Draco Memoraid

dör av längtan..

wä blev inget ikväll :'(

buhuhu ville lasa det otroliga nya kapitlet (ja, jag vet redan att det kommer bli otroligt) av din FF.
Anyway, borde sova snart enda.

Har läst i en stalkeraktig tystnad under den senaste tiden ^^ Men jag behöver seriöst mer av detta i mitt liv

spam kanske men merrrrrrrrrrrrrr

Okej, jag vet att jag sa att jag inte skulle vara aktiv dom kommande 4 dagarna men nu är jag på flygplatsen och har tillgång till internet genom en dator. Hehe. I alla fall, jag hoppades så mycket att du hade lagt upp ett nytt kapitel eftersom jag absolut inte kommer kunna ha tillgång till internet eller dator de närmaste dagarna. Sen upptäckte jag att ditt internet strulade igen. FUCK YOUR INTERNET JAG HATAR DET. det är det enda jag kan säga i denna sorgen stund ...
+ JAG ÄLSKAR DIN FF KÄNN THE FEELS JAG SÄNDER TILL DIG JUST NU KÄÄÄNNN THE FEEEEEEEEELSSS DU ÄGER

HEJ MINA BABYS! (Okej känn er som Draco!)
FÖRLÅT MEN HAR INTE KUNNAT KOMMA ÅT NÅGON DATOR.
Nu har jag emellertid gjort det, så nu kan jag lägga upp mitt nya kapitel! :3 *Glädjedans*
Har redan två till på väg så nu kommer ni få träna er läsförmåga hehe 8D Som vanligt blir jag självmordsbenägen av lycka över era kommentarer/Tummar/Visingar, NI ÄR MIN DROG.
Tycker också att Trezzan, Winny Geasley, Glina2 och Molly Evans borde ta och lägga upp ett nytt kapitel snart ehe... (a) OCH ALLA NI ANDRA SOM HAR FF också ofc, men hann inte tagga fler x)
Ni är bäst, hoppas ni följer med Drelli till slutet!
Och ja, Salem, du är minst den tredje som trott det, de är nog så jag fått mina läsare... Då vet ni alla att om ni vill få mycket visningar, skriv en ff:n om Draco som sjöjungfru! Älskar er alla, och Hanlio, trevlig resa! ♥
EnJoy!

