Förändrad värld Lupple & Medi

Rafael såg på henne, med en lycklig blick. Att se henne prata sådär fritt. Det var underbart och hennes rodnad. Han fick lov att samla tankarna innan han svarade. " Böcker är spännande, de kan ta en vart som helst. "Log han och hörde hennes ord, fyller år. Hennes stora leende var magiskt. " Och vad önskar du dig? På födelsedagen, dröm stort." Bad han och väntade nyfiket på hennes svar. Det där om ryggen spelade faktiskt ingen roll, han skulle betala extra för att de skulle fixa det. Denna tjej skulle han ha, oavsett.

Hon såg på henne med sina blå ögon och nickade. "Åh okej. Tack. "Viskade hon och följde efter henne på skakiga ben. Hon kände sig nervös och orolig, kanske lite rädd utan att veta varför.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Jag har slutat att drömma. Bott i 13 år tar bort viljan att drömma." Hon såg sedan mot läkarna och såg sedan ner.
"Jag vill gärna ha lite vatten. Kan man få det?" Hon drog i en slinga och hade blivit sitttysta jag igen.

Sköterskan knackade och väntade in svar.
"Var dig själv och allt ska gå bra. Lycka till" Hon log stort och smekte henne över ryggen.

Gerhard såg på henne med en sorgsen min.
"Självklart. Kommer snart." Han hörde dörren och öppnade den.
"Åh där är du!" sa han och log.
"Kan du hämta vatten och två glas?" Sköterskan nickade och försvann.

Rafael såg på henne med sorgsen blick och såg sedan på sin bror. "Jag ska ha henne. Oavsett, hon ska få drömma igen. " Viskade han på franska till Theodore. Det var ju deras ursprungliga språk och han var säker på att flickorna inte kunde det. Läkarna, det spelade ingen roll. De två, han och hans bror hade mer till sitt namn än vad dem hade. Han såg på flickan igen och log. " Du kommer drömma igen, tro mig." Viskade han leendes. "Jag ska hjälpa dig att drömma igen." Förtydligade han innan han vände blicken mot dörren. Den andre flickan.

Hon kände sköterskans hand och svalde. Samlade sig innan hon långsamt gick in i rummet. Hon såg sig omkring med de klarblå ögonen och slätade ut det mörkbruna nästan skinande långa håret trots att det redan var rakt, innan hon neg mot dem. "God dag, det är en ära att få träffa er. " Sa hon försiktigt.

Hon såg upp på honom med stora ögon. Huvudet hamnade på sned och sedan torkade hon bort tårarna.
"Ska jag drömma igen?" Frågade hon och såg sedan på Läkarna.
"Är det är vad jag tror?"

Gerhard log och satte sig ner. Nickade och sköt fram de två väskorna med loggan på.
"I den här väskan hittar ni lite saker som människor behöver om de är sjuka. feberdempande tabletter. oraltermmeter. en bok om vad man ska göra vid olika saker. Sen järntabletters." Han visade en stor burk.
"Ni kommer att bli regristerade till ett företag som levererar järntabletter."

Theodore såg på den nya flickan och han häpnade. Så nätt och han log mjukt.
"Kan du komma närmare? Jag vill se dig lite bättre." Han drog ut stolen vid sin sida.

"Åh tro mig flicka lilla. Du kommer att drömma igen. "Viskade han och log mot henne. Rikard nickade sakta mot henne. "Det är det." Försäkrade han henne leendes. Rafael vände blicken mot Gerhard och lyssnade noga. " Bra, mycket bra. Jag har frågor om det där senare, men först. " Sa han lågt och nickade leendes innan han fokuserade sin blick på Theodore för att se hans reaktion.

Hon svalde hårt och kände hur hennes puls ökade. Hjärtat slog hårdare men hon gick sakta framåt mot han som talade. "Nära nog?" Viskade hon försiktigt och snurrade sakta runt. Han hade ju velat se henne. Men när hon stannade igen så var det med sin blick på honom och hon log. Stolen vid hans sida var utdragen men hon visste inte om hon skulle sitta på den eller inte så hon stod kvar.

