The cold in our bodies [PRS]

"Det är vad jag tycker med. Jag tänker att vi köper mer tyg. Två färger så han kan ge lite extra?" Frågade hon ömt och skakade på huvudet.
"Har den i korgen." Hon visade och lade ner flaskan, tackade innan hon såg på Leo.
"Får jag fråga om din vän?" Frågade hon.

Leo nickade gillande. De tänkte samma sak alltså.
Han såg mot korgen när hon nämnde maten. Mat...Mat..
Han kände en våg av hunger skölja över honom. Han behövde också äta. Men inte den mat som Alice åt, utan han krävde blod. Och Alice, hon var så utsökt, iallafall kändes det som det. Hon doftade ljuvligt. Han förstod ju varför Rion hade kallat henne för godbiten. Och Ivan, som verkade också lagt märke till henne. Det var något särskilt med Alice. Men ingen av de tre vampyrerna hade avslöjat sig, iallafall inte för någon i staden. Han kunde inte avslöja sig nu heller. Men Leo kunde heller inte fortsätta att gå hungrig. Han var tvungen att få tag på blod. Och det snart.
Något enkelt fick det bli. Någon som det inte skulle märkas att den fattades. Men han måste också göra det utan att Alice lade märke till det. Han kunde väl lämna henne ett ögonblick? Han skulle vara snabb. Tankarna snurrade i huvudet efter en lösning på hans problem.
"Ehm, javisst. Fråga du.", sa Leo utan att riktigt veta vad det var han hade sagt ja till.

Hur skulle hon börja förklara? Hon såg sig sedan om och suckade.
"Sir Rion verkar ganska.... charmig av sig? Kan du hjälpa mig att hålla honom borta från mig? Jag gillar inte kommentarerna han ger mig." Hon såg nu sorgsen ut.
"Jag ska bara sätta mig och vila en stund. Vill du kolla något annat medan jag äter?" Frågade hon sedan tyst och såg ner.

Rion? Leo såg oförstående ut när han kollade på Alice igen. han rynkade pannan på en fundersamt sätt.
Rion och Leo hade känt varandra en väldigt lång tid. Det var i princip brorsor. Han visste att Rion tyckte om att flirta och charma och han lyckades ofta. Han var spontan och orädd. Det var väl där Leo och Rion var olika. Leo var mer eftertänksam och tänkte efter innan han talade.
Leo förstod inte Alices oro. Det kunde kanske bero på att hon inte var lika utåt som Rion? Eller han han gjort henne illa? Leo visste inte. Han kände inte Alice heller, så han visste inte riktigt hur hon brukade tänka.
"Du ska inte oroa dig för Rion, han är ofarlig.", började Leo och drog ny luft i lungorna. Han började bli oerhört törstig efter blod nu. "Eh, ja sitt och vila ett tag. Jag ska se mig omkring."
Perfekt! Nu fick Leo ett tillfälle att försvinna iväg ett tag för att leta reda på egen föda. Han skulle vara snabb. Han lämnade Alice och gick i motsatt riktning bland folket i jakt efter det perfekta bytet.

"Lovar du det?" Frågade hon och nu log hon mer lättat. Gick mot en stol för att ta en bit av färdkosten. Hon började sedan att äta medan hon såg på alla människor. Hon hade knappt spenderat hälften av alla mynt Ivan hade gett henne. Skulle hon köpa mer? Eller byta? Själv tyckte hon att hon hade funnit otroligt vackra saker.

Leo dröjde inte länge. Bara några minuter senare var han tillbaka. Lite osäker på sin uppsyn torkade han sig om munnen med sin hand för att försäkra sig om att inget spår av blod fanns kvar. Han granskade händerna i solljuset, men hittade inget.
När han sedan var tillbaka på platsen fann han Alice kvar på sin plats. "Har du hunnit få i dig något? Jag tyckte jag såg några intressanta stånd där borta.", sa Leo och nickade åt det håll han kom ifrån. Lät genast mer munter. Förmodligen på grund av att han fått släcka sin törst.

Hon hade ätit och druckit en del när hon såg Leo komma tillbaka. Log och reste sig upp.
"Ja det har jag. Vill du ha lite vatten kanske?" Hon såg på honom.
"Jag är inte förtjust i vinet ni ger mig om jag ska vara ärlig." Hon skakade på huvudet.

"Nej, tack.", sa Leo, aning förvånad över att hon ens erbjudit det.
"Då hade inte smakat alla viner. Vi har olika." Han log åt det.
Han pausade och såg sig om över axeln. Han hörde applåder längre bort. Det kanske inte var så lång föreställning trots allt?
"Ska vi gå och kika på det sista åt Ivan? Så är det bortgjort menar jag?" Blicken föll på Alice igen.

Hon mindes kvällen innan, då hon suttit bara med en filt och druckit vin hos Ivan.
"Jag har bestämt mig." Hon nickade och började gå mot ett av ståndena som hade tyger och hon började syna dem.
"Ska vi inte gå till en affär där vi har mer att välja på?"

Leo nickade. Jaja, om hon ville det så.
Han följde efter henne och ställde sig bredvid för att titta på tygerna han med.
"Affär?" Leo såg sig omkring efter en passande butik. Tja, det skulle väl gå bra. "Ja, om du tror att det passar bättre så." Han såg på tygerna i ståndet och sedan mot Alice igen. Det var hennes val.