Life - Lupple & Medi PRS

Hon skrattade.
"Du skulle hört henne. Hon sa i prencip att det var hennes hus så hennes regler." Hon log och satte sig ner.
"Han är okej han med. Hon tog hand om honom först så han kommer klara sig fint."

Gabriel skrattade lågt och hostade till av smärtan. "Hon är bestämd." Log han nöjt. "Mycket bra." Log Gabriel och kände hur det brände i hans sår. De höll på att läka. Det kliade så mycket.

"Och det är väl av den anledningen vi alla älskar henne? För hennes godhet och ömhet till oss alla." Hon smekte honom över håret.
"Sen får du sova. Hon är okej."

Gabriel log. "Ja det är sant." Log han för att sedan skaka på huvudet. "Det kliar för mycket." Suckade han.

"Om du kliar kommer jag be David hålla fast dig." Sa hon varnande och log.
"Försök att sova. Ett under att du inte har förlorat medvetandet." Sa hon mjukt.

Gabriel fortsatte att tugga i sig lite av roten. "Jag ska försöka." Lovade han och flinade snett. "Tror det är rätt svårt att få mig ur medvetande." Sa han med en suck.

"Och det var därav hennes häxbrygd med svampar och rötter." Sa hon och reste sig.
"Sov nu." Hon försvann upp och kollade in i Olivias rum.

Gabriel suckade, försökte slappna av och sedan sov han.

"Hur är hon" Molly såg på Alexander och suckade.
"Hoppas hon inte svalde för mycket " viskade hon

Alexander såg på Molly och log ömt. "Jag har kollat hennes blod, jag har kollat bebisen. Så gott jag kan i detta tidiga skede. "Hon är inte i någon fara, jag tror hon kommer vakna inom tre timmar." Sa han tankfullt.