Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade och såg på henne.
"Jag hörde från Ori att han lyckades?" Frågade hon och log svagt.
"Va skönt att han hann." Sa hon och lade ner boken.

Mi log och nickade. "Mycket. Tack för att du ringde honom." Sa hon och satte sig hos henne. "Det gav oss tid." Log hon.

Hon log och nickade.
"Så duu listade ut att det inte var från Dorian?" Frågade hon och tog hennes hand.
"Jag vet hur det är. Jag ville bara inte se dig lida. "

Mistril flinade lite. "Jo jag misstänkte." Sa hon ärligt. Log sedan. "Du är vänlig." Log hon. "Jag tackar dig, om jag kan göra något för att återgälda dig så säg till." Log hon.

"Jag gör bara mitt jobb som Dorians fru. Kan jag göra något så gör jag det. Han hade inte ens tänkt tanken. Visste inte om att det gick."
Hon log svagt.
"Men låt Alexander undersöka honom igen."

Mistril log ömt. "Jag tänkte det." Sa hon ärligt.

"Bra. Det är bra." Sa hon och vände blicken mot rummet.
"Du bor så makalöst vackert."

Mistril skrattade lågt. "Det är...ja." Sa hon tankfullt. "Tack." Log hon. "Är du hungrig?" Undrade hon.

"Nej jag åt för inte så länge sedan. Men jag kan gärna ta lite vatten." Hon reste sig.
"Vi kan gå tillsammans. Så du får visa ditt vackra hem."

Mi skrattade lågt. "Vad vill du helst se?" Undrade hon och reste sig hon också och ledde bort henne till köket för att ordna vatten åt henne.