Life - Lupple & Medi PRS

Molly var snabbt i väg och hade två rötter i handen och gav dem till honom.
"Här." sa hon och slog sig ner igen.
"Jo kanske det men man vet inte." Hon blickade mot Alexander.

"Hur gick det inatt? Jag var helt slut... Ska jag åka hem i dag? Vill du att jag gör det?"

Alexander log mjukt. "Jag har varit läkare sen jag blev vampyr. Så jag har sett det mesta i sådana situationer." Förklarade han. Såg nyfiket på roten. Den var helt klart något nytt. Han ville gärna undersöka deras mediciner men höll fingrarna i styr. Gabriel log tacksamt mot Molly. "Tack." Viskade han och tog en av dem och tuggade lite på den.

Dorian smekte henne sakta över ryggen. "Det gick bra. Alla mår bra." Sa han lugnt. "De återhämtar sig." Log han och suckade. "Vet inte riktigt." Sa han ärligt.

Molly såg på honom och nickade.
"Det måste varit ganska facinerande i början av läkemedlets konst.." Sa hon och hon såg på sin bror.
"Jag ska fråga Olivia sen vad exakt hon tuggade i sig." Hon såg sedan på Halo.

Hon nickade och lutade sig mor honom.
"Men om du vill så gör jag det. Annars stannar jag här med dig och vi åker hem tillsammans. Den normala vägen." Sa hon och flinade.

Alexander nickade. "Det var intressant, mycket sorgligt också." Sa han och log svagt. "Saker man idag kan bota utan minsta problem." Suckade han.

Dorian log. "Ja du ska inte göra några mer såna här teleporteringshistorier på ett tag." Viskade han ärligt.

Hon nickade och lade huvudet på sned så hennes hår föll ner i hennes ansikte.
"Men ändå. Då måste du väl känna till alla örter, rötter och sådant?" Frågade hon mjukt. Hon såg sedan på Halo och såg på Dorian.
"Vi har en rot som kanske skulle fungera till henne. Det är som kaffe för många. Lite uppiggande, men så mycket nyttigare än kaffe." Hon log varmt mot honom.

"Ja det är nog en dum idé men då kan jag inte åka hem till far." Sa hon menande och blickade på honom.
"Det är ungefär samma sak att ta sig hem till huset i Italien."

Alexander log roat. "Jag känner till en del såklart, men inte er läkekonst. Ni har alltid bevarat era sådana konster." Sa han ärligt. "Och jag har aldrig velat ta del av den för att skydda er sort." Förklarade han ärligt. "Jättegärna." Viskade han angående det om Halo, hon såg fortfarande svag ut efter resan.

Dorian smekte hennes kinder sakta. "Vill du träffa din far?" Undrade han lugnt.

Hon nickade som i tacksamhet och såg på Dorian. Det var inte hennes sak att hämta bladen alls. Hon hade inte ens rätt att röra dem.
"Vi får vänta tills Olivia vaknar till."


Hon blickade på honom och skakade på huvudet.
"Nej jag vill vara med dig." Viskade hon mjukt.

Alexander nickade. "Självfallet." Log han och bugade sitt huvud lätt. Gabriel lyssnade på konversationen med ett halvt öra. "Har Noelles far hört av sig?" Undrade han och Alexander nickade sakta. "Dorian har det brevet med sig. Vi har såklart läst det för att vara säkra på att ingen träff är i anspråk. Det var inget sådant, därför kommer vi inte kommentera innehållet mer. Det är upp till Noelle." Sa Alexander ärligt och Gabriel nickade sakta. "Är det ett hemskt brev?" Undrade han. Alexander suckade tungt. "Ge det då till William. Han får avgöra. " Sa Gabriel lugnt.

Dorian log mjukt. "Då är du med mig." Log han och lekte lite med hennes hår.

William hade kommit in och såg på dem.
"Ge mig det. Jag ska läsa det och avgöra men hon är fortfarande känslig." Sa han och suckade.
"Riktigt känslig och jag vet itne om hon vill läsa det."

Hon såg på honom och lutade sig mot honom.
"Har du haft det bra då?"

Dorian plockade fram brevet från jackfickan och höll ut det mot William. "Spara det i så fall tills en bättre tid." Föreslog Dorian för att sedan le mot Halo. "Ja helt okej. Har gjort såna här." Flinade han och visade sina alla pappersfigurer som låg på bordet.