Epiphany
Jag håller på att skriva en ny berättelse som utspelar sig i en värld jag hittat på. Här kommer första kapitlet och beskrivning av varelserna i världen. Samt min planering på kapitlerna fram till kapitel 18.
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Pläckar:
Pläckarna bor på ön Plether. Alla pläckar har krulligt hår och stora fötter, de flesta pläckar är väldigt korta under 150 cm. Alla renrasiga pläckar har varmt bruna ögon. Pläckar har ljus hud eftersom solen inte lyser så starkt på Plether. Pläckar har bra hand med djur eftersom de älskar djur och natur. En pläck som förstör naturen eller skadar ett djur (om man ej är jägare) får minst 30 års fängelse. En pläck blir myndig vid 30 års ålder, de lever oftast tills de blir 500 år gamla. Pläckar tämjer de fruktade gigantiska örnarna, vernasiorerna.
Alver:
Alverna bor på ön Elwefth. Alla alver har spetsiga öron och är smala. Alver lever tills de blir ca 1000 år gamla, de blir myndiga vid 100 års ålder. Alver har oftast ljust hår och ljusa ögon. Alver är även de bleka eftersom de nästan aldrig lämnar sin skog. Alver dyrkar allt slags ljus men mest stjärnljus. Alver har ett eget språk som alla öarna är döpta på. Alverna har många fester för att hylla ljuset och även naturen, de skadar aldrig djur. De äter inte kött för att hålla det löfte de gett till naturen. Alverna tar även hand om det kringvandrande hästfolket glimandrierna.
Druiderna:
Druiderna bor på ön Drewther och är ett väldigt mystiskt folkslag. Druider är väldigt bra på att tillverka trolldrycker mot allt möjligt. Dessa säljs mest till alverna men även till vissa människor och dvärgar. Druiderna kan förvandla sig till djur och därför så lejer både människor, dvärgar och alver vilsekomna druider till spioneri. Druider har ett väldigt bra minne och ingen vet säkert hur länge en druid lever men man vet att de lever längre än människor. Druider håller sig i sin skog men är ändå ganska solbrända.
Människorna:
Människorna bor på öarna Drewther och Drawthar. Människorna kan både vara ljusa och mörka i hyn, de kan ha brunt, svart, rött eller blont hår. De kan ha blå, grå, gröna eller bruna ögon. Människor blir ca 100 år gamla, de blir myndiga vid 20 års ålder.
Sjöjungfrurna:
Lever i havet. Sjöjunfrurna har en egen ö där de ligger på klippor och solar sig, på deras ö finns det även stränder där de samlar snäckor. Är underbart vackra så i princip alla åtrår dem. Halvlingar som sjöjungfrurnas barn med människor/pläckar/dvärgar/alver kallas har alltid olikfärgade ögon eftersom sjöjungfrur har både ögon och hår i precis vilka färger som helst. De har även lite av sin förälders utstrålande skönhet. Ingen vet att det är endast halvlingar som har olikfärgade ögon. Sjöjungfrur lever lika länge som pläckar och blir myndiga vid samma ålder.
Dvärgarna:
Dvärgarna bor på ön Dwerph. De bor inuti berget där de har sina gruvor, sina lustfyllda salar och sina hem. Dvärgar är korta som pläckar. Männen har skägg, alla dvärgar har strävt hår i rött, brunt, svart eller blont. Dvärgar är väldigt starka, de arbetar i gruvorna. Dvärgar lever lika länge som pläckar och sjöjungfrur, de blir myndiga vid samma ålder.
Magikerna:
Magikerna bor på ön Nergeth. Magikerna är det ända folket som har döds straff på vissa brott. Magikerna lever i ca 200 år och blir myndiga när de är 20 år.
Eremiterna:
Eremiterna är varelser från alla folkslag (dock ej sjöjungfrur) åvan. De flyttar runt och vill sällan beblanda sig med andra. Ingen vet vart de tar vägen nästa gång.
