickan att göra. Jag undrar lika spänt som på att få veta vad det är...

och Drelli... Jag tror att Dracos plötsliga omtanke är hans sätt att säga förlåt. Han vill inte bråka med henne egentligen! Och han kommer nog behöva hennes vänskap nu när Voldy tar i hårdare...
Om Elli blir tillfångatagen som utpressning mot Draco, snälla säg att hon i alla fall förstår att han blev tvungen och inte tror att han svek henne... För jag har en känsla av att Bellatrix snart kommer få utföra sitt ärende

Super bra gullet! Längtar tills balen

Åhh så bra!!♥