Life - Lupple & Medi PRS

"Fast jag visste inte det så." Hon böjde sig fram och tog en av kopparna och lutade sig tillbaka.
"Men det llåter ändå helt makalöst. Jag är så ledsen att allt dåligt hände honom. Hade jag kunnat resa tillbaka hade jag gjort det. Sett till att jag inte hamnade i skogen den natten."

Polly såg på henne med en sorgsen blick. "Du kanske ska prata mer med dem som är nära Gabriel." Viskade hon som förslag. "Ta inte på dig det som hände honom, han kommer inte vilja att du bär det över huvudtaget." Viskade hon ärligt.

Hon nickade men såg sedan sorgsen ut.
"Men jag kan inte ro för det. Det känns som jjag bär ansvaret till hans förfall, hans smärta.." Viskade hon och drack av teet.

Hon skakade på huvudet. "Nej Olivia, du är hans räddning." Viskade hon. "Det som hände den kvällen är varken ditt eller hans fel och det som hände efteråt är inte ditt fel." Sa hon ärligt.

"Du ser det så..." Hon nickade och drack av den varma drycken.
"Jag ser det så med men nu känns det inte som det." Hon lade en hand mot bröstet.
"Jag har visat Alexander en av de mest hatade men mest älskvädra med mig. Det som får mig att vilja täcka upp mig många dagar men visa dem stolt andra. Nu när jag vet hur jag fick dem.

Hon log sorgset mot henne. "Du ska vara glad att du är väktare, annars hade du kunnat blivit varg av det där rivsåret." Viskade hon.

"Hade jag? Men jag är bara människa..." Hon såg på henne och lade snabbt ner koppen.
"Är det för familjens förbannelse? Men är jag inte då en varulv nu när den är bruten?"

Polly såg på henne. "Har Gabriel inte berättat för dig?" Viskade hon förvirrat. "Nej det är sedan länge läkt nu. Kan inte aktiveras i efterhand. Ditt väktarblod förhindrar det." Sa hon stilla.

"Nej det har han inte gjort. Han är för rädd att såra mig." Sa hon och skakade på huvudet.
"Jag hoppas det. Att det är så men jag får fruktansvärda smärtor vid fullmånen om jag är nära Gabriel."

"Likt vampyrer kan vi göra människor till sådana som oss. Men en förändrad varg är betydligt mer ilsken och aggressiv än en född varg. Det är sen länge förbjudet för oss vargar att föra över vår förbannelse på oskyldiga. Om du bryter mot denna lag så ska du dödas. Och även de stackarna du smittat." Viskade hon. Men stannade sedan upp i sin berättelse. "Smärtor hur?" Undrade hon.