Life - Lupple & Medi PRS

"Åh hej igen. Jag kan kolla." Hon gick en stund och log.
"Hur mår Olivia? För Yur Brukar väl vara med henne?" Hon log och stannade.
"Jag hittade honom. Ge Olivia en stor kram från mig."

Gabriel log mjukt. " Nja, Yur är ju inte direkt här." Sa han lugnt. " Hon har varit sjuk, men är bättre nu." Sa han och log. " Det ska jag." Sa han och hörde snart Dorians röst. " Ja?" Sa han lugnt.
" Hej det är Gabriel. Kan du ge mig Alexanders nummer?" Undrade han och Dorian nickade sakta. " Absolut. Något särskilt?' frågade han innan han sa nummret. Gabriel skrev ned det medan han sa det. " Ethan är dålig. Jag gör en tjänst åt Mistril." Förklarade han och Dorian nickade sakta. " Okej. Lycka till." Log Dorian innan han la på.

"Tack så mycket."

Molly såg på sin bror och log.
"så Yur är fortfarande den ängeln som kommer? Åh jag minns hur vacker hon var. " Viskade hon mjukt.

Gabriel nickade sakta. "Det är hon. Vi är hennes område antar jag." Log han innan han ringde upp Alexander och inväntade signalerna.

"Men jag minns att det var en annan innan? Men det var bara något år. De kanske byter ut varandra?"

Gabriel såg på henne, funderade lite. "Jag har inget minne av det. Jag minns bara Yur." Sa han ärligt. Alexander svarade inom kort. "Alexander Claremo." Log han. "Gabriel, Mistrils Ethan mår dåligt och hon verkar oerhört orolig. Jag vet att du är den enda hon litar på." Sa han stilla. Alexander nickade sakta. "Jag kan komma. Vart är ni?" Undrade han och Gabriel berättade och Alexander log. "Vi syns snart." Sa han innan han la på.

"Du är ju yngre än oss. De byttes ungefär när du var tre-fyra." Sa hon och lyssnade på samtalet.
"Du vet om att Olivia måste bjuda in honom?"

Olivia hade kommit ner och såg på dem.
"Jag måste göra vadå?"

Gabriel såg på henne. "Såklart jag vet." Sa han lugnt, såg sedan på Olivia och sken upp. "Ethan, jag ringde Alexander åt Mistril. "Sa han lugnt.

"Åh vampyrläkaren." Hon nickade och slog sig ner.
"Det är okej. Då kanske han kan se efter oss alla. Även om jag är på bättringsvägen så kanske jag borde en läkare se efter mig."

Han nickade. "Exakt. Kanske tar han med sig några ur familjen. Jag vet inte." Log han. "Men de far ju snart igen." Sa han lugnt för att sedan nicka. "Det tycker jag absolut, han ska se över dig." Log han.