Kiss me [LE/JP] [SV]

TACK för era otroligt fina kommentarer. Tycker verkligen det är roligt när ni berättar om era "favoritställen", eller när ni tycker jag har lyckats extra med någon personbeskrivning, eller bara när ni har skrattat högt. Det är guld värt ska ni veta!!

18

Läxbergen växte ju närmre jullovet de kom, och snart hade även den första snön begravt Hogwarts. Den hade kommit lagom till sista Hogsmeadehelgen innan alla elever skulle åka hem över julen. Hogsmeade hade sett ut som ett idylliskt julkort i dess nya julskrud. Väl där hade Lily, Mary och Haylie mött upp sina andra Gryffindorvänner James, Sirius, Peter och Remus, där även ett av tidernas bästa snöbollskrig hade ägt rum.
Varken Lily eller James hade någonsin dragit upp den oväntade kyssen igen, och umgicks "som vanligt", som de båda påstod. Haylie och Mary tyckte dock att Lily behövde ovanligt mycket hjälp med uppsatserna i förvandlingskonst, och även James hade fått en ny ambition om att få högsta betyg i trolldryckskonst som han försökte upp nå med Lilys hjälp.
Hogwarts anslagstavlor var nu även fyllda med stora planscher om den omtalade nyårsbalen som skulle äga rum på självaste nyårsafton i stora salen. Lily och Remus hade följt James tips att även bjuda in från några lägre årskurser, men att balens syfte var att fira avgångsstudenterna. Det var mycket mer som behövde fixas och planeras än vad Lily någonsin hade anat, och hon kände hur pressen ökade i och med hennes berg av läxor började påminna henne om Mount Everest.

"Jag ger upp." Sade Lily och släppte fjäderpennan som föll ljudlöst på pergamentet. "Jag har inte tid med det här."
"Du har inte tid för läxor?" Frågade James tvivlande och log ett provocerande leende. "Har du börjat träna quidditch i hemlighet?" Hon hindrade sig själv från att peka ett fult finger och tog ett djupt andetag.
"Jag vet att FUTT närmar sig, och att min prioriteringar borde vara mina läxor, men allt jag kan tänka på är den dumma balen."
"Igår var du ju hellugn och sa att ni hade hela läget under kontroll?"
"Jag ljög." Sade Lily. "Jag vill inte oroa folk. Jag vill att alla får den fantastiska bal som de förtjänar. Som vi förtjänar. Men vet du hur mycket arbete som ligger bakom en helt fantastisk bal?"
"Lily, vad du än gör blir det fantastiskt. Jag är inte det minsta orolig." Sade han och lade sin hand över Lilys. Lily kände hur blodet började rusa i kroppen vid hans berörning. Hon undrade om James hade märkt det, för han drog genast bort handen och snabbt upp i hans ostyriga hår.
"Finns det något sätt jag kan underlätta det för dig?" Frågade James vänligt.
"Det hade verkligen underlättat om du skrev min uppsats i förvandlingskonst, min uppsats i trollformellära, och analysen i försvar mot svartkonster." Sade Lily matt och sköt sin knappt påbörjade uppsats för Professor McGonagall till James. James sköt tillbaka det.
"Det hjälper ingen om jag gör dina läxor." Sade han förnuftigt och log mot henne.
"Det var värt ett försök." Suckade hon leende och rullade ihop pergamentet för att fortsätta på det morgonen efter. "Du vet inte något bra band som skulle kunna spela på balen heller, antar jag?"
"Det gör jag faktiskt." Sade James. Lily såg förvånat upp på honom. "Big band Wand. De spelade på min pappas 60årsfest."
"Oj!" Lily hade inte kunnat hejda sig och slog händerna för munnen. "Förlåt, jag- Big band wand, säger du?"
"Du är inte den första som reagerar på det." Sade James förstående. "Han fyller 63 i år. Han och min mamma hade väldigt svårt att få barn, och de lyckades allra in i det senaste. Min mamma var 45 när hon fick mig."
"Vilken tur de hade som fick dig." Sade Lily genuint.
"Tur och tur..." Skrattade James. "Det har nog inte alltid varit så lätt. De har nog fått fler ugglor från Professor Dumbledore än vad de någonsin har fått från mig."
"Vad är det värsta du och killarna har gjort då?" Frågade Lily nyfiket. James svarade inte direkt. Det farligaste han och marodörerna någonsin hade gjort var sprattet de utsatt Snape för, och det var ingenting han kunde berätta för Lily.
"Jag kanske berättar det en annan gång." Sade han hemlighetsfullt. "Men jag kontaktar Big band wand åt dig. Då har du en sak mindre på din att-göra-lista."
"Och du nappade inte på att göra mina läxor?" Försökte Lily igen. Han flinade.
"Nej."
"Kom igen, det är snart jul." Sade Lily övertygande. "Åh, jag vet. Det kan vara en tidig julklapp och födelsedagspresent kombinerat. Jag fyller ju år i januari."
"Jag vill hellre ge dig något annat." Sade James.
"Men jag vill verkligen ha det." Sade Lily, och den här gången lät hon mer seriös.
"Hur ska du annars lära dig?" Frågade James henne.
"Lära mig? Vem har sagt att jag vill lära mig? Jag har lärt mig jättemycket i sex och ett halvt år. Nu är det min tur att slappa lite. Och försök inte leka läxpolisen med mig. Du och Sirius gick jämnt och sålde arbeten under vårt femte år."
"Lily, jag lovar att hjälpa dig." Skrattade James.
"Förresten, ska du och jag- ska vi två köpa julklappar till varandra? Eller jag vet inte hur du gör med dina andra kompisar, men- ja, jag köper gärna något till dig." Sade Lily och verkade oberörd på utsidan medan hennes insida gick på högvarv.
"Jag har redan köpt något till dig, så det hoppas jag att vi ska göra." Sade James.
"Vad för något? Eller, nej, jag menar när?"
"När vi var i Hogsmeade senast. Är det väldigt viktigt att veta när alla dina julklappar inhandlas? Tar du inte emot julklappar som inhandlas på torsdagar, kanske?"
"Ska jag kanske köpa något till dem andra också då?" Frågade Lily och låtsades inte om den retsamma kommentaren. "Det verkar ju som att jag favoriserar dig om jag inte köper något till dem."
"Gör du inte det då?" Retades James. Lily himlade med ögonen.
"Hur står jag ens ut med dig?" Suckade hon och skakade på huvudet så att hennes röda hår fladdrade likt lågorna i den öppna spisen. "Just det." Sade hon när hon såg ner på uppsatsen i förvandlingskonst.
"Menar du att jag ska tro att anledningen till att du står ut med mig är för att du behöver hjälp i förvandlingskonst?"
"Menar du att det finns en annan anledning för oss två att vara vänner?" Frågade Lily utmanande och såg rätt in i James ögon som såg chokladbruna ut i det dunkla uppehållsrummet. En spänning uppstod mellan dem som fick luften mellan dem att kännas alldeles tung. "Jag köper något till er allihop." Sade hon tvärt och slog ner blicken. Luften blev genast lätt igen.
"Åker du hem över julen?" Frågade James som inte återhämtat sig helt från de tre korta sekunderna. Tre sekunder; det var det närmaste Lily och James kom något annat än att bara vara vänner. Tre sekunder, och sedan tog antingen Lily eller James tillbaka dem till verkligheten. Den intensiva stämningen mellan dem uppkom mycker mer ofta nu för tiden. Det var de korta stunderna som gjorde det allt svårare att vara vän med James, för de kändes inte som vänner då. Och vad Lily kände, det kunde hon inte riktigt sätta fingret på.
Trots att hon var nyfiken på att veta vad som skulle hända om de lät spänningen mellan dem fortsätta, tog rädslan över, för vad skulle hända då? Tänk om intensiteten mellan dem aldrig tog slut? Orkade man det? Och om de hann med tre-sekunders-kyssar som fick henne att känna så mycket, vad skulle de hinna på 30 sekunder? Och vad innebar det?
"Ja, men jag kommer tillbaka strax före nyårsbalen. Jag är ju trots allt-" Hon tog ett djupt andetag. "-ansvarig."
"Det kommer bli en jättefin bal." Sade James övertygat.
"Jag hoppas det i alla fall." Log hon.

