Du kan lita på Inez Malfoy ~3

Inez*Malfoy tack för ett superbra kapitel på min födelsedag

ÄÄÄÄÄÄHHH DÖR SÅ BRA

Åh wow!! Vilken tajming!!! Eller *host host* jag menar, det hade jag planerat! ♥ tihi GRATTIS!!!



TAAAAACK!!!!!! ♥ ♥ ♥

JAAAAAAAA SÅ JÄVLA BRA IIIIIIIIIHHHH JAG DÖR AV FANGIRLING ÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH

SUPER BRA FORTSÄTT!

Tack

AWESOME!!! ♥♥<♥♥

Sååååå AWSOME

Tack för allas fina kommentarer! Och ja eftersom ni är så underbara så ska ni få ett till kapitel redan idag! ♥




Del 10 Jag ska inte sprida lögner

Dagarna flöt på. Det började bli kallare. Var dag var den samma. Jag började känna mig mer och mer ensam nu. Melanie pratade knappt med mig och jag förstod inte vad jag hade gjort för fel. Visst jag hade inte berättat om mina uppdrag från Dumbledore för henne och hon hade väl börjat förstå att jag höll något ifrån henne men jag förstod inte, varför nu? Lexi och jag var nästan de största fienderna på skolan, förutom Harry och min bror. Av någon anledning så gillar folk inte Malfoy familjen, undrar varför…
Men det fanns några bra människor i mitt liv och det var Riley och Harry. Förutom att problemet med dessa två var att jag kände mig kluven mellan dem. Jag tyckte om båda. Jag ville ha båda. Plus att varje gång jag var i närheten av Harry tänkte jag bara på de som Dumbledore sa till mig att göra. Och när jag var i närheten av Riley tänkte jag bara på att jag var orolig över att något skulle gå fel.
Men en dag bestämde jag mig för att lyssna på Dumbledore. Jag gick fram till Harry som satt ensam i en fåtölj i uppehållsrummet och satte mig bredvid honom.
”Hej Harry” sa jag glatt och kände mig faktiskt redo för att starta en konversation.
”Hej” sa Harry tillbaka, inte lika glad. Jag hostade till och tittar ner på boken som Harry hade i famnen.
”Vad har du där?” frågade jag och pekade med ögonen på boken.
”Esch det är bara en bok vi fått från den där Umbridge”
”Hon är ett riktigt monster eller hur” sa jag och kände att jag hittat något att gräva djupare i, det kändes nästan lite kul att försöka kämpa fram en konversation på det där viset, det kändes som om jag var en detektiv.
”Om hon är!” Harry bläddrade i boken och jag lyckades se något konstigt på hans vänstra hand.
Jag ställde mig snabbt upp och satte mig på Harrys vänstra sida utan att ta bort blicken från hans hand. Harry tittade förvånat upp på mig när jag bytte sida. Jag tog tag i hans hand.
”Vad har du gjort med din hand?” frågade jag och tittade noggrannare på den. Tillslut såg jag att det var ett ärr, men det var inget vanligt ärr. Detta såg ut som bokstäver.
”Vad står det?” frågade jag och försökte koncentrerat läsa.
Harry tittade på mig när jag läste. Han verkade inte glad över att jag hittat hans ärr men han tog heller inte bort handen.
”Jag ska…. inte.. slipa… nej inte slipa, sprida… lögner” när jag läst vad det stod tittade jag upp, rakt in i ögonen bakom de runda glasen. Tillslut kom jag på att jag satt och höll i Harrys hand och släppte den tvärt. Nästan lite för snabbt. Harry tog sin hand i sin andra och tittade ner i boken. Jag försökte förstå hur de där orden hamnat på hans hand.
”Harry? Vem gjorde det där?” Jag försökte få ögonkontakt med Harry igen men han tittade bara ner på sin bok utan att svara.
”Harry?” sa jag lugnt igen.
Harry tittade upp.
”Det spelar ingen roll” svarade han och mötte ögonkontakt.
”Jo det gör det, snälla berätta för mig! Jag lovar att inte säga något” Och det menade jag faktiskt, om Harry skulle berätta vem det var så lovade jag att jag inte skulle berätta det för någon, inte ens Dumbledore.
”Jag sa emot henne på hennes lektion, jag sa att Voldemort var tillbaka och hon blev arg” Jag förstod direkt vem det var han menade ”Hon gav mig kvarsittning och ja, detta var kvarsittningen”
”Hon är helt sjuk i huvudet!” sa jag och tänkte efter på vad Harry just sagt. Grodan Umbridge hade torterat Harry, TORTERAT. ”Visst jag tyckte inte om henne innan men nu… nu hatar jag henne mer än någon annan!”
Jag tittade förbannat in i elden i några minuter, sen vände jag mig till Harry igen.
”Harry du borde berätta detta för någ…” började jag men Harry avbröt mig tvärt.
”Du lovade att inte säga något till någon!”
”Och det ska jag inte!” svarade jag snabbt ”Jag säger bara att du borde berätta det för någon, liksom det är ett tips som vilken vän som helst skulle säga”
Jag njöt lite av att säga ordet vän till Harry, det kändes bra. Harry log.

Sen gick jag. Jag fick inte ur Harry så mycket men det brydde jag mig inte om. Jag ville inte försöka tvinga ut en massa information ur Harry nu när han i alla fall berättat det här för mig. Men en sak lovade jag mig själv, att jag ska hämnas åt Harry. Jag visste att Harry inte skulle hämnas på den där häxan för han var alldeles för god men det betydde inte att inte jag kunde göra det. Jag skulle hämnas och jag skulle hämnas hårt.

Inez*Malfoy. Ssssssssuuuuuuuuuppppppppeeeeeeerrrrrrrr bra