Life - Lupple & Medi PRS

"Det låter helt horibelt. Jag kommer hjälpa henne nästa fullmåne." Sa hon och nickade.
"Se till att hon är säker med."

Han nickade och tog henne i sin famn.
"Kandu kyssa min panna?" Frågade han tyst och såg in i hennes ögon.
"Det skulle jag uppskatta lite mera.."

Gabriel nickade sakta. "Det är fruktansvärt. Vi har hittat sätt som gör det lättare för henne. Det är inte samma smärta längre." Sa han lugnt. "Klart du kan hjälpa till." Log han.

Hon log mjukt och kysste hans panna mjukt. "Klart jag kan." Viskade hon.

"Det är iallafall tur. Vi kommer vara där för henne.." Viskade hon och niickade sedan.
"Ja men hon var riktigt söt. Hon ville ge Olivia en teckning. Ni ska få se den sen.."


Han slöt ögonen och pressade sig mot henne.
"Igen?" Frågade han tyst.
"För du är så sval."

Gabriel nickade. "Hon berättade. "Sa han med ett mjukt leende.

Hon nickade sakta och kysste hans panna några gånger, mjuka och lätta kyssar.

"Och vad säger du om det? Jag älskar att hon vill det." Viskade hon.

"Tack så mycket." Viskade han och kröp sedan ihop igen.
"Det är okej."

Gabriel log. "Att det är underbart. "Sa han ärligt. "Jag sa också till Rose att Olivia skulle älska teckningen." Log han.

Hon smekte hans kind sakta. "Hur mår du?" Undrade hon.

"Jag erbjöd mig att gå med. Kanske du ska göra det istället? Du ska ju agera som hennes far nu." Viskade hon och skrattade.

"Jag vet inte. Kanske behöver ses av en doktor men inte nu."

Gabriel såg på honom. "Agera som, jag tar mer än gärna hand om den flickan." Log han och nickade. "Jag ska prata med henne, men jag tror hon vill göra det själv." Sa han ärligt.

Mi såg oroligt på honom. "Älskade, berätta." Bad hon.

"Men ddet är ju underbart.." Molly log och skrattade.
"Hon kommer bli en bra flicka."


"Jag är bara trött... Det är bara det." Viskade han och tog hennes hand.

" Det är jag säker på." Log han.

Mi nickade sakta." Okej men vila då." Log hon.