Det femte elevhemmet (PM)

Bra ff

Meer

Är halvvägs med kapitlet Nu ska det bli klart

Jaaaaaaaaaaaa, ett nytt kapitel!

jippi!

Jaaaaaaaaaa!

Ja, och det kommer det. Om du bestämmer det!

Vad kul! Jag längtar så mycket och den som väntar på nått gott väntar aldrig förlänger!

jaaaaaaaaaaaaa

Här kommer det, ledsen för att det tagit sån tid:

Kap 18

Jag tror inte att någon såg vad som hände. Det enda vi såg var Tea som sekunden senare svävade över målringarna med klonken i ett fast grepp under armen. Koffi såg helt omtumlad ut, Tea var verkligen snabb!

Sen skulle Tea testa att spela med polyjuiceelixiret. Det var hemskt! Hon blev knuffad hit och dit och råkade alltid ta ett förstort grepp om bollen så att den for ur hennes grepp. När Tea äntligen lyckats styra ner kvasten till marken igen så grät hon.
”Tea kommer aldrig få vara med i laget”, snyftade hon.
”Men Tea du var ju helt fantastisk!”
”Du kommer säkert att komma med i laget, det lovar mamma.” Trots alla komplimanger och uppmuntranden som Tea fick så fortsatte hon att var ledsen. Hon vände inte ens upp huvudet när hon hörde att främmande fotsteg närmade sig. Det var Madame Hooch.
”Tea jag tror att vi kan garantera dig en plats i laget efter det vi såg får några minuter sen.” Då tittade Tea upp. Trots att tårarna fortfarande rann ner för hennes kinder så kunde man se att hon log.
”Men Tea var värdelös, Tea kunde inte ens styra kvasten och så…” Mer hann hon inte säga förrän Madame Hooch avbröt henne.
”Jag vet vad jag såg och du är allt annat än dålig. Med polyjuiceelixiret var det däremot en helt annan sak, men jag ska nog se till att du får spela utan det, en så bra spelare som du.” Vid det här laget så strålade Teas ögon av glädje. Man såg på hela henne att hon var väldigt lycklig just då.
Min uttagning gick jättebra och självklart så kom jag med i laget. Lärarna fixade Myrtles hastighetsbesvärjelse precis innan det var hennes tur och det gick riktigt bra för henne också. Även fast hon hade en begränsning så kom hon upp i mycket hög hastighet och eftersom hon redan var genomskinlig så såg det nästan ut som att hon försvann ibland. Jag tyckte verkligen synd om den personen som skulle kommentera våra matcher. Fem personer som såg likadana ut, en som var väldigt liten och en som blev osynlig då och då, det skulle inte bli lätt att hålla koll på oss.
Laget bestod alltså av Myrtle, Esper, Kokki och Koffi, Livja, Tea och mig.
Den kvällen somnade jag direkt när jag kom upp till uppehållsrummet, jag hann inte ens lägga mig i sängen så jag somnade på soffan istället.

Den följande veckan gick väldigt fort och innan jag hann tänka på det särskilt mycket så var det dags för mig att presentera mitt ”grupparbete” om Cendoriff. Men jag hade inte behövt göra det helt själv. Mr. Cendoriff och han söner hade fortsatt att ge mig information och Myrtle hjälpte mig med formuleringen av det jag skulle skriva och säga. Även fast hon inte tycker det själv så tror jag att hon hade passat ganska bra i Ravenclaw. Ibland hade till och med husalferna hjälpt mig genom att komma på kvällen med något varmt att dricka medan jag och Myrtle höll på med arbetet. Men det hade inte varit något jag känt mig tvingad att göra utan något jag tyckte var kul eftersom det på något sätt var som att umgås med vänner man hade känt väldigt länge…
På lektionen i Trolldomshistoria så blev jag konstigt nog uppropad först, något jag absolut inte hade varit beredd på. Jag ställde mig längst fram i klassen och bläddrade lite nervöst bland mina anteckningar. Sen började jag med att sätta upp en stor bild jag målat på tavlan. Bilden föreställde Cendoriffs emblem och det var inte så många som sätt det förut. Sen började jag berätta samma historia som Mr. Cendoriff berättat för mig. Jag kunde ha satt femton siklar på att berättelsen inte alls lät lika bra den här gången men ändå så lyssnade alla på vartenda ord jag sa. Myrtle hade bestämt sig för att vara med och lyssna och stod längst ned i klassrummet och log mot mig.
Det var säkert den första gången i historien som alla var tysta och lyssnade på en lektion i Trolldomshistoria. När jag var klar med berättelsen avslutade jag med att berätta vad man hade för egenskaper i Cendoriff och lite sånt. Sen var jag klar. Det var tyst i en sekund innan hela klassen började applådera.
”Det var en väldigt fin presentation miss Lavell. 20 poäng till Cendoriff för att du förmedlade historien på ett bra sätt och för att det i övrigt var en utomordentlig presentation. Jag kunde inte tro det. Jag hade tjänat min första elevhemspoäng!

Så? Vad tycker ni? Var det något dåligt? Bra? Hur tror ni att det kommer gå för laget?

Det är jättejättejättejättejätteawsomeigt!
Men stackars stackars Lee.
Fast egentligen... Om de har tur så kanske Lee tappar bort sig totalt, och får folk att bli fulla i skratt, och så ramlar hälften av motståndarna av kvastarna?