Dagen innan lovet hade det varit så fullt vid Gryffindorbordet när Lily, Haylie och Mary kom ner till middagen att de valde att sätta sig vid Ravenclawbordet. Lily satte sig så att hon fortfarande hade uppsikt över Gryffindorbordet (James). När hon väl fick syn på honom, medan hon diskret letat efter honom med blicken, kände hon hur hjärtat skenade iväg. Det korpsvarta håret föll perfekt vid ögonen, och hans vältränade kropp avslöjades av T-shirten som smet åt på alldeles rätt ställen på ett väldigt attraktivt sätt. James Potter och Sirius Black hade alltid varit skolans mest eftertraktade killar, och Lily kunde verkligen förstå varför nu.
"Lily, gör du vad jag tror du gör?" Frågade Mary strängt.
"Ja." Sade Lily skamset. "Men jag ville bara se om de var nere vid middagen."
"Eller om han pratade med den där Gryffindortjejen i sjätte årskursen?"
"Än sen om jag gjorde det." Sade Lily irriterat. "Jag är bara nyfiken."
"Svartsjuk." Hostade Mary.
"Jag undrar vem hon är bara. Varför pratade han med henne liksom?"
"Kanske för att de är... vänner?" Föreslog Haylie.
"Jag tror inte på vänner." Sade Lily bittert .
"Nej, vänner. Vilket dumt påhitt. Vad ska man med vänner till?"
"Ni vet vad jag menar." Suckade Lily och tryckte in en klyftpotatis som hon doppat i sås i munnen.
"Du menar att du och James påstår att ni är vänner, men egentligen är ni typ inte det, och därför är hela ert förhållande jättekonstigt, särskilt om James plötsligt bestämmer sig för att ha flera vänner?"
"Klart han får ha vänner. Han får ha hur många som helst, så länge de inte är allt för snygga. Usch, vad säger jag..."
"Lily, du vill bara inte att de ska vara vänner som du och James är vänner." Förklarade Haylie för sin bästa vän. "Det är inte alls konstigt."
"Jag hatar dig, Haylie." Sade Lily. "Det är som att du-"
"Läser ens tankar." Suckade Mary. "Jag hatar det också."
"Vissa är särskilt begåvade." Sade hon och såg nöjd ut.