Drakarna:
Drakarna bor på ön Draymhes. Det finns olika arter av drakar, elddrakar, vattendrakar, luftdrakar, jorddrakar, isdrakakar, bergsdrakar, stridsdrakar, mörkdrakar, måndrakar, soldrakar, taggdrakar, stjärndrakar och ormdrake. De lever i tusentals år.
Glimandrierna:
Ett hästfolk som bor på ön Elwefth. De tas om hand av alverna.
Vernaiorerna:
Gigantiska örnar som bor på ön Plether och tämjs av pläckarna.
Tasmanerna:
Stora monsterfåglar som lever på ön Trewendhir. De attackerar alla varelser de får syn på förutom drakarna och vernasiorerna som de är rädda för.
Jättarna:
Är stora och farliga, bor på ön Elwefht. Äter glimandrier och ovarsamma alver samt människor, dvärgar, magiker, eremiter.
Trollen:
Lever på öarna Drewther och Drawthar och äter främst människors barn. De är stora och fula och förstenas av solljus.
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 1:
Beskrivning om Meliz och hur hon har det i Plether, hennes familj?
Meliz rör sig med hoppande steg över den blomfyllda ängen, blommor i alla färger, röda, gula, blå, lila, rosa. Blommorna svajar lätt i den jumna sommar brisen, lockar från hennes ljus gröna skarpa hår kittlar på hennes fräkniga kind. Gräset känns som silke under hennes stora fötter, blommorna luktar så gott så att hon skulle kunna leva här för evigt. Solen värmer hennes bara ben och vinden gör så att hennes klänning fladdrar. En mörk skugga faller över ängen, ett hest tjut hörs från luften och hon tittar upp och ser till sin förvåning och förskräckelse att en tasman är på väg från luften. Hon blir alldeles kall inuti, en tasaman som fått vittring på sitt byte slutar aldrig att jaga det, nu är hon tasmanens byte. Hon börjar springa över ängen mot säkerheten bland träden, blommorna som varit så vackra är nu plötsligt irreterande. De är ivägen och hon fastnar i en rot och faller. Tasmanen landar bakom henne och precis när tasmanen ska sticka sina giftiga tänder i henne så vaknar hon. Hon är alldeles kallsvettig och vrider sig sängen. Det var bara en mardröm.
Hon sätter sig upp i sängen och tittar sig runt. Hon är hemma i sitt rum med sin lilla runda säng med en pläd av tvinnade vernasior fjädrar, sin byrå av pesá trä med snidade mönster, sitt lilla skrivbord av pesá trä, hennes stubb stol och hennes stora runda fönster som vetter ut mot sjön. Hon vädrar lite i luften och < känner genast en välbekant doft, frukost! Hon drar snabbt på sig ett par bruna byxor och en grön tjocktröja, hon öppnar dörren ut till hallen och frukost doften slår emot henne. Hon springer genom korridoren bort mot köket och tvärnitar vid köksdörren, hon öppnar dörren och går in. Köket består av en gammal hederlig vedspis, en lång bänk, ett stort bord, massa stubbstolar och ett jätte stort runt fönster som ger en utsikt över de blomstrande ängarna som gränsar till fälten. Väl inne i köket så sätter hon sig på en stubbstol vid köksbordet och hugger in på frukosten. Det finns olika sorters korvar, ostar av alla slag, flera sorter nybakt bröd, smör, marinerat kött från alla möjliga djur. Det är bara vid frukost som hela familjen är samlad, mamma Akira, pappa Gimli, storebror Xeram och lillasyster Ylva. Pappa Gimli jobbar som bonde på fälten runt deras hus så han kommer hem sent på kvällen efter kvällsmaten, mamma Akira är hemma hela dagarna och sköter om huset, trädgården och så klart alla djur, storebror Xeram driver mest runt på dagarna men han hjälper även mamma, Meliz passar Ylva och hela dagarna när Ylva leker. När Meliz ätit upp så tackar hon så mycket för maten och går ut i trädgården.
Meliz sätter sig i gungstolen på verandan och väntar på lilla Ylva, hon gungar lite och visslar för sig själv. Hon hör dörren öppnas och smällas igen, Ylva springer mot henne och hoppar upp i hennes knä och bönar o ber att hon ska berätta en historia.
