Life - Lupple & Medi PRS

"Jag vet älskade. Förlåt" suckade hon och lade huvudet på sned.
"Är du arg?"

"Då byter vi rum. Det här är så trångt"viskade han tyst.

"Nej jag är mer orolig. "Sa han ärligt och studerade henne.

Alexander log. "Berätta om ett annat rum vi kan använda då." Sa han.

Hon såg på honom och suckade
"Jag vet. Men jag kan vila och Alexander är ju här"

"Jag vet inte. Alla som inte har en lapp?" Frågade han och såg på Mi.

Han nickade sakta. "Ja jag vet." Sa han och kysste hennes panna lätt. "Ät." Bad han ömt.

Mi reste sig upp och öppnade ett rum som var utan lapp och nickade mot det. "Då går vi dit." Sa Alexander lugnt.

Hon suckade och blickade mot Olivia.
"Är varulvar lika jobbiga?" Frågade hon och Olivia fnissade.

"Ibland. Nu är Gabriel jobbig eftersom jag är sjuk och är gravid men annars är han hopplös när han är sur och han är läskig då."


Han tog hennes hand och gick ut ur det minimala sovrummet.

Dorian flinade lite. " Älskade." Sa han roat. Han var kanske jobbig, men han tänkte inte låta henne bli sjuk igen.

Gabriel såg på Olivia och skrattade lågt. " Så ofta är jag inte sur. " Viskade han. Det hoppades han i alla fall inte. Han såg sedan mot Dorian. " Skulle du kunna tänka dig och prata lite med Aldriz senare?" Undrade han och Dorian nickade sakta. " Visst. Något speciellt?" Undrade han och Gabriel skakade lite på huvudet. " Nej men all information är bra." Sa han enkelt och Dorian nickade sakta.


Mistril följde med till det andra rummet. Helt uppslukad av tankar. Hon hade gjort honom sjuk, igen.

"Jag lovar att vila mig. Alexander behövdes fort." Viskade hon och åt av krämen.

Hon såg på sin blivande make med en trollet blick innan hon satte sig.
"Jag ska bara vila litr innan jag fortsätter sedan.


Han hade satt sig på sängen och såg bort.

Dorian log mjukt. "Mycket bra. Jag ska gå och prata med Aldriz." Sa han lugnt men hann knappt vända sig om innan Aldriz var där, leendes och började prata på sitt språk med Dorian. Dorian svalde hårt och svarade honom.

Gabriel nickade sakta. "Såklart." Sa han lugnt och smekte hennes kind sakta.


Alexander satte sig på en stol där inne och studerade honom en stund. ( Skulle han kunna vara döende? Av typ för mkt blodförlust, under längre tid eller ngt? Så han måste förändras?)

Hon log och nickade bara
"Det är okej. Om han gör något så ta honom härifrån. Döda inte" sa hon lågt.

"Vad är det med män och lindar?" Frågade Olivia tyst


(Stackars Ethan men ja det skulle kunna vara ser)

Hsman försökte slå bort hans hand.
"Det gör ont"

Dorian log ömt mot Halo. "Han är inte intresserad av att döda mig, eller någon verkar det som. Han ställer frågor, om världen." Förklarade han för Halo på deras språk.

"Hur får man folk att tycka om en?" Undrade Aldriz på sitt språk och Dorian skrattade lågt. "Beror på, oftast funkar det bra att hjälpa dem." Förklarade han tillbaka och Aldriz funderade en stund.


Gabriel flinade lite. "Jag vet inte, jag kan ta på dig på andra ställen." Viskade han roat.

(Tänker det, för han ska ju ändå förändras )

Alexander såg på honom. "Jag har inte ens rört dig Ethan." Sa han lugnt. "Håll ut din hand rakt, i tio sekunder." Sa han lugnt och visade hur han menade.