Life - Lupple & Medi PRS

Hon somnade ort efter det.

Morgonen kom och huset vaknade. Molly ställde sig och började att koka kaffe.

Olivia vaknade och hon satte sig upp. Huvudet snurrade inte lika mycket och hon tos sig ner.

Alexander och Dorian hade länge suttit i samtal, på latin om allting. När de skulle bege sig, skulle Halo åka redan nu? Behövde de kolla till Mistril? De hade varken blivit klokare men desto hungrigare. Dorian hade föreslagit en jakt men Alexander hade sagt nej, eftersom de inte hade helt koll på gränserna.

Aldriz hade länge suttit och iakttagit Dorian. Nyfiket.

Alexander tittade upp från texten han läste när det började röra sig i huset. "God morgon." Sa han till de som kom ned till köket.

Molly log vänligt mot honom.
"Godmorgon eller hur ni ser det." Hon såg sedan ner.
"Hur är det med min bror?" Frågade hon och såg Olivia komma in. Fortfarande blek och hon satte sig på en av stolarna.

Alexander log. "Stark, han läker." Log han lugnt. Han såg Olivia och log mjukt. "Vatten." Uppmuntrade han ömt. Dorian satt med lite tomma papper och vek figurer. Han såg Olivia och log svagt. "Du nämnde blod igår, vart?" Undrade han, kanske inte med sin trevligaste ton och Alexander blängde på honom. "Du får be om ursäkt för hans humör." Sa han ömt.

"I källaren till vänster." Sa hon och pekade på en dörr i köket.
"Dörren med symboler ska du inte röra... än." Hon tog glaset och drack av vattnet Molly ställde fram.

Dorian nickade sakta. Reste sig upp och gick efter hennes väganvisningar och hittade blodet. Han tog till både sig och Alexander och återvände upp och värmde dem båda. Hällde upp i koppar och gav ena till Alexander och tog andra till sig själv.

Hon såg på honom och log sedan.
"Sen ska jag visa dig burkarna. Uch det tar lång tid att få det ur systemet.." Viskade hon och Molly nickade.

"Ja men du har ju aldrig fått det. Även om du fick bara saliv kan det vara för kraftfullt för dig." Hon log.

Alexander nickade. "Du ska känna dig helt återställd först." Sa han lugnt. Tog emot blodet från Dorian och tog några klunkar innan han gav koppen till Dorian. Han behövde det mer än han själv.

Gabriel vaknade till, han hade fortfarande ont men inte likadant som sist han vaknade. Det kliade inte heller lika hemskt och han samlade sina krafter och tog sig upp på benen och in i köket där många redan satt. Han såg Olivia och log. "Hej." Viskade han mot henne.

"Jag ska försöka... Jag vet kanske vad jag exakt tog dock." Hon såg på honom och for nästan upp.
"Älskade!" Hon tog hans hand och kramade den.
"Hur mår du? Är du okej?" Frågade hon och såg på honom.

Gabriel drog in henne i sin famn och kramade om henne. "Åh älskade." Viskade han och kysste hennes kind sakta. "Mm, oroa dig inte för mig. Hur mår du?" Viskade han oroligt.