Öppet rollspel för alla!

Grace

Blomman ligger på golvet. Kall, hård och grå. Sten. Jag vill inte ha den här kraften, jag vill inte kunna förstena någon eller något. Jag är hemsk. Ett monster. En pojke mitt emot henne öppnade munnen. Och så händer något. Något jag inte kan placera. Det är som en millisekund. Pojken öppnade munnen och jag känner mig konstigt lugn. På en sekund blundar jag utan förvarning och öppnar sedan ögonen. Som om en annan kraft styrt mig. Då står pojken en bit bort.
"Jag kan flytta mig supersnabbt", säger han.
Det är något i hans röst som låter fel, och jag bestämmer mig för att inte riktigt lita på det han säger.

Lucy bleknar och lutar sig mot väggen, hon var känslig otroligt känslig och nu hade hon blivit utsatt för tre intrång på hennes kraft. Hennes blommor vissnar och krymper samman hon är nära på att svimma men behärskar sig. Det var detta hon måste träna på, stå emot andras magi, inte göra slut på sig själv. Hon visste att pojken inte talat sanning, annars skulle det inte påverkat henne så. Hennes leende var borta och all koncentration var att stå stadigt, inte visa sig svag för de andra.

[Känner att vi har tappat Wolf...]

Emily

Jag betraktar pojkens kraft, obeslutsam om jag tror på det han säger. Varför skulle jag annars blunda, utan att jag ville det. Det var någonting med hans öppna mun, innan jag slöt ögonen. Han säger att han kan förflytta sig snabbt, men jag känner på mig att han döljer någonting. Flickan med blommorna blir blek och jag tittar på de döda blommorna på golvet. Jag går fram till henne.
"Är du okej?" är det ända jag kommer på att säga. Det låter svagt och naivt, men den frasen har startat vänskapsrelationer för många, så varför inte för mig?

((Well, I'm still waiting, så ingen blir bortrollad iaf. ^^ ))

Saphira

Tåget stannar med ett ryck, och jag kastas fram mot en av flickorna. Just det ja! Monsterflickan!
Jag reser mig upp, ger henne ett kyligt och fruktansvärt elakt ögonkast. Jag går sakta fram mot gången, låter min kraft fylla luften och känner själv hur det blir kallt.
Jag ler och tittar på blomsterflickan. Hon ser blek ut, men inte lika blek som jag. Förstås, jag är inte rädd. Jag är glad. Och förväntansfull.

[Är "monsterflickan" jag? cx]

Jepp Majaluna

Skyll på min karaktär, inte på mig! Det är hon som är elak.

haah ok c:

Grace

Jag blir förskräckt när flickan med den onda blicken och vita ansiktet flyger in i mig. Hon som frammanade isen. Jag lyckas i sista stund dra undan händerna för att inte skada henne. Det vill jag inte göra innan vi kommer ut där ute. Luften blir kall på en sekund och jag står inte ut. Jag rycker av mig handskarna och sätter den blottade handen mot tågväggen. Den grå stenen sprider sig snabbt, och snart är hela högra väggen gjord av sten istället för metall. Jag torkar svetten ur pannan. Konstigt egentligen, tänker jag, att jag inte förstenar mig själv när jag rör vid min hud.

[Ska vi vänta, eller rolla på? Är rädd för att rollet dör ut om vi väntar för länge. Wolf]

[vi väntar.]