Life - Lupple & Medi PRS

"Inte min riktiga familj... Det är omöjligt." Sa hon och suckade.
"Men ja då vet du att jag kan helas snabbt.."

Mi flinade. "Nej såklart inte äldre än änglarna. Äldre än Claremo och Vinther." Förklarade hon. "Inte än Halo, du är långt ifrån din fulla kraft." Sa hon ärligt.

Hon såg på henne och lade huvudet på sned.
Hur visste hon en sådan sak?
"Även med andra armbandet av?" Viskade hon och pekade på det.

Mi såg på henne och log ömt. "Om jag jämför dig med dina syskon så är du uråldrig men dina krafter är som nyfödd. Det är underligt. Jag antar att de kommer växa desto längre du vandrar." Log hon.

"Jo det är det. Men sen är min gåva ganska mjekig om man tänker på Oris gåva till jorden." Sa hon mjukt.

Mistril funderade lite. "Musik?" Sa hon tankfullt. "Du gav människan hopp. Det är en stor bit till att de är människor. Det är ingen liten gåva." Log hon.

Hon hajade till. Det var inte många som visste om den delen.
"Hur vet du om den delen?" Frågade hon tyst.

Mistril log. "Jag har memorerat alla änglars gåvor. Det är bra kunskap att ha." Sa hon ärligt. "Jag har fått mycket berättat för mig genom alla år." Förklarade hon.

"Men hur? Det är inget vi brukar prata om. Det är en hemlighet?" Sa hon och svalde.

Mistril såg på henne. "Jag har känt dina syskon länge. Jag har hjälpt dem med saker, de har återgäldat det med information. " Sa hon lugnt.