Life - Lupple & Medi PRS

"Men är det vverkligen bra jobbat om jag slår honom?" Frågade hon och drack av drycken. Såg Olivia komma in och slog sig ner.
"Hej Olivia." Visakde hon mjukt.

Polly såg på henne. "Du och Olivia är nog de enda som kan slå honom utan att få en reaktion tillbaka." Sa hon ärligt. "Han är min lillebror." Flinade hon och vinkade sedan till Olivia. "Hej där." sa hon ömt.

"Säg inte så. Han har sett ut att vilja slita av mig mitt huvud några gånger." Olivia sjönk ner och suckade.
"Och det är inte kul eftersom jag då har flytt och han följer efter. "

Polly såg på henne, oroligt. Det lät inte alls bra. "När har det hänt?" Undrade hon försiktigt.

"Tja det var väl i början? " Hon funderade.
"Jag har varit nära på att slå honom så många gånger men han är omöjlig."

"Hur menar du omöjlig?" Undrade hon.

"Hur tror du jag menar? Han är envis som en åsna och oxe. Inte nog med det är han en alfa och tror han har rätt i allt vilket gör det värre. Dessutom han är så full av sig själv ibland så jag vet inte vad." Hon suckade.

Polly flinade lite. "Du är rätt envis själv damen." Sa hon ömt. "Du kommer lära dig att hantera din alfa, jag lovar dig. " Log hon roat.

"Hur vet du det?" Frågade hon och lade huvudet på sned.
"Jag är väl inte så envis?"
Molly skrattade bara.
"Jo lite envis är du Olivia men det är vara en bra sak." Sa hon.
"För oss kvinnor är det en mycket bra sak."

"Att du är envis? Jag kände dig när du var en liten flicka." Flinade hon.