De gick en krokig väg tillbaka till uppehållsrummet som de hade varit tvungna att lära sig för att undvika de många förtrollade mistlar som någon hade hängt upp i slottet, för Haylie tänkte inte låta sig bli kysst av vaktmästaren igen.
"Det var faktiskt bara på kinden, Hay." Försökte Lily ännu en gång när Haylie ältade sin traumatiska upplevelse, men Lily hade svårt att hålla sig för skratt. Hon var 110 procent säker på att det var det roligaste hon någonsin varit med om i hela sitt liv.
"Jag förstår att man sätter upp mistlar, men förtrollade mistlar!" Sade Haylie upprört och pekade upp i det tomma taket ovanför dem. "Vems idé var det?"
"Säkert Snigelhorns." Muttrade Mary. "Känns som något han skulle hitta på."
"Jag menar, med vanliga mistlar kan man ändå göra ett val om man vill kyssa personen som står under den. Men de här förtrollade är ju som rena rama imperiusförbannelsen."
"Du borde stämma skolan." Föreslog Lily leende.
"Jag borde stämma Filch!" Utbrast Haylie med stora ögon.
"Men Sirius blev i alla fall lite svartsjuk." Sade Mary. "För att se saker ifrån den ljusa sidan."
"Akta dig så du inte bli bländad." Svarade Haylie spydigt.
"Men du har rätt, Haylie. Enligt en anonym källa står tydligen Abigail under en osynlighetsmantel i trollkonstkorridoren och... ja, hon typ anfaller snygga killar. Tror inte den som hängde upp mistlarna räknade med henne."
"Anonym källa?" Haylie såg misstroget på Mary. "Tja, i och för sig, jag hade nog också velat vara anonym om jag blivit överfallen av Abigail."

Snart kom morgondagen, och Lily, Mary och Haylie hade varit tidiga till Hogwartsexpressen för att få en ledig kupé, som Lily hade berättat för Professor McGonagall som förvånats av deras tidiga ankomst på stationen. Sanningen var dock en annan historia. De hade hoppats på att Abigail inte skulle gå upp så tidigt så att de inte skulle råka bli tvingade att ta följe med henne för att sedan behöva dela kupé hela vägen till London(även om Lily vägrade erkänna att det var sant).
Tåget skulle rulla redan klockan 8, så tjejerna var fortfarande yrvakna. Haylie hade inte så mycket som plockat upp en sminkborste den här morgonen, och gömde sig i luvan på skoltröjan.
Lily hade tagit med sig en filt och en kudde för att kunna sova på den långa färden till London. Redan nu kände hon hur hon längtade hem till sin egna säng, till sin pappas mat, och sina föräldrar som alltid tog hand om henne när hon var hemma över loven. Lily lutade kudden mot det kalla fönstret och lade filten över sina ben.
"Vi ses om typ några timmar." Sade Lily sömnigt och gav sina vänner ett vagt leende.
"Godnatt, Lily." Flinade dem till svar.
"Får vi också plats här, eller?" Dörren till kupén hade skjutits åt sidan, och i öppningen stod Sirius, James, Remus och Peter som log sömndrucket mot dem. Deras pigga röster lät som höga knallar i deras trötta öron. Lilys kropp pumpade ut en extra dos adrenalin vid åsynen av James, och hennes huvud kändes klarvaket för en liten stund.
"Ta för er." Gäspade Haylie och gjorde en inbjudande gest.
"Rödluvan har gjort sig redo för att sova ser jag." Flinade Sirius.
"Och jag ska fortsätta sova hela lovet." Sade hon belåtet.
Marodörerna satte sig till rätta i den nyss rymliga kupén. Sirius och Peter trängdes tillsammans vid Lilys fötter, och Lilys huvudkudde var utbytt mot James. På andra sidan satt Haylie, Mary och Remus.
Känslan av James fingrar som lekte i henens hår var väldigt sövande i kombination till hennes vänners dova morgonsamtal. Hon kunde urskilja enstaka ord ur deras konversation så som tomatsoppa, knallkort och syrsa, men inget verkade särskilt vettigt. Det verkade inte angå henne i alla fall, och angick det inte henne, då kunde hon sov-

