Vägen till döden [THG]

Ledsen att jag inte har skrivit, det ska komma snart LOVAR! ♥ ♥

Ingen press♥

Det gör absolut ingenting, jag menar jag var jätteseg xD Ta din tid ♥

JÄTTEBRA!!! ♥♥

ny läsare super♥
*bevakar*

Yay! Kul med en ny läsare!♥ ♥ ♥ ♥ ^^

Verka superbra!
Bevakar ofc!

Bra val

FÖRLÅT att jag inte har skrivit men här kommer det! Hoppas ni gillar det!

Charlie

Allting var så perfekt, som i en förtrollande dröm. Kuddarna, sänglakanen, bordet och maten. Allt som jag alltid har velat ha fanns på tåget. Fast ändå längtade jag tillbaka till fabrikernas underliga doft, tegelhusen och solen som lyste så starkt om somrarna.
Carl kommer in i sovrummet och säger tyst att det är samling i matsalen. Han ler inte, visar inga tecken om vad som hade hänt i vagnen. Allting var som bortblåst, stunden vi hade delat i vagnen då vi båda kände att vi behövde någon att luta sig mot var över och skulle inte komma tillbaka. Vi var nu fiender, inte ett förälskat kärlekspar som skulle hjälpa varandra i spelen.
Med långsamma och långa steg går jag mot matsalen, kvinnan och Lino sitter och väntar på oss när vi kommer in. Deras gröna peruker ramlar nästan av på grund av alla deras accessoarer. Kläderna som de bär skriker av alla möjliga färger och luktar starkt av olika parfymer. Det enda jag har sagt till dem är ett litet "hej" och "tack" och jag vet vad dem tycker om mig, jag är den där smala och tysta flickan som kommer dö i blodbadet och dem har säkert rätt. Mina låga kunskaper om att döda och leva i naturen kommer vara min död, min sakta och hemska död.


Utanför ser jag staden, staden som lever av oss. Carl sträcker på sig och börjar le mot folkmassorna som står och väntar på oss. Jag tar bara en snabb blick mot folkmassan och ser alla deras färggranna huvuden. Även om jag försöker förtränga ljudet av alla applåder och hurrande försvinner inte ljudet istället växer det mer och mer.
Detta var människor som aldrig hade genomgått svält eller död, detta var människor som skulle se mig dö och uppskatta det.
När jag kliver ut ur tåget ler jag och ignorerar alla applåder. Jag kollar upp mot de höga och rundformade höghusen och längtar tillbaka till tiden då jag bara var en vanlig 14-årig tjej.

Braaaaaa ♥