Life - Lupple & Medi PRS

"Tack och när du är redo så kommer vi vara förberedda." sa Ori ömt.

Hon kunde höra knarrandet och suckkade. Skulle ALLA vara i vargrummet? Blev det inte propfullt? Hon suckade och såg sig om.

Hon log sedan mjukt.
"Oh ja. jag ringde Ori om hjälp." Hon lade handen för pannan.
"Blev nog såå. utmattad efter resan och samtalet var nog det värsta." Hon suckade.

Mistril nickade sakta. " Mycket bra." Viskade hon och log svagt mot honom.

Alexander såg mot Olivia. " Så du ville att jag undersökte dig?" Sa han lugnt.

Dorian såg på henne. " Varför då?" Frågade han förvirrat.

"Ring Dorian och försäkra dig att Ethan är på bättringsvägen." Han lämnade sedan dem.

Olivia nickade.
"Ja det är nog bäst. Bara en hälsokontroll så jag inte är sämre och barnet tar sakda."

"Oh du får se..." Viskade hon tyst.

Mistril såg efter honom. Tog några minuter andningspaus innan hon ringde upp Dorian. Han svarade ganska direkt. " Allt är okej. Ori kom hit och gav honom någon speciell medecin. " Förklarade hon och Dorian kramade om Halos hand och log svagt. " Det är underbara nyheter Mistril." Log han.

Alexander log och såg på henne. " Vart föredrar du att undersökningen ska ske?" Undrade han lugnt.

Hon log och lutade sig mot Dorian.
Bra så han hade hunnit och lyckats. Halo slöt ögonen och suckade.
"Vi tar det på kontoret så jag slipper gå upp. Jag har en soffa därinne."

Dorian såg upp i taket. " När du orkar, så kan vi prata lite." Sa han lugnt och Mi nickade sakta. " Låter bra Dorian. " Sa hon och la sedan på och satte sig i sängen bredvid Ethan. Hon drog upp benen till hakan och slog armarna om benen och studerade honom.

Han nickade. " Visa vägen till kontoret." Log han.

Halo såg på Dorian och suckade.
"Förlåt mig jag fick sådan .. ångest." Hon pratade deras språk.
"Jag såg hur mycket hon älskar honom och jag tänkte inte.."


Hon gick till hallen och sedan till höger. RUmmet var varmt och hon satte sig på soffan.

Dorian nickade sakta. " Jag förstår älskade. Jag förstår. " Viskade han och kramade hennes händer. " Det var en fin sak du gjorde." Log han. " Det ger dem tid att göra det på ett bättre sätt." Viskade han tillbaka.

Han följde efter henne, satte sig på en stol i rummet. Framför soffan efter att ha stängt dörren. " Så Olivia. Jag kommer helt enkelt behöva ställa några frågor först. Sedan kan jag göra undersökningen." Förklarade han och tog upp papper och penna och fäste det på en hård skiva.

"Det var min tanke. Jag är så ledsen att jag gjorde dig orolig." Hon höll i hans arm.
"Hjälp mig till en soffa eller något.."

Hon log och nickade bara ömt.
"Ja det är okej,..." Viskade hon tyst.

Dorian nickade sakta. "Jag trodde något hade hänt dig. Liksom att du blivit sjuk eller något." Viskade han oroligt och bar upp henne i famnen och gick till en soffa och la ned henne.

Alexander log ömt. "Hur mår du?" Undrade han stilla.