"Lils? Lily? Vi är framme nu." Lily slog upp sina gröna ögon som såg rakt upp i James glasögonprydda ansikte. Hans hasselnötsbruna ögon såg ut som två halvmånar när han log.
"Framme? Vad hände med tomatsoppan? Ni pratade ju pre-" Lily satte sig upp och mötte sina vänners roade blickar, och alldeles riktigt så hade Hogwarts expressen stannat på slutstationen. "Vi är i London." Sade hon förvånat till sina vänner som om hon var osäker på om de visste det.
"Det är vi. Vi tänkte dra och käka lunch tillsammans. Sirius och James påstår att de inte vet vad pizza är för något, så vi föreslog Pizza huts pizzabuffé innan vi drar tillbaka till läckande kitteln." Berättade Mary för Lily.
"Mina föräldrar hämtar mig på stationen." Sade Lily. "Vårt hem är inte kopplat till flampulvernätverket. Mugglare, ni vet."
"Men dina föräldrar kan också hänga med! Jag gillar dina föräldrar, eller hur gör jag det, Mary?" Sade Haylie i ett försök att övertyga Lily.
"Det är lugnt." Sade Lily. "Det finns fler tillfällen för mig att käka på pizza hut."
De tog sina lättpackade väskor med sig ut ur tåget och gick i en enda klunga genom spärren till mugglarperrongen. Lily fick nästan direkt syn på sina föräldrar som stod och vinkade diskret på henne en bit ifrån.
"De är här." Sade Lily och vände sig mot sina vänner.
"Alltså vi kommer sakna dig så mycket!" Utbrast Mary och slog armarna om Lily och Haylie samtidigt. "Två veckor utan er är bara för mycket."
"Jag kommer sakna er också." Sade Lily och kramade tillbaka sina vänner ännu hårdare. "Men det ska faktiskt bli rätt skönt att få ha ett eget rum." Erkände hon.
"Vad menar du med det?" Frågade Mary stött. "Är inte jag världens bästa rumskompis?"
"Ni delar rum med ett psykfall, självklart är du den bästa rumskompisen." Sade Haylie spydigt, men vännerna kramades fortfarande utan att vilja släppa taget om varandra.
"Kalla henne inte det, Hay."
"Nej, nu är det vår tur." Avbröt Sirius. Haylie och Mary släppte taget så att Sirius kunde krama om henne.
"God Jul, Lily." Och kramade henne så häftigt att han lyfte upp henne en bit ovanför marken.
"God Jul." Skrattade Lily och kramade sedan om Remus och Peter.
"Kom vi går och hälsar på Mr och Mrs Evans." Sade Haylie plötsligt och drog med sig dem andra bort mit Lilys föräldrar. "Du med Peter. De är jättetrevliga, du kommer gilla dem."
Lily och James blev ensamma kvar för att säga hejdå till varandra, och något som tidigare hade varit den mest självklara saken i världen, verkade plötsligt svår.
"Det var en annorlunda termin." Sade Lily och skrattade lite nervöst. "Du bjöd inte ut mig en enda gång. Det har inte hänt sen- tredje året?"
"Till slut sjönk det in." Sade James skämtsamt. "Efter minst 200 nej, så börjar man plocka upp hintarna."
"Uppmärksamt." Flinade Lily. James himlade med ögonen. "Så att, eh-"
"Lily, vill du gå på balen med mig?" Frågade James snabbt. Lily blinkade en gång, och såg sen in i de hasselnötsbruna ögonen som såg forskande på henne. Lily kände sig alldeles lam i huvudet och stirrade bara på honom. "Om du vill alltså. Som vänner."
"Bjuder du ut mig just nu?"
"Ja, det gör jag. Fast det kanske är dumt, du har aldrig sagt ja hittills, så oddsen är väl inte på min sida." Sade James, och nu var det hans tur att skratta nervöst.
"Och jag sa precis att du inte har bjudit ut mig på hela terminen." Sade Lily, men det lät snarare som att hon pratade med sig själv.
"Tekniskt sätt så är terminen slut." Sade han. "Nu är vi någonstans mittemellan." Lily kunde inte hjälpa leendet som sprack upp i hennes ansikte.
"Jag ugglar dig färgen på min klänning så att du kan matcha." Log Lily hemlighetsfullt.
"Var det ett ja?" Frågade James förvånat och sken upp i ansiktet.
"Tekniskt sätt, nej."
"Om det fortfarande betyder att jag få eskortera dig så är jag ganska nöjd. Eller du kanske bara vill klädmatcha?"
"Bli inte förvånad om Peter har samma färg på flugan som du." Skrattade hon.
"Du skulle bara våga." Sade han och drog henne tätt intill sig och kramade om henne hårt. Han var som ett hett element som värmde henne ända in under kläderna.
"God jul, James." Sade hon och tryckte sina läppar lätt mot hans heta kind.
"God jul, Lily." Sade han och fick nästan en dubbelhaka när han skulle titta ner på henne. Lily lade inte märke till det dock. Hon släppte taget om honom innan spänningen blev allt för stor, och vände sig sedan graciöst om för att gå bort mot sina föräldrar som blev överfallna av Haylie.

HALLÅ ELLERRRR! Hur bra som helst, igen! Lite sorgligt att vi nu har två veckor framför oss utan James... Men herregud, sen har vi ju balen. OCH DOM SKA GÅ TILLSAMMANS!!!! Yaaaay!
Kan knappt vänta på fortsättningen!

Superbra!!!!!!!
Asså jag kan inte förklara hur bra du skriver!!!
Speciellt slutet var jättebra, när James bjöd ut henne. Jag älskar verkligen hur du beskriver deras tankar och känslor samtidigt som de pratar. Idag när jag såg att någon hade skrivit i denna tråden, tänkte jag att det bara var en kommentar om hur bäst denna ff är, så jag blev verkligen jätteglad när jag såg att det var ett nytt kapitel!

