Life - Lupple & Medi PRS

Hon kunde inte låta bli att skratta till.
"Blad? Som vadå? Finns det blad kvar?" Hon såg in i hans ögon och lade sig ner.
"Kanske borde vila mera..."

Han flinade lite. "Sitt här." Bad han henne och satte ned henne i soffan innan han reste sig upp. Gick in i hennes kontor och plockade fram några torkade blad. Han gick tillbaka till henne och gav henne ett. "Tugga på det. Då kommer du må bättre." Log han.

Hon såg på honom och tuggade på dem. Lade huvudet på sned.
"Hade jag glömt burkarna där? Oj de ska verkligen inte vara där. De ska vara i skafferiet iköket." Sa hon men hon kände sig genast bättre.
"Men låt burkarna vara kvar. Måste visa Alexander." Viskade hon.

Gabriel nickade sakta. "Jag förstår. Jag flyttade inte undan dem." Log han. "Det är, neutralt. Tar bort det mesta." Log han.

Hon nickade och blickade på honom.
"Det låter som en bra plan." Hon tuggade i sig bladen och svalde.
"Så jag är helt slut dock." Viskade hon.
"Kanske för jag grät så mycket? Jag var ju rädd för att du skulle dö. Så bra att jag drogade ner mig." Hon såg på honom.
"Annars skulle jag ha skrikit och gjort allt att Alexander skulle jobbat fortare."

Han nickade sakta. "Du behöver antagligen sova lite till." Sa han ärligt och smekte henne över håret. " Var nog bra." Viskade han och kysste henne mjukt.

Hon nickade och lade sig ner. Slöt ögonen.
"Ja jag kanske behöver vila mera." Hon höll hans hand och kysste den.
"Och jag ska tacka gudinnan för denna gåva. Jag ska verkligen inte ta henne för givet." Hon såg sedan på honom innan hon somnade.

"Stackaren blev så matt." Molly såg mot Alexander.
"Det var bra att du pressade henne. Tack. Även om hon är lite chockad fortfarande..."

Gabriel smekte henne över pannan och håret, såg henne falla ned i sömn och bäddade försiktigt om henne. Han hade oerhört ont nu efter allt. Han hade rört sig för mycket, för fort. Han reste sig upp och gick ut till köket. "Vart är rötterna?" Undrade han mot Molly.

Alexander log mjukt mot Molly. "Jag vet risken med vargar som skiftar i det tillståndet. Jag har varit med om många pressade situationer. "Log Alexander.

"Sa hon inte på kontoret?" Sa hon och såg upp och spåg sedan på Alexander.
"Har du? Som?"

Halo hade kommit ner och hon slog sig ner vid Dorian.
"Hej min älskade make?" Sa hon och lekte med hans hår.

Gabriel svalde hårt. "Kan någon hämta?" Bad han och satte sig tungt på en stol. Det värkte rejält. Alexander såg på Molly. "Ja det mesta, är kanske lättare att säga vad jag inte varit med om." Log han ärligt.


Dorian såg på Halo och log stort. "Hej där." Sa han och kramade om henne.