Life - Lupple & Medi PRS

Halo såg på honom och nickade.
"Ändå." Viskade hon på Italienska och blickade på honom med sina stora ögon.


Han gjorde som han sa men kunde inte hålla upp den i mer än fem sekunder.
"Förlåt"

Han nickade sakta. "Jag lovar." Försäkrade han henne och log mot Aldriz. "Vi tar en promenad." Föreslog han och Aldriz nickade och gick ut ur huset. Dorian följde efter.

Alexander svalde hårt och nickade sakta. "Det är okej." Log han. "Du gjorde ditt bästa." Sa han mjukt. Han lyste med en ficklampa i hans ögon, hans reaktion var alldeles för långsam. Han var blek. För blek. "Jag kommer sticka dig i fingret, behöver kolla en sak med ditt blod." Sa han lugnt.

Hon såg efter den och såg sedan mot David.
"Er har jag inte sett. Vilka är ni?" Halo log ömt mot dem.

Han kände hur hans hjärta slog.
"Va?" Han såg på Mi
"Mi snälla låt honom inte göra det."

David log. "Jag är Gabriels storebror." Log han. "Och du är?" Undrade han nyfiket.


Mi smekte Ethan sakta över håret. "Älskade, låt honom. Du var mycket sjuk alldeles nyss." Viskade hon ömt. "Jag kommer bara sticka dig med en sån här." Log han. Visade upp den. "Den låter en del, men den gör så att bara en liten bloddroppe kommer upp. Det är vad jag behöver. Det är ingen spruta, det är en nål." Log han.

"Halo Vinther. Dorians fru. " Hon log mjukt.
"Så ni känner Hur?" Frågade hon mjukt.


Han såg på henne och höll fram handen.
"Okej då. Men det gör väl inte ont?"

Han nickade sakta. "Jag har inte jättebra koll på vampyrer." Sa han ärligt och nickade. "Sen vi var barn, jag menar vi växte upp i varulvsbyn." Log han.

"Det kommer göra lite ont, men inte jätte. Och det går fort." Log han och tog hans hand och höll verktyget över hans långfinger och tryckte på knappen. Nålen stack in i huden, fort. Och han flyttade undan verktyget och såg bloddroppen. Den var för ljus. Han fångade upp den på ett papper. Plåstrade om hans finger och gjorde lite tester på blodet för att snart se att det var för lite syre i blodet. Pojken var döende.

Hon tvekade. Skulle hon visa sitt sanna jag? Halo log sedan igen.
"Men han som kom hit och lekte med mitt hår. Det är min make" hon lade handen för pannan.
"Huvudvärk vara."

Han kände det knappt och han såg på Mi.
"Ta mig hem." Viskade han tyst

"Jag misstänkte det." Flinade han. "Vi är här för att Gabriel snart ska gifta sig. Du vet traditioner." Log han.


Att han knappt reagerade var illa. Det var något folk brukade reagera på. "Vad är det som är fel?" Undrade Mi mot Alexander, så orolig. Alexander svalde igen och såg på henne. "Han är döende Mistril. Han har dåligt syre i blodet. Han har för länge haft blodförlust. Detta kan ske givare, speciellt de som ger lite varje dag." Sa Alexander stilla på latin, vilket han antog att Ethan inte kunde. Mi såg på Alexander. "Är du helt säker?" Viskade hon. "Du kan inte göra någonting?" Undrade hon oroligt. "Inte när det gått så långt. Ditt val är att se honom dö eller låta honom återfödas som en av oss. "Svarade han och Mi svalde hårt. Hon var inte redo, hon var verkligen inte redo. De skulle ha minst ett år till. Kanske två. Innan han skulle tvinga henne att göra det. "Lämna oss." Bad hon till Alexander och han lämnade rummet. Mi log mot Ethan. "Vi ska hem nu älskade." Viskade hon mjukt.

"Ja jo jag vet mycket väl om traditioner. Jag gifte mig själv i somras och det var ett ända stort kalas. Mina syskon och far var där men sen var det vänner till familjen och tja..." Hon ryckte på axlarna.


Varför kändes det så fel? Ethan blundade medan han lyssnade på dem båda men fortfarande så lät allt fel. Alexander lätt sorgsn liksom Mi så blev han rädd. Va hade han själv sagt? Att han ville hem.
När han hörde hennes röst skakade han på huvudet.
"Nej vila. Om jag vilar så blir jag bättre." Viskade han tyst.

Han nickade roat. " Jag antar att även vampyrer har traditioner. Jag är bara inte insatt i dem." Log han ärligt.

Mi såg på honom och smekte hans kind sakta. " Åh älskade. " Viskade hon. Hon ville inte säga det här. För många skulle kunna förstå och höra henne. " Låt oss åka hem. Jag ska berätta vad doktorn sa där." Viskade hon ärligt och kysste hans panna sakta.