Life - Lupple & Medi PRS

Hon log bara svagt.
"Min familjs förbannelse är att vi får bara ett barn. bara flickor. Nu får vi fler. Det är min eller var vår förbannelse." Sa hon tyst.

Hon nickade. "Jag är väl medveten om det." Sa hon lugnt. "Men vem vet? Det kanske bara blir ett barn." Sa hon stilla. "Hur är ni säkra på att den är bruten?" Undrade hon.

"Medicinkvinnorna sa det." Viskade hon och lade huvudet på sned.

Hon nickade sakta. "Jag antar att framtiden kommer visa det." Sa hon lugnt.

Hon nickade och log sedan.
"Är det okej om jag går till kontoret intill? Vill du göra mig sällskap?" Hon reste sig.

Hon reste sig upp också. "Vi kan gå dit." Log hon.

Hon reste sig och gick till rummet. Slog sig ner och började jobba.

Några timmar hade gått och Olivia såg upp från sina papper.
"Har vi något ätbart? det måste väl vara middag för länge sedan."

Hon log svagt. "De håller på att göra i ordning den nu." Sa hon ärligt. Började oroa sig en del för Gabriel. De hade varit där uppe länge nu.

Mistril såg på Ethan och svalde hårt. Hon var glad att han mådde bättre. Hon behövde prata med någon.

Olivia log och reste sig.
"Jag måste till badrummet. Tillbaka snart.." Viskade hon och gick ut från rummet.

Ethan hade vaknat och såg nu på henne.
"Min älskade.." Sa han lågt.

Hon nickade sakta, vart var Dorian och Alexander? Hon svalde hårt och reste sig upp och lyssnade. Det var tyst.

Mi log ömt mot honom när han vaknade. "Hej där." Viskade hon och kramade hans hand. "Inte anstränga dig nu." Bad hon.