Life - Lupple & Medi PRS

"Ja hemskt gärna." Sa hon och log mot honom.

"Jag minns inte va ni heter i efternamn. Skulle jag kunna få veta det?" Olivia log ömt mot dem.
"Ni kommer intne in annars."

Gabriel ordnade med vatten till henne och gav det med ett mjukt leende.

"Dorian Vinther och Alexander Claremo." Log Dorian mjukt mot henne.

"Tack så hemskt mycket Gabriel. " Hon log och Molly ställde fram en skål med kräm.
"Det här kan du äta. Det är sött så får du upp lite av ditt blodsocker igen."

Olivia harklade sig.
"Alexander Claremo, Dorian Vinther ni är nu här inbjudna till detta hus." Sa hon och flyttade sig.

Gabriel log mot henne. " Den är sjukt god." Sa han innan han gick mot Olivia och kramade hennes hand lätt. " Allt okej?" Viskade han oroligt. Hon såg mycket piggare ut.


Alexander bugade sig lätt. " Jag tackar. " Log han och klev in och försvann genast upp till där Ethan befann sig. Han kände ju på doften vart de var. Dorian klev in och log tacksamt mot Olivia. " Jag tackar dig." Log han och gick fram till Halo och lekte lätt med hennes hår.

Hon log och såg på honom.
"Lite trött bara. Läst mormors böcker" viskade hon.

Halo fnissade men log mot honom.
"Dorian..."hon såg trött ut.
"En karamell?"

Ethan satte sig upp i det minimala rummet och såg surt på Mig
"Varför?"

Gabriel nickade sakta. "Är de bra?" Undrade han med ett mjukt leende.

Dorian plockade fram en karamell och gav över den till henne. "Vi skulle ha sprungit." Viskade han oroligt.

Mi såg chockat på Alexander när han klev in. "Jag har inte." Försvarade hon sig till Ethan. Alexander log mjukt. "Det var Gabriel som ringde." Sa han ömt och satte sig på en stol i rummet. "Hur mår du Ethan?" Undrade han stilla.

"Kadå jag är bara lite utmattad" hon log mot honom.

Halo sick in och såg på honom.
"Är det så smart med mig i famnen?" Frågade hon tyst och såg sedan ner.
"Kan säkert sova en stund. Annars får vi ringa Ori eller Yur..."

"Sa du Yur?" Molly såg oroad ut

"Hur gick du stolen i rummet? Trodde rummet är för litet för annat än en säng" hon såg på honom.
"Har ont i jumsken, ryggen och huvudet " han såg bort. Visste va han tyckte att han var en givare

Dorian svalde hårt. "Då hade du fått stanna hemma." Viskade han ärligt och smekte hennes kind sakta. "Försök och drick lite mer vatten och ät först." Sa han lugnt.

Alexander log mot Ethan. "Den stod här." Sa han stilla. "Ryggen och huvudet? Hur gör det ont?" Undrade han lugnt.

"Du är tråkig. Går fortare med mitt sätt." Muttrade hon tyst.

"Gjorde den inte alls. Det får inte plats " han såg på honom.
"Ryggen är mer att jag legat konstigt och huvudet är en riktig molande huvudetvärk. " Han såg på honom.
"Byta rum?"

Dorian smekte hennes kind. "Må så vara älskade, men du blir väldigt trött av dessa resor." Mumlade han oroligt.

Alexander nickade sakta. Det lät inte särskilt bra. "Jag kommer att behöva undersöka dig." Sa han lugnt.