Smutsskallarnas beskyddare

Bra!

jävlans bra

Såååå bra! Känn dig så grymt bevakad BellatrixPuffaren !

Men underbara människor ♥ Ska jag slänga ut nästa kap idag? Har inte skrivit det än men det kan jag nog fixa.

Super!

Tack! Skrev klart kapitel 17 nu lite fort, det blev rätt kort men jag hoppas att det uppskattas. Om jag får lika fina kommentarer som innan så tror jag att jag smälter snart. ♥
Kapitel 17
Hej mamma och pappa
Jag ville bara säga att jag har fått en plats i mitt elevhems Quidditchlag, som jagare. Jag får låna en gammal kvast, men jag undrar om du kunde skicka Gemmas? Hon använder den ju inte ändå. Hoppas att ni blir glada av nyheten.
Katya
Jag rullar ihop det korta pergamentet och knyter ett band runt, innan jag ger det till Picco som sen susar ut genom ugglesalens höga fönster för att lämna det. Jag tittar på hur hans mörka vingar breder ut sig när han flyger uppåt molnen, innan jag tittar på personen brevid mig.
- Tror du att de blir glada? frågar Anthony där han står brevid mig, med en lite bekymrad blick.
Jag funderar. Trots att jag egentligen inte vill erkänna det, så svarar jag:
- Nej, det tror jag inte. Jag tror att de skiter fullständigt i om jag går med i laget. Jag kan lika gärna glömma att de ska skicka min Nimbus också.
Vi går tyst mot Stora Salen. Det låter högt av bestickklirr och skolkamraternas konversationer. Vi sätter oss vid det avlånga Hufflepuffbordet och den lilla sorgen som jag kände är som bortblåst när jag tar emot de andras ivriga gratulationer till platsen i laget. Jag slevar i mig en skål med grönsakssoppa medan jag berättar för de andra om uttagningen.
- Ja, jag var jättenervös först, men det lättade när jag hade gjort ett par mål, svarar jag med ett leende till en förstaårsflicka med minst tusen blonda flätor i håret. Hon är mugglarfödd och vet inget om Quidditch.
Det är i det ögonblicket som jag på riktigt förstår att jag hur annorlunda jag verkligen är i jämförelse med mina föräldrar. Jag känner inte längre hat mot de mugglarfödda, som jag har lärt mig att göra. Jag har inte märkt det förrän nu, men sen jag kom till Hogwarts har jag blivit som en ny person. Jag tittar igen på den lilla flickan. Hon har blicken vänd ner mot sin soppskål.
Jag undrar om mugglarfödda egentligen är mindre begåvade. De har ju en magisk förmåga, precis som oss. Kanske kan de också bli lika stora häxor och trollkarlar, om de bara fick chansen? Jag tittar ut över träbordet. Det sitter massor av mugglarfödda där, men jag har aldrig riktigt tänkt på det. Anthony har jag sett som ett undantag, men jag kan utan problem peka ut många mugglarfödda som jag vet är stjärnelever.
Jag minns plötsligt mitt uppdrag och jag tittar snabbt upp mot huvudbordet. McGonagall är inte där.

Bra!!!

ja bra och vad bra att du tog upp något mer om quidditch

BRAAA!!

Hur kan du bara vara så bra?????