Kapitel 53
Den tredje systern

”Elli!”
Malissa kom springande genom trädgården med armarna utsträckta framför sig och jag såg hur Draco stelnade till.
Förvånat tittade jag på honom innan det gick upp för mig.
Malissa var ohjälpligt lik sin syster.
Hon hade samma blonda hår och identiskt isande blåa ögon.
Hennes ansiksdrag var precis som Narcissas vackra och lite högdragna.
Till ytan var det lika som tvillingar, Narcissa och Malissa och ett otränat öga hade inte sett någon som helst skillnad.
Det var deras personligheter som hade satt spiken i kistan och fört de två systrarna bort från varandra så snart som de slutat skolan och begav sig iväg för att söka sina egna vägar.
Narcissa hade valt att gå i sin mors fotspår och precis som hundratals kvinnor före henne följa sin familjs önskan; att gifta sig med en renblodig man av fin familj, leva ett liv i lyx och glamour och följa dem förnämndas livstill till punkt och pricka.
Malissa däremot hade aldrig varit som sina systrar, till hennes familjs stora besvikelse, och hon hade efter sina studier på Beauxbonstrolldomsskola för häxor vars föräldrar hade en tung penningpung, flyttat tillbaka till England för att jobba som tolk åt trolldomsminsteriet.
Där hade hon träffat den unga nyutbildade Auroren Tom, min pappa, och hans två år yngre bror, Troy som hon sedan förälskade sig i.
Giftermålet med en trollkarl som visserligen var renblodig men som hade växt upp hos en mugglarfamilj och som dessutom kämpade för de mugglarföddas rätt i samhället, blev droppen för familjen Black, och Malissa skars bort från det uråldriga pampiga släktträdet för att aldrig någonsin återvända.
Hon hade inte hört någonting från sin familj ända sedan dess och Draco hade hon bara sett när han varit riktigt liten, Narcissa hade varit noga med att se till att Draco så fort som han kunde tala lärde sig vilken förrädare hans yngsta moster var och att hon och hennes snorvalpar till ungar inte räknades till familjen.
Trots detta syntes inte ett enda spår av förakt i Malissas ansikte när hon först kramade mig hårt och sedan vände sig om mot Draco.
Jag såg hur hon stannade till och bara tittade på honom; och någonting väldigt sorgset djupnade i hennes blick.
”Hej Draco”, sa hon lågt och närmade sig honom försiktigt, så som man närmar sig ett skadeskjutet djur, ”Det var länge sen.”
Han svarade inte utan fortsatte oförskämt att stirra på Malissa; henne som han inte hade sett sen barnsben, hon som sedan länge var utskuren från familj Blacks släktträd.
Malissa tog ännu några steg och stannade alldeles framför Draco som fortfarande inte hade rört sig ur fläcken.
”Du är så lik din mamma”, viskade hon och hennes vackra blåa ögon fylldes långsamt av tårar.
”Du är så lik Narcissa... Min stackars pojke...
Vad har det gjort med dig? Vad har dem låtit dig utstå?”
Hon slog plötsligt armarna om honom och drog honom intill sig.
Jag drog förskräckt efter andan; jag visste mycket väl hur Draco handlade i sådana här situationer och efter allt agg jag hört honom prata om sin moster så skulle jag inte rekommenderat henne till att omfamna honom.
Men till min stora förvåning stod han kvar i hennes omfamning och hon höll honom tätt intill sig.
”Har Lucius fortfarande inte hört av sig?”
Draco skakade långsamt på huvudet och jag såg hur en glimt av vrede glittrade till i Malissas tårfyllda ögon.
”Å, jag ska döda den där Lucius Malfoy! Hur kan man göra så, mot sin egen son... Arma barn, vad har du fått stå ut med? Om jag bara vetat...”
Hon vaggade honom fram och tillbaka som när man tröstar ett litet barn och jag såg hur han borrade in ansiktet mot hennes axel.
Han var i goda händer nu.
Långsamt vände jag mig om och började gå upp mot huset.
När jag kommit halvvägs vände jag på huvudet och blidkade tillbaka.
De stod fortfarande kvar på samma ställe med armarna om varandra
och deras vitblonda hår flöt ihop till en enda massa i mitt synfält.
Det var vackert samtidigt som det låg en stor slöja av vemod över dem och jag blev
tvungen att torka av ansiktet med tröjärmen innan jag fortsatte gå.

”Han repar sig, det gör man alltid.”
Troy nickade ut mot Draco som satt tillsammans med Malissa ute på verandan.
Hon hade sina händer om hans.
Då och då strök hon honom över kinden och sa någonting.
”Vad pratar det om?”
Troy såg fundersamt på mig och ryckte sedan på axlarna.
”Saker som varken du eller jag kan förstå. Om deras familj, gissar jag.
Draco behöver allt stöd han kan få, det är en olidlig tragedi han går igenom, och när man som ung mist sina föräldrar är efterlevande släktingar mycket viktiga för att man ska få en chans till att hitta en förklaring och gå vidare.”
”Jag trodde inte han tyckte om henne.”
”Det gjorde han nog inte heller, tack vare sina föräldras korkade påfund.
Men om det är någonting den här pojken behöver så är det en förälders närvaro, och vem kan inte ge honom det bättre än någon som faktiskt vet hur hans familj fungerar?”
Jag nickade och pillade förstrött bort en fläck på köksbordet innan jag ställde
den fråga som hade sysselsatt mig mest sedan vi kom hit igår kväll.
”Sörjer inte Malissa också Narcissa? Hon var ju hennes syster.”
”Jag tror att Malissa saknar den syster som hon en gång hade, inte den systern som Narcissa blev.”
Jag fick nöja mig med den förklaringen.


