Life - Lupple & Medi PRS

Olivia vaknade vid midnatt och hon satte sig upp. Det var mörkt och hon kände sig dåsig. Lite illamående men satte handen för sin panna.

Alexander såg på henne när hon vaknade, han hade vakat över henne. "Olivia." Sa han försiktigt. "Hur mår du?" Undrade han oroligt.

Hon ryckte till och hindrade sig att skrika.
"Jag mår illa mest. Känner att allt snurrar och är väldigt trög i huvudet " Hon blickade mot honom.
"Lever han?"

Alexander såg urskuldande på henne. "Jag ber om ursäkt att jag skrämde dig." Började han för att sedan nicka. "Det är normalt, efter en sådan drogpåverkan du fick." Sa han lugnande kring hennes symptom. "Det gör han." Log han. "Han sover nu, men det läker väldigt fint." Sa han lugnande. "Tack vare dig lever han." Log han.

Hon log svagt och nickade.
"Och det var inte ens mycket jag fick utan fick bara ytterst lite." Hon suckade och log lättat.
"Jag är nog mer lättad över att han överlever än att jag råkade få i mig massa saker."

Alexander nickade. "Jag vet inte exakt vad du blandade men jag antar att inget är farligt för fostret." Sa han lugnt. "De har ju väldigt renliga tankar kring vad deras mediciner ska vara." Log han.

"Jag kan visa dig imorgon. När mitt huvud inte snurrar så förfärligt." Sa hon och lade en hand för pannan.

Han nickade sakta. "Gärna. "Sa han lugnt och gav henne en blöt handduk. "Lägg den på pannan. Och försök drick vatten." Log han och nickade mot hennes sängbord där det fanns vatten redo.

Hon tog glaset och drack djupa klunkar innan hon lade sig.
"Jag svimmar nog om."

Alexander log ömt. "Vila." Sa han och la rätt täcket över henne.