Ååååååh så bjuder han ut henne. Sitter här och ler som ett fån, luktar sopor efter att ha jobbat sen 4 imorse </3 behöver jag säga att folk stirrar och går iväg från mig eller tar omvägar? Känner mig som Snape..

Gillade att James retade henne i början det var gulligt! Och när Lily försökte få James att göra hennes läxor, inte bara en gång utan två omg feels. Att de båda känner samma saker och att det är så intensivt plus att de samtidigt försöker smyga med det gör att läsningen utav det du skrivit blir så otroligt känslosam och verklig. Oerhört bra.

Mistllar, Filch, Abigail, avundsjuka Lily....

Hur får du med så mycket skoj utan att set blir för mycket? Började shippa Abigail och Filch btw, hon kan behöva en lika äcklig sugardaddy som henne själv. >

James försöker göra Lily lite avundsjuk genom att umgås med andra tjejer eller är det dem som söker upp honom på Lilys kommando? och båda vänskapskretsarna vet precis hur deras vänner känner och vill bara himla med ögonen och skratta åt deras löjliga beteende. Hade jag med gjort, fast jag är nog Lily och mina vänner suckade åt mig när jag och mitt ex betedde oss som Jily haha. </3 börjar tänka på honom väldigt mycket när jag läser, beror förmodligen på att jag försöker vara känslokall och alla känslorna du beskriver får mig att bli mänsklig igen.

Okej så slutet av kapitlet? Tomatsoppa ♥ ♥ Lily använder James som kudde, James väcker Lily, utfrågningen om balen just när de haft den konversationen om att James inte bjudit ut henne på hela terminen. Asså ååh så bra, klockren kommentar Lily drar också, att hon ska matcha med Peter också.

Du kläcker så många bra kommentarer som alla karaktärer slänger ut sig, det är så beundransvärt kan jag tala om för dig, hade kopierat och klistrat in ett par stycken men sitter med telefonen eftersom jag såklart inte är hemma. Du är bäst. ♥

Tack för era fina kommentarer ♥ Hoppas ni ska gilla det här kapitlet!
Detta blir som en liten tidig födelsedagspresent till dig Trezzan, för visst fyller du år imorgon precis som jag?? =D ♥

19

Det kändes alltid lika konstigt att vara tillbaka. Det var en blandning av hemma och borta.
Det första Lily gjort när de kommit hem hade varit att packa upp på sitt rum och byta om till något som inte luktade tåg. Hon hade haft det rummet sedan alltid, och tiden hade satt sina spår på det. De blommiga tapeterna hade Lily själv valt när hon var 10, och hon hade inte sett någon mening med att byta dem när hon blivit äldre med tanke på så lite tid hon faktiskt spenderade där. I bokhyllan kunde man mest hitta barnböcker som hon läst flitigt när hon var yngre, och i sängen fanns några gosedjur kvar som överlevt hennes barndom.
Lilys föräldrar hade dock bytt cirkusöverkastet mot ett mer neutralt i vitt. Förutom det så var det bara fotona på anslagstavlan som avslöjade att Lily inte längre var tio år. Fotona var tagna förra sommaren på henne, Haylie och Mary när de spenderat två veckor hos henne.
Lily gick ner till köket där hon visste att hon skulle finna sina föräldrar. Mr Evans stod och gjorde lunch medan Mrs Evans satt på en stol vid köksbordet som moraliskt stöd.
"Filippos kom medan du packade upp." Berättade Mr Evans. "Smart uggla du har där."
"Åh, vad bra. Jag såg ingen anledning att kånka med honom på tåget. Han avskyr verkligen sin bur."
"Jag gav honom lite vatten i alla fall. Han är i grovköket." Sade Mr Evans och knyckte på huvudet i riktning mot grovköket.
"Vem var det på stationen förresten?" Frågade Mrs Evans nyfiket sin dotter. Lily blev förvånad över frågan.
"Det var ju Haylie. Ni minns Haylie. Tjejen som bodde här i två veckor för sommaren."
"Jag syftade inte Haylie och Mary." Sade Mrs Evans menande. "Jag känner dem."
"De andra var våra klasskamrater från Gryffindor." Sade Lily.
"Jag tänkte specifikt på den ena unga herrn." Sade Mrs Evans slugt och såg på sin dotter med spända ögon. Lily kände hur hennes puls stegrade.
"Det var fyra stycken där, du får nog vara mer specifik." Sade hon och spelade dum.
"Han med glasögon." Sade Mrs Evans och log brett. "Han kunde inte slita ögonen ifrån dig."
"Du menar James." Sade Lily.
"James? Killen som du, eller framförallt Severus, avskyr så?"
"Tiden kan göra underverk." Sade Lily enkelt och öppnade kylskåpet av ren vana trots att hennes pappa redan var i full färd med lunchen.
"Den där James var i alla fall väldigt stilig." Sade Mrs Evans.
"Han och Sirius Black -det var killen med väldigt snyggt hår- är skolans mest eftertraktade killar av en anledning."
"Och du eftertraktar ingen av dem?"
"Grace!"
"Mamma!"
"Jag måste kunna ställa min dotter en vanlig fråga." Svarade Mrs Evans sin man.
"Vad äter vi till middag ikväll?" Frågade Lily för att byta samtalsämnet.
"Vi har inte ens hunnit äta lunch än." Skrattade Mr Evans. "Men jag tror det blir lamm, eller så blir det någon nyimproviserad kycklingrätt."
"Gör kycklingrätten idag. Jag skulle satsa på ett säkert kort imorgon när Petunia och Vernon kommer."
"Kommer Tuni imorgon?" Frågade Lily förvånat och såg på sina föräldrar.
"Ja, hon och Vernon ska fira jul med hans syster i år, så de kommer imorgon och lämnar av julklappar och äter lite mat och så." Berättade Mrs Evans.
"Hon firar jul med Vernons familj?" Upprepade Lily sårat.
"Lily, det har ingenting med dig att göra." Sade Mrs Evans tröstande. "Hon älskar Vernon. Hon vill spendera sin första jul med honom, det är inget konstigt."