”Hur står du ut att bo såhär?”
Draco tittade frågande upp på mig och jag ryckte på axlarna.
”Man vänjer sig.”
”Det är ju en massa mugglare överallt!”
Han krökte föraktfullt på läpparna medan han ilsket följde en fetlagd kvinna som stretade och drog en enorm barnvagn efter sig med blicken.
Hon vände sig om flera gånger och spanade oroligt efter den som iaktog henne, men eftersom vi satt väl dolda bakom den vildvuxna trädgårdshäcken så såg hon oss inte och klapprade efter en sista misstänksam blick åt vårt håll vidare på sina höga klackar.
”Dem är ju också människor.”
Han vred på huvudet och höjde på ögonbrynen,
”Elli, när ska du lära dig att vi är mer än människor? Mugglare ska veta sin plats.”
”Så då är du alltså för det där om att vi med magisk förmåga ska tillåtas praktisera vår trollkonst på mugglare?”
”Kanske.”
Jag stirrade chockat på honom. ”Men det är ju helt sjukt! Hur kan du ens överväga något sådant vansinne? Då är du ju inte ett dugg bättre än dem som föraktar de icke magiska och dödar dem för nöjes skull!”
”Jag har bara en annan åsikt än vad du har.”
Han sneglade osäkert på mig, ”Jag har blivit uppfostrad så.”
”Att de enda som räknas är dem som har förmågan att utöva magi?”
Han nickade. ”Just det.”
”Hur kan det då komma sig att din familj har sådana fördommar gentemot mugglarfödda?
De har ju utvecklat full magisk förmåga.”
Draco grinande illa som om jag hade sagt någonting riktigt fult.
”Smutskallarna har stulit ifrån oss magiker i åratal!”
”Vadå stulit?”
Jag såg förebrående på honom och tänkte på Hermione som kunde utöva magi bättre än någon av oss, ”Hur menar du?”
”Alltså...” Han drog lite på det,
”De är ju inte födda till att använda sig av trolldom, dem har bara haft turen att födas med vår förmåga, den har inte kommit till dem som den har kommit till oss. Därför är de inte äkta och borde inte få ha tillgång till vår värld överhuvudtaget.”
”Du låter precis som din pappa”, sa jag föraktfullt och han ryckte på axlarna,
”Det där är hemskt!”
”Du får det att låta så, men det är bara sanningen.”
”En av mina allra bästa vänner är mugglarfödd och henne är det inget fel på!”
”Nä, inte alls”, svarade Draco ironiskt och reste sig upp.
”Vi kommer aldrig att dela samma åsikt i det här så det finns ingen anledning för oss att diskutera om det.”
Jag nickade tyst, fortfarande upprörd.
Han hade rätt, det var här våra likeheter delade sig.
Men jag kunde inte förstå hur man kunde nedvärdera andra människor på det sättet.
Jag avskydde att han fick det att låta som om vi vore uppdelade i finare och fulare släkten och jag var livrädd för att han skulle ha rätt.
Tänk så skulle faktiskt de här nya lagarna träda in? Då skulle det bli svårt för alla de mugglarfödda som helt hade anpassat sig till den värld som de som små hade blivit valda till, att leva ett normalt liv.
Men Dracos åsikter gick lika lite att ändra på som mina.
Det här var ett av dem prisen som jag fick lov att betala för att vara vän med honom.
Han sträckte ut handen och jag lät honom dra upp mig.
Jag fångade hans blick och han tittade mig snabbt i ögonen som om han ville säga något men ändrade sig och började istället gå ut på gatan.
”Vart ska du?”
”Titta på Sverige”, sa han och stannade till vid grinden. ”Ska du med?”