Jo, det var en gång för väldigt länge sedan när alla öarna satt ihop och det varken fanns troll, jättar, tasmaner eller Pläckar. Tro det eller ej men vi fanns faktiskt inte då. En tid då magikerna var goda och använde sin magi för att göra gott, drakarna bekymrade ingen och levde fredligt. Dvärgarna levde som vi i hus och så arbetade de också som bönder. Det fanns inga eremiter och människorna var obetydliga. Sjöjungfrurna befann sig jämt på stränderna och en dag kom en ung dvärg vandrandes på stranden, han blev fruktansvärt kär i en sjöjungfru. Hon hade vackert mintgrönt hår, ljusturkosa ögon som glimrade. Han började prata med sjöjungfrun, och tillslut så kom de närmare och närmare varandra, Sjöjungfrun besvarade då dvärgens känslor och de träffades varje dag i flera veckor, månader, år. De bestämde sig slutligen för att gifta sig och det gjorde de, de fick massor med barn eftersom både sjöjungfrur och dvärgar lever länge. Alla barnen hade olika färger på håret, ögonen, och dessutom hudtonen, de var i lite olika nyanser av både ljust och mörkt. Dessa barn kom sedan att kallas Pläckar, ingen vet varför. Det var så vi pläckar kom till. Snipp snapp slut då var sagan slut.
Ylva satt med stora ögon och bara tittade på Meliz, efter några minuter så sa hon:
-Snälla, snälla en till! En om alver och glimandrier.
-Okej, en saga till men sen får det vara bra, svarar Meliz leendes.
Det var en gång en ung alv vid namn Xena, hon var en riktigt vacker alv med långt skimrande vitt hår ner till midjan, isblåa ögon som glittrade i ljus. Hon var en alvprinsessa. Hon var alltid klädd i klänningar vävda av de finaste trådar, nämligen av de finaste silke. Hon älskade naturen, hon var alltid ute och vandrade i skogen och även ut på slätterna, det var där hon fann ett föl. Det här fölet liknade inget annat föl utan pälsen var röd och manen ännu djupare röd. Fölet var skadat, ett djupt sår längs magen och in ner mot låret. Hon hämtade närmaste alkemist, för det var det ända alver hade. En sådan som kunde hjälpa detta föl, med hjälp av salvor, drycker och trollkonster över huvud taget så läkte detta sår inom minst en månad. Xena tog hem fölet till sitt rike, han blir behandlad väl och tränas. Xena smyger ut varenda kväll, bara för att mysa och hålla hästen, Zhasman, sällskap.
En dag, när Xena var på en lång promenad med Zhasman. Xena hörde röster i huvudet och trodde att hon blitt galen, men det ver Zhasman. Zhasman var en Glimandrie, dem kan alltså kommunicera med en, i ens tankar. Han började prata med henne, och han sa att det var dags att ge sig av, han hade vart borta länge nog ifrån sitt folk, han var högst tacksam för allt Xena hade gjort för honom, hon tog farväl och återvände till riket med en djup depression. I flera månader, år så satt hon instängd på sitt rum men en dag så tog hon mod till sig och gick ut på slätten där hon hittat Zhasman, hon satte sig på en sten och grät. Varför gråter du Xena ljöd en tanke genom hennes huvud, hon tittade upp och fann Zhasman ståendes med flera andra glimandrier och hon blev jätte glad. Hon kastade sig runt halsen om Zhasman som nu var en fullvuxen hingst, han tänkte: Xena det här är min familj. Han gnäggade till och flyttade på sig så att Xena kunde se de andra glimandrierna. Det var några föl och de var så söta att Xena blev tårögd. Jag har bett mitt folk att vi ska flytta till slätterna närmare eran skog så att ni sköna alver kan rida på oss om ni ska någonstans, varje alv ska få sin egen glimandrie. Vi är förstås inga simpla riddjur så bara vuxna alver får lov att rida oss, i ut byte vill vi ha mat och vatten när vi inte kan finna det. Låter det bra, tänkte Zhasman. Ååh ja Zhasman det låter jätte bra utbrast Xena. Hon red på Zhasman tillbaka och varje dag efter det.