Klockan var prick 17:00 när ringklockan ljöd morgondagen. Lily drog en djup suck innan hon gick ner på nedervåningen för att hälsa på sin syster och Vernon. Mr Evans hade redan öppnat för kvällens gäster och skakade nu hand med Vernon som hade odlat en buskig mustasch under sin stora näsa vilket fick honom att se ännu löjligare ut.
"Hej Tuni", Sade Lily vänligt och kramade om sin syster. Petunia kramade inte henne tillbaka, utan stod bara stelt kvar på samma ställe och log ett obekvämt leende. "Trevligt att träffas igen, Vernon." Sade Lily och gav honom en artig kram. Vernon grymtade något ohörbart.
"Åh, Tuni! Vernon! Vad roligt att ni kunde komma. Kom in, kom in. Sätt er i vardagsrummet." Lily och Petunias mamma kom sprudlande in i hallen i den nystrukna klänningen som hon valt ut tidigare under dagen. Lily och Mr Evans passade på att ta till flykten medan Grace underhöll gästerna.
"Lily, ska inte du sitta med i vardagsrummet?" Frågade Mr Evans som gjorde de sista förberedelserna inför middagen.
"Jag tänkte hjälpa dig duka." Sade Lily.
"Lily, jag vet att det är jobbigt mellan dig och Petunia, men jag vet att hon älskar dig. Hon kanske inte visar det för dig, och hon kanske aldrig gör det igen, men jag vet att du fortfarande har en plats i hennes hjärta."
"Tack Pappa."

"Vi har en liten tillkännagivelse." Grymtade Vernon när de kommit halvvägs genom middagen. Petunia såg på honom med glittrande ögon som om det bara var dem två i rummet. Han harklade sig. "Jag och Petunia ska gifta oss." Mrs Evans började nästan gråta av lycka över att sin äldsta dotter hade förlovat sig, medan Mr Evans gratulerade dem till den glada nyheten. Lily svalde.
"Jag är så glad för er skull." Sade hon och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken.
"26 juni har vi satt datumet." Berättade Petunia och ignorerade sin systers lyckönskningar.
"Det är ju snart!" Utbrast Mrs Evans. "Åh, det är så mycket vi måste planera. Jag och Lily ska till London nu i veckan och leta efter en balklänning, vad sägs om att börja titta lite efter en brudklänning till dig?"
"Jag och Vernon har väldigt mycket nu så det passar sig nog inte." Ljög Petunia.
"Aja, en annan gång. Men berätta nu, hur friade han?"
Lily kände ett sting av lättnad när hon såg Petunia och Vernon rulla iväg i deras Mercedes och kände det som om hon äntligen kunde andas ut.
"Kan ni fatta att hon tänker gifta sig med honom?" Frågade Lily som fortfarande stirrade ut genom fönstret.

"Vad tycks?" Lily föste undan draperiet och gick ut i den sjunde klänningen som hon provat. Lily och hennes mamma Grace hade tidigt på julafton åkt in till London för att införskaffa sig en klänning till nyårsbalen. Lily vände sig om mot den stora helkroppsspegeln och iakttog sin spegelbild. Lily kände det nästan som att hon drunknade i klänningens röda färg.
"För mycket rött." Sade Mrs Evans ärligt. "Den tar alldeles för mycket fokus från ditt vackra hår."
"Ja, ni har rätt. Rött känns inte helt rätt. Vet ni vad, jag tror jag har en klänning som skulle passa perfekt." Sade expediten fundersamt. "Vänta här."
Lily gick tillbaka in i omklädningsrummet och tog av sig den röda klänningen som hon hängde tillbaka på sin galge. Hon satte sedan på sig sidenrocken och gick ut till sin mamma igen som hon gjorde sällskap på soffan. Lily tog ett glas med alkoholfritt bubbel som expeditkvinnan hade ställt fram till dem.
"Jag är så glad att du ville göra det här med mig." Sade Mrs Evans uppspelt vars ansikte var prytt med ett stort leende.
"Klart jag vill, mamma." Sade Lily och lutade sitt huvud mot sin mammas axel.
"Jo, men det är svårt för mig och pappa att vara en del av ditt liv på grund av, ja, du vet- men att kunna vara med dig och välja en balklänning- Det känns bra helt enkelt, Lily, att få vara en del av ditt otroliga liv."
"Du kommer alltid vara en del av mitt liv." Sade Lily. "Men jag är också glad över att vi kunde göra detta, bara du och jag."
"Här kommer jag." Kvittrade expediten med en ny klänning i famnen. Hon hängde in klänningen i Lilys omklädningsrum och såg förväntansfullt på Lily. "Testa den nu."

