Life - Lupple & Medi PRS

Halo hade vaknat till och gick nu ut från huset.
"Dorian?" Ropade hon mot skogen.

"Jag anstränger mig inte. Jag vill se kvinnan jag älskar." Sa han och smekte hennes kind.

Polly gick ned till köket och såg Mel stå och laga mat med Aldriz. "Vart är alla?" Undrade hon förvirrat. Mel svalde hårt. Hon kunde inte berätta. "Samla ihop barnen och Olivia och Halo och Noelle så ska vi äta." Log hon bara.

Dorian hörde Halo, vände från platsen och skyndade till henne. "In." Sa han snabbt till henne när hon kunde höra honom.

Mi log ömt. "Vad minns du?" Undrade hon försiktigt.

Hon såg på honom och gick in och svalde.
"Dåliga nyheter?" Sa hon på deras språk.
"Riktigt dåliga?"

Molly stelnade till och nickade. Ropade sedan till sig dem.
"Mat!"

Han såg fundersam ut men började sedan att berätta. Men det var många saker han utelämnade.
"Så?"

Dorian smekte Halo lätt över kinderna. "Hur mår du?" Viskade han oroligt. Nickade sedan. "Vi var ute för att jaga, snart hördes tumult. Gabriel blir utmanad just nu. Du får inte säga något till någon. Vad jag förstår får inte ens Mel säga något." Viskade han tillbaka på deras språk.

Barnen kom nedspringandes, Rose i spetsen. De hade lekt i hennes rum. De alla var sprudlande glada. Satte sig vid bordet. "Noelle och Olivia, hämta dem." Bad Mel mer angeläget till Molly och Polly.

Mi lyssnade på honom, hon kunde inte avgöra om han talade sanning. "Så älskade, du blev sjuk för att jag druckit så mycket blod från dig." Förklarade hon försiktigt.

Hon blev kall och vände huvudet.
"Nej.." Sa hon och svalde.
"Det här är dåligt. Vi måste,..." Sa hon men stannade upp. De kunde inte göra något.

Olivia log när hon hörde någon knacka och hon såg upp.
"Komm in." Sa hon och lade huvudet på sned.



"Men det är dåligt. Jag var döende.." Viskade han och tog hennes händer i sina.
"Inte längre."

"Det är inte vår sak älskade. Men Alexander är kvar, ifall någon behöver vård. Fort." Viskade han. "Med risk för sitt liv." Fortsatte han. Han kysste Halo sakta på pannan. Detta var det dåliga med att bara vara gäst. Om de la sig i så skulle Gabriel inte ha någon respekt kvar.

Luna klev in med sina små barn i varma filtar, hon ville inte vara här. Hon ville veta vad som skulle hända hennes man men hon var beordrad att gå hit och inte säga ett ord. Hon klev in och satte sig vid matbordet.

Mi log ömt. "Nej en ängel räddade dig. Men älskade. Jag får inte dricka från dig längre." Viskade hon.

Hon suckade och gjorde sig fri.
"Men nej det får inte bli så. Om Gabriel dör... Va händer med huset?" Frågade hon och genast började huset att knacka och göra oväsen.

"Vad händer?" Olivia såg upp och reste sig.


"Men?" Sa han och tog hennes hand.
"Aldrig mer? Inte äns när jag ska bli din?" Frågade han.
"För jag är din, bara din."

"Vi är inte där än. Älskade, han är oerhört stark. Jag skulle inte vilja gå upp mot honom. Jag skulle säkert vinna, men han skulle kunna skada mig rejält." Viskade han ärligt. Han såg oroligt på huset och svalde hårt. Hur var Gabriel kopplad hit?

Mel studerade huset och log. "Vi ska äta mat." Fortsatte hon och Aldriz förstod ingenting. Men verkade rädd. Mel serverade maten och Polly såg på henne, hon förstod ju att hon var under strikta order. Något hade gått snett.

Mi log mjukt. "Jo den gången kommer jag dricka från dig. Men inte innan." Sa hon ärligt.

"Men vi..." Började hon och suckade.
"Älskade vi kan inte bara låta detta ske. Det GÅR inte!" Hon såg arg ut.
"Nej!"

"Det är okej." Hon reste sig och gick mot dörren och såg på honom.
"Vart är Gabriel?" Frågade hon kallt.

"Men våra dejter då? " Sa han sorgset.
"Kan vi ha dem fortfarande?" Frågade han.

Dorian såg på henne, förstod hennes vånda. "Detta är deras sätt. De har inget val, älskade deras förbannelse är fruktansvärd." Viskade han och såg sedan på Olivia. Men han såg också Mels låsta blick på dem och han log svagt. "Låt oss bara äta middag. "Sa han varnande. Han såg menande på Olivia, hon kunde inte pressa situationen. Hon måste förstå det.

Mi log ömt. "Klart vi kan. Kommer bara bli, utan att du ger mig blod." Viskade hon mjukt.