Jag vet att du aldrig lämnar mig. [SV]

åååh meeer

Jag rodnar ju på grund av era fina kommentarer!
kort kapitel, har inte tid med mer
----------------------------------------------------------

Kapitel 14 -

Jag läser det igen. Och igen, och igen. Jag förstår inte..

George, nu är du dåraktig. Jag tänker inte avbryta mina aktiviteter bara för att DU tror något sådant. Det är inte sant, han dog i slaget. Att du ens slösar min tid med något sådant här förvirrar mig. Jag trodde du var smartare än så. Stör mig inte igen, tack.

Det var vad Harry hade svarat mig.
Jag förstår ingenting.
Varför tror han inte på mig? Dåraktig? HARRY VAD MENAR DU?
Jag är i fortfarande i chock när en enormt stark vind drar in genom fönstret, slår ner mig mot golvet, jag försöker ta mig upp med vinden är för stark. Jag kämpar mot det som verkar som en liten orkan, skapad av svartmagi. Det känns att den är skapad av svartmagi.
Jag vill ta mig upp, men jag är hjälplös.
Jag använder alla mina krafter, men det är inte tillräckligt.
Jag känner hur någonting slår mig hårt i huvudet och allt blir svart.
Jag vaknar långsamt och ser att orkanen fortfarande är i full gång, och sen plötsligt bara slutar den.. jag kollar mig långsamt omkring, och jag är inte hemma längre.
Jag har aldrig varit här förut, en helt främmande plats.
Det är dimmigt. Jag är på någon sorts äng, men det är något som är fel.
Jag vänder mig om och den person jag minst förväntar mig att se står där.

Bra

sjukt bra ♥

Nuuu måste det väll vara Fred?

längtar till nästa del!!!!!!!! *goes crazy*

nä! nu är det jäkligt spännande! Skriv mer så fort du kan, blir galen här hemma! xD♥

Jättebra! Meer

Håller med

åååååhhh !!! blir galen! mer ♥