Lily kände sig alldeles upprymd när hon och Mrs Evans lämnade klänningsbutiken tillsammans med Lilys drömklänning. Den hade varit perfekt för en nyårsbal, och Lily kunde knappt vänta tills hon skulle få använda den och visa den för sina vänner och James.
"Vi äter lunch ute, va?" Föreslog Mrs Evans. "Pappa jobbar ändå på restaurangen idag, och jag är faktiskt ingen vidare kock."
"Äta ute låter bra." Svarade Lily.
Grace valde en restaurang med bara tre minuters gångavstånd från klänningsbutiken. Hon hade tydligen ätit där förr tillsammans med sina väninnor, och om hon mindes rätt skulle de ha väldigt god pasta.
"Du får inte glömma att ta massa bilder på dig, Haylie och Mary på balen. Har de köpt sina klänningar än?" Frågade Mrs Evans när de beställt sin mat.
"Jag tror inte det. Tror de skulle göra det tillsammans nu på lovet."
"Ni tre kommer vara så fina! Ska ni gå tillsammans?" Frågade Mrs Evans entusiastiskt och tog en klunk av sin cola.
"Nej, Haylie ska gå med Sirius - killen med så snyggt hår, du vet, från stationen. Och Mary ska gå med Diggory. Jag tror jag har berättat om honom. Han är prefekt för Hufflepuffs elevhem."
"Och du ska..."
"Jag ska gå med James." Sade Lily likgiltigt som om hon just berättat att hon skulle tömma diskmaskinen när hon kom hem.
"James? Killen från Kings Cross?" Frågade Mrs Evans plötsligt väldigt intresserat. Hon spände blicken i Lily för att försöka läsa av sin dotter.
"Mamma, gör inte en grej av det här nu." Suckade Lily.
"Den här James verkar vara en ganska stor del av ditt liv bara."
"Vi är vänner." Sade Lily.
"Jag tyckte jag såg något annat på stationen." Sade Mrs Evans och knyckte lite på ena axeln.
"Mamma, om en kille så mycket som pratar med mig tror du att något är på gång. Så mycket vill du att jag hittar någon."
"Inte! Jag vill att du ska hitta sann kärlek som jag har gjort, och skulle aldrig uppmuntra dig till något annat. Men berätta lite om honom då. Jag vill veta vem det är du ska gå egentligen med på balen. Hur är han?" Grace påminde Lily om sina vänner. Hon var en nyfiken tonåring i en vuxen kropp.
"Han är..." Lily tänkte en stund och lät undslippa ett ironiskt skratt. "Trevlig."
"Trevlig? Han såg mer än trevlig ut när jag såg honom." Sade Mrs Evans skeptiskt.
"Mamma, du stod minst 25 meter bort."
"Berätta mer. Är han duktig i skolan? Är han prefekt som du?"
"Han är definitivt inte prefekt." Sade Lily som hade svårt att hålla sig för skratt. "Det är Remus Lupin som är det. Han var också med på stationen, jag har berättat om honom innan ju."
"Den runda killen?"
"Nej, det var Peter, mamma." Log Lily och himlade med ögonen. "James, Sirius, Remus och Peter är mer kända som skolans upptågsmakare. Och trots att de antagligen har fått fler kvarsittningar än någon annan elev som någonsin har satt sin fot på Hogwarts, så har till och med lärarna en svag punkt för dem. Inte konstigt dock, de är skolans mest begåvade elever, hur jobbigt det än är att erkänna."
"Och ni två har spenderat en del tid tillsammans?"
"Verkar det så?" Frågade Lily och kunde inte låta bli att skratta åt sin snokande mamma.
"Men jag säger ju det. Jag såg något mellan er på stationen."
"Mamma, det är ingenting mellan mig och James. Han är inte intresserad."
"Men du är?"
"Jag- Han är en av mina närmaste vänner."
"Varför är han det?" Frågade hon.
"Sherlock, det här är inte ditt fall. Lägg ner det."
"Nej men som din mamma är det mitt fall." Sade hon.
"Han är fantastisk, okej. Han är den mest omtänksamma, förstående och irriterande personen jag vet." Utbrast Lily. Hennes mamma såg mycket belåten ut.
"Han låter som en väldigt bra vän." Sade Grace leende.
"Du vet, jag har spenderat största tiden av min tid på Hogwarts att hata honom. Han var en av killarna som brukade gå på Severus, och jag trodde aldrig det skulle gå att förlåta. Men jag förlät honom så lätt, och jag hade så dåligt samvete. Jag borde ju hata honom, för Severus. Men Sev var inte heller helt oskyldig i detta, och till skillnad från honom så ändrades James. James... växte upp. Människor ändras, och alla förtjänar väl en ny chans?" Berättade Lily för sin mamma som lyssnade till vartenda ord. Hon tog ännu en klunk av sin kalla läsk och såg ut genom fönstret på gatan utanför. Lily visste att hon tänkte. Hon kunde se hur det knakade innanför pannbenet på sin mamma, och undrade vad som egentligen pågick där inne.
"Du har ett väldigt gott hjärta, Lily. Jag är verkligen stolt över dig, vet du det?" Frågade Grace och lade huvudet på sned medan hon betraktade sin dotter som satt framför henne.
"Jag har fått det från dig och pappa." Sade Lily.
"Vänta, är inte James samma kille som bjöd ut dig hela tiden?" Sade Lilys mamma plötsligt som om hon just blivit slagen av blixten.
"Jo, det är han." Sade Lily tveksamt. "Han har slutat göra det nu."
"Men han bjöd dig till balen?"
"Ja, det gjorde han." Svarade hon.
"Och du tror inte han gillar dig?"
"Efter att han kysste mig i sjukhusflygeln så är jag ganska säker på det, ja." Svarade Lily och lät nästan lite irriterad nu.
"Vänta lite nu, en sak i taget. Han gjorde vad, var?" Frågade Mrs Evans chockat som försökte hänga med i den plötsliga vändningen. Lily ångrade genast att hon hade sagt något.
"Det är en lång historia." Sade hon och gjorde en gest med handen i ett försök att släppa ämnet.
"Alla historier kan kortas ner." Sade Mrs Evans.
"Okej, okej, om du nu måste veta ALLT, mamma. James skulle lära mig att spela quidditch, jag har ju berättat för dig hur det är en sport som... spelas på kvastar." Hon viskade det allra sista om någon av de andra gästerna fick för sig att avlyssna deras samtal. "Och jag råkade krocka med en målstolpe."
"Du krockade med en målstolpe?" Frågade Grace misstroget och ett roat leende spred sig över hennes läppar.
"Mamma, du skulle bara våga skratta." Varnade Lily henne, men hon log också. "Jag bröt benet, spräckte läppen, fick näsblod och så fick jag ett jack i pannan."
"Du bröt benet, spräckte läppen, fick näsblod och ett jack i pannan, och skrev inte hem?"
"Mamma, Madam Pomfrey i sjukhusflygeln fixade det på mindre än fem minuter. Men en av medicinerna jag var tvungen att ta hade lite bieffekter, så jag var rekommenderad att stanna kvar över natten."
"Fick bieffekterna dig att kyssa James, eller?"
"Mamma, vet du om att du är mer nyfiken än Haylie och Mary tillsammans?"
"Jag har ju ingen koll på dig där borta uppenbarligen, så man måste ju gräva för att få fram all den här informationen. Så den här kyssen, hur hände det?"
"Mamma, jag vill verkligen inte diskutera det med dig."
"Lily, du är vuxen. Jag vet att du håller på med... sånt."
"Mamma!"
"I mina öron låter det i alla fall som att den här killen tycker om dig." Sade Mrs Evans enkelt.
"Du har aldrig träffat honom."
"Men jag har hört vad du har sagt, och jag såg hur han tittade på dig." Sade hon igen. Lily gav ifrån sig en djup suck och ruskade på huvudet åt sin mamma.
"Du är knäpp, vet du det?"
"Nej, jag är bara en mamma."