Hon var nära till gråten men höll sig.
"Tack. Jag är redan så lycklig." Viskade hon och såg mot den andra flickan. Men smärtan fick henne att titta bort och såg nu på Rafael. Vem var denna riddare som kom för att rädda henne?

"Det är perfekt." Han sträckte ut handen och smekte hennes hand.
"Vad heter du? Vad gillar du att göra?" Han såg sedan mot sköterskan som kom med vatten och log mjukt igen. Hon var perfekt.
"Du är vacker ve du det?" Viskade han.

Rafael såg på sin bror och log stort, han verkade tagen och han fokuserade åter igen på flickan bredvid sig. Rafael mötte hennes blick och rörde lätt vid hennes hår. "Bra." Log han och la huvudet på snedden. "Så försök att komma på vad du önskar dig för imorgon." Viskade han. "Hur ska jag annars kunna köpa något till dig?" Flinade han innan han vände sig mot läkarna. "Hon har ont i ryggen, är det vad ni ska fixa?" Viskade han snabbt och lågt så att hon inte kunde höra.

Hon kände hans hand mot sin, den var kallare än hennes och hon fnissade till, av förvåning. Tänkte säga något om det men hans frågor hann före och hon bet sig i läppen. "Jag heter 41413K." Viskade hon och såg sorgset ned. Det var inget riktigt namn, bara siffror. Men hon försökte samla sig. "Jag gillar att måla, det är avslappnande. " Viskade hon ärligt och funderade. " Glass, glass tycker jag om. Det är kallt och sött. " Fortsatte hon utan att viska, hon kände sig säkrare. "Och dansa, jag tror jag tycker om att dansa. Mina minnen är lite röriga." Erkände hon för att sedan fnissa till. "Jag lyssnade på mitt hjärta idag och det var så coolt." Fortsatte hon babbla. Trots att hon kände sig säker så kände hon sig nervös och när hon var nervös så babblade hon. Han komplimang fick henne att rodna till och hon sänkte sin blick. "Åh tack." Viskade hon och kände hur hjärtat hoppade över några slag.

Hon såg på honom med stora ögon och såg sedan ner på sina kläder.
"Kläder." Viskade hon och såg upp.
"Nya kläder och inget som liknar det vi har snälla." Hon såg sedan på läkaren som nickade.
"Precis vi ska fixa det så fort alla papper är på skrivna." Sa han och såg mot dem båda.
"Har ni funderat på namn än? Sen vill jag visa er era små datorer ni får."

Theodore log och nickade.
"Då ska du få ett rum där du kan måla tills ditt hjärta brister. Vi ska dansa så fötterna trillar av." Han log mjukt.
"Det hoppas jag . Skulle vilja det med. Lyssna på ditt hjärta."
Han vände sig mot sin bror.
"Sa du inte Rhiannon?" sa han mjukt.

(Jag tänkte på Luna till din, på grund av håret men om du vill ha Rhiannon, så kör vi på det )

Rafael flinade till och nickade. "Kläder, låter klokt. "Viskade han för att sedan skratta till. "Lovar. Inget som liknar det ni haft." Sa han lugnt och nickade sakta. "Det har vi. Aurora eller hur min broder?" Sa han och nickade mot den brunhåriga flicka framför honom. "Stämmer." Sa han angående det Theodore sagt som namn. "Skulle du tycka om Rhiannon? Rhia som smeknamn kanske?" Frågade han flickan bredvid sig.

Hon fnissade till. "Det låter underbart." Viskade hon och studerade honom noga. Han var ganska mystisk men trevlig. Väldigt trevlig. Hon snurrade en hårslinga runt sitt finger och bet sig nervöst i läppen.

(Irhiannon är typ mångudinna )

Hon såg på honom och smakade på namnet. Det lät så vackert är han sa det och nya tårar rann ner-
"Det är så vackert. Är det mitt namn?" Frågade hon och såg på mannen.

Theodore nickade.
"Precis. Gillar du Aurora?" Sa han och smekte flickans hand igen.
"För om du gör det så är namnet ditt." Han såg upp på läkaren.
"kan vi få papprerna?" Frågade han och vände sig mot läkaren igen.