Det är historien om hur glimandrierna och alverna blev allierade.
Ylva hoppar ner från Meliz knä och springeriväg, Meliz är inte långt efter och hon är snart ikapp Ylva. Meliz fäller Ylva och börjar kittla henne, Ylva skrattar hysteriskt och kippar efter andan. Meliz och Ylva går tillbaka till huset för att Xeram ska passa Ylva i några timmar när Meliz går ner till byn för att handla åt deras mamma. Xeram sitter trumpet på farstu trappan och tittar surt på Meliz, Ylva springer fram till Xeram och kastar sig i armarna på honom. Meliz går in och får en påse mener av sin mamma så att hon kan handla på marknaden. Meliz går bort till det stora stallet och hämtar sin ponny, Zhasman efter den förste glimandrie som blev allierad med en alv. Hon sitter upp och rider ner till byn. Hon har fyra sadelväskor hon ska fylla med grejer så det kommer att ta en bra stund innan hon blir klar.
Hon tar menerna och går runt på marknaden, hon hade precis bundit fast sin ponny. Meliz tar 3 stora limpor, ett dussin äpplen, en flaska vindruvssaft och två paket smör. Hon går vidare och tittar efter, de har mycket fina varor här, nästan de allra finaste. Hon koncentrerar sig så mycket på vad det är mera hon ska handla så hon märker inte att hon lätt krockar in i en man, en man men kappa, han vänder sig om och gruffar till. Meliz tittar på mannen, som märkligt nog är en dvärg. Hans medellånga skägg, hans väldigt kraftiga kropp och hans runda mage, hon kunde inte riktigt se dennes ansikte.
“Åh, u-ursäkta mig” stammar hon, han var lite längre än henne och dessutom såg han ut att vara en surpuppa, en riktigt sur gubbe eller något. Hon kollar ned emot marken och går vidare.
Meliz andas ut, hon blev både generad och rädd, men mera åt det rädda hållet. Hon går vidare på marknaden och hoppas att hon inte kommer stöta på den läskiga dvärgen igen.
Kapitel 2:
Lilla systern blir sjuk
Xeram och Ylva sitter på farstutrappen och tvinnar gråsstrån. Xeram lutar sig tillbaka och somnar bara någon minut senare. Ylva tar tillfället i akt och springer iväg
Kapitel 3:
Intruduktion av de viktigaste personerna i berättelsen
Kapitel 4:
Förberedelser för avresan till druiderna
Kapitel 5:
De ger sig av mot vernasiorerna, till grottan där deras egen vernasior bor.
Kapitel 6:
De ger sig av över till Drewther, de landar i människo byn Miriandria för att köpa proviant
Kapitel 7:
De går vilse i Mirandria men hittar till slut ut.
Kapitel 8:
De vandrar mot druidskogen men blir anfallna av troll
Kapitel 9:
En i sälskapet dör av skadorna från anfallet av trollen.
Kapitel 10:
De når fram till druid skogen och möter den kloka gammel druiden som bestämmer, han säger
vilka ingridienser som behövs för trolldrycken och vart man kan hitta dem.
Kapitel 11:
De övernattar hoss druiderna och ger sig av i gryningen mot, Drawthar.
Kapitel 12:
Det går långsamt men de tar sig fram till Mirandria igen föe att köpa ponnier.
Kapitel 13:
De rider ner mot människornas huvudstad, Lawinzas där de övernattar
Kapitel 14:
De rider över den stora kristall bron och övernattar vid den stora sjön nyx.
Kapitel 15:
De beger sig över Drawthar men blir på vägen attckerade av troll igen. Ingen dör den här
gången
Kapitel 16:
De når fram till den lilla människo byn dewrir och hyr där en båt och övernattar.
Kapitel 17:
De beger sig över till Nergeth för att finna den första av de 7 ingridienserna.
Kapitel 18:
De landstiger i sydvästra Nergeth, förtöjer båten och kamoflerar den.
De måste
Mugglarportalen