Sent på julaftonskvällen var Lily tillbaka på sitt rum med balklänningen hängandes på garderobsdörren. Hon tog fram sin trollstav där hon satt vid sitt nötta skrivbord och trollade fram ett kuvert ur tunna luften. Hon rev av ett stycke pergament från en rulle hon hade liggandes på bordet. Hon doppade fjäderpennan i bläcket och krafsade sedan ner ett hastigt "God Jul". Sedan vek hon ihop en bit som såg ut som mörkgrön sammet och lade ner i kuvertet som hon slutligen adresserade till James Potter.

Du är underbar, du skriver underbart. Tack för födelsedagspresenten och grattis igen. ♥

"""""Jag tänkte specifikt på den ena unga herrn." Sade Mrs Evans slugt och såg på sin dotter med spända ögon. Lily kände hur hennes puls stegrade. """"

Precis så här jävlig var min mamma idag när en kille jag börjat tycka om kom med blommor för att gratulera mig i förskott. Hihi. ♥

Super!!!!!

Superbra kapitel! Och Grattis!
(min syster fyller också år idag btw )
Jag älskade kapitlet, Lily har en så mysig familj♥
Längtar till balen!

Älskar Lilys mamma! Grattis också för den delen (; Du skriver helt fantastiskt. Hoppas på rejäl drama inför balen nu Eller okej - vi vet ju att vad du än skriver så kommer det bli bra

Wow!!!! Det var länge sen jag läste en så här välskriven, rolig och bra fanfiction! Liksom, sången från maskarna och den vildsinta runkaren. Jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig. Och James vilkorslösa kärlek.
Tycker dock att det är synd att det inte verkar bli något mellan John och Lionel... Tror det kunnat bli ganska fint. Det skulle liksom förklara varför Lionel var så dryg om han varit hemligt kär i John och John skulle äntligen hitta den där sanna kärleken som han kan lita på.
Nu taggar jag redan inför nästa kapitel!!!