”Är det där din förra skola?”
Han pekade på byggnaden till den kommunala skolan och jag skrattade.
”Nej, det är där mina vänner går i skola.”
”Men då är det där väl din?”
”Draco, tror du verkligen att jag har vänner från min skola här?”
Han stirrade förfärat på mig. ”Säg inte att du umgås med mugglare!”
”Just det är vad jag gör.”
”Men... Varför det?” Han fortsatte att stirra på mig och jag kunde se hur hans ögon glittrade ikapp med solens strålar, ”Varför umgås du med dem och inte med vår sort?”
”För att vår sort bor väldigt långt härifrån. Tror du verkligen att vi kan bosätta oss
flera familjer på samma ställe? Herregud Draco, så dum är du inte! Folk skulle bli misstänksamma.”
”Men har du berättat för dem vad... Vad du är?”
”En del av dem”, svarade jag och lutade mig mot den stora fontänen som vi hade ryggen mot
och Draco skakade långsamt på huvudet medan han aktade sig för att inte röra vid vattnet som oavbrutet porlade upp i luften, ”Du är ju inte riktigt klok.”
”Det beror på vem man frågar.”
”Om jag inte vore vän med dig så skulle jag säga att du förolämpar vårt släkte.”
Jag svarade inte utan fortsatte att betrakta mugglarna som skyndade fram och tillbaka över det lilla torget. Var vi verkligen så annorlunda dem?
”Du får tycka vad du vill, jag har valt att leva mitt liv på det här sättet, vad du väljer är din ensak.”
”Jag hatar att gå klädd såhär! Som en mugglare...” Han såg föraktfullt ner på sina jeans och den svarta tjocka hoodietröjan, ”Det känns så äckligt!”
”Draco, vi brukar klä oss såhär”, invände jag och borstade ut en tova i mitt mörka hår med fingrarna.
”Vi går alltid klädda i mugglarkläder när vi inte är i skolan.”
”Inte jag!” sa han bestämt, ”Jag skulle aldrig klä mig såhär!”
”Inte? På ditt rum såg jag en hel hög med mugglarkläder, vad har du dem till då? Tittar på?”
Inte fören jag avslutat meningen och Draco stelnade till bredvid mig så kom jag ihåg vad jag hade sagt och slog händerna för ansiktet.
”Har du varit inne i mitt rum?”
Hans röst var plötsligt kall som is och när jag nickade slog han ilsket ut med armarna.
”Varför det?”
”Jag... Jag skulle bara se efter om du hade en bok jag behövde låna.”
”Ljug inte för mig!” Morrade han i en sådan perfekt imitation av Lucius att jag drog efter andan.
”Tog du någonting där?”
”Nej.”
”Ljug inte!”
”Jag ljuger inte”, sa jag snabbt och flyttade mig ifrån honom ett par steg,
”Du skulle väl märkt själv om någonting var borta!”
Han lugnade ner sig lite och jag tänkte med pickande hjärta på den lilla
visselpipan som låg väl gömd nerbäddad längst ner i min koffert.
”Varför skulle jag inte kunna vara i ditt rum förresten?
Du får vara i mitt hur mycket du vill.”
Han vred på huvudet och tittade argt på mig men någonstans i djupet av hans silvergråa ögon såg
jag en glimt av rädsla, ”För att jag inte vill ha någon där.”
”Du döljer någonting alltså.”
”Nej!” han knuffade ilsket till mig och jag blev tvungen att ta emot mig med båda händerna mot fontänen för att inte trilla.
”Jag har bett dig en gång tidigare att inte snoka. Nu ber jag dig för sista gången att låta bli,
och om du ändå är så dum att du gör det så får du skylla dig själv! Det kommer i alla fall inte vara på mitt samvete om du råkar illa ut.”

Åh, såå bra!!!
Just ♥
Jag älskar det mer än vad jag kan säga.
Jag har liksom redan sagt allt, vad ska jag säga nu?! Men lägg ihop alla mina kommentarer så får du en kommentar din ff är värd. Jag skojar nt, jag har aldrig läst nåt bättre.

Vad sjutton Draco vad är det du säger?! Sluta vara så **** fördomsfull, garh jag blir så arg på dig!!! Fast Draco vet att jag nt kan bli arg någon längre tid på honom, och det känns som om han utnyttjar det... Fyy!
Och vad är det du gömmer i ditt rum Draco-gubben? Jag trodde aldrig att han skulle agera så mot Elli, I just... *silence*
Argh, stygg Draco, vad hände med Drelli?! Jag vet, en kyss borde väl lösa alla problem?! Trus me, it would do!!
Så alltså;
Draco- Lägg av med dina fördomar och kyss Elli, gärna passionerat!
Elli- Keep up good work och besvara Dracos kyss, and make Drelli real!!! ♥

Love ♥ //Freddie

Så underbar! Längtar redan till nästa! Dör!

Otroligt amazing awesome underbar 7yhrfiuhurf9rhgh!

LÄNGTAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så sjukt bra!!
Stackars Elli och stackars stackars Draco!
Jag ska uppdatera, fast jag har inte ens börjat skriva än...eh ....

Super!