Life - Lupple & Medi PRS

Han suckade och tog hennes hand.
"Jag är döende. Jag är sjuk men det fort. Jag är dig tacksam att du gav mig detta. Du fuck mig att bli lycklig igen över att vakna. Vara mig."

Mistril såg på honom, hon kunde inte direkt tro vad hon hörde. Han hade blivit helt knäpp. Det var det enda logiska. Hon svalde hårt. "Älskade, vill du dö?" Frågade hon försiktigt.

Han skakade på huvudet och nu kom tårarna.
"Mi vad säger Du?" Han kramade hennes händer.
"Jag vill inte dö men jag är rädd"

Mi svalde hårt. Nu verkade han mer logisk. Hon drog varsamt upp honom i sin famn. Hon ville inte börja prata om förändringen ännu. Främst för att hon inte var redo. Hon kysste bort hans tårar. "Jag är så ledsen Ethan." Viskade hon.

Dorian ursäktade sig från Aldriz och gick in till Halo och satte sig framför henne och tog hennes händer. "Älskade. Du måste ta dig hem. Ring Yur, be henne om hjälp." Viskade han på deras språk.

Han grät nu mer och kramade henne
"Jag som ville vara den modiga. " Snyftade han och såg på honom.

"Jag kan åka själv."viskade hon och såg på honom.
"Är det så illa?"

Mi skakade på huvudet och höll honom nära sig. "Älskade, du behöver inte vara modig nu." Viskade hon.


Dorian nickade. "Det kommer med största sannolikhet finnas en nyfödd vampyr inom ett dygn som granne till detta hus. Du kommer vara som en fyr för honom älskade. Jag tänker inte utsätta dig för den faran." Viskade han.

Han kramade hennes hand
"Jag älskar dig så" han såg sedan över hennes axel.

Halo nickade och svalde
"Hans syskon känner min syster. Så de vet existensen om oss" viskade hon.

Mi log mjukt. "Jag älskar dig Ethan, jag älskar dig med hela min själ." Viskade hon.


Dorian nickade. "Jag vet det älskade, det är inte faran att de vet om dig. Faran är ditt blod. Vad du luktar. En nyfödd vampyr, älskade. Han skulle utan problem dricka från en varg och de luktar fruktansvärt. Du är omgiven av illaluktande varelser och luktar som en jag vet inte- lyxmåltid." Sa han stilla.

Han snyftade och nickade. Kramade henne och sköt sedan ögonen.

"Jag vet det. Men om de ser mig så kan du förklara. Sen får du hålla gårdsnöte. Att det är husarrest för alla." Hon såg på honom.
"Han kommer vara vampyr vilket betyder att han måste fråga Olivia om att få komma in. Alla är säkra om han inte är inbjuden " hon såg på honom
"För stunden "

Mistril vaggade honom sakta och sjöng för honom, en gammal visa.


Dorian nickade sakta. "Jag har inte rätt att berätta detta för alla. Olivia måste ta det. Därför måste hon dit." Sa han stilla. "Och jag och Alexander kanske blir kvar längre, jag vet inte älskade." Viskade han. "Jag vet inte ens om hon kommer klara av att förändra honom. Alexander kan inte göra det. Jag är inte så sugen på att hjälpa till med den saken. Så det kanske blir en begravning istället." Viskade han oroligt.