Cup's första Mugglisgame ^^

*lite sent...* Min var jättebra!!!!

Distrikt 9 - Tjej - Alvenia

Jag suckade, och rättade till min violetta hellånga klänning. Min mamma hade valt den åt mig, så att jag skulle se fin ut på slåttern. Slåttern... Det var på slåtterdagen som mina tre syskon, Matt, Reyna och Clarie blev utlottade. Matt var arton, Reyna sexton och Clarie var bara tolv... Hennes första slåtter... Förra året...
Jag skakade av mig tankarna på mina syskon som hade tvingats delta i spelen, och mist sina liv. De var döda. Borta. Men jag var kvar, jag levde fortfarande. Då fanns det ingen anledning att oroa sig över de döda när jag stod här, på slåttern. Särskilt inte när det var väldigt troligt att jag skulle bli dragen. Min mamma hade vunnit spelen när hon endast var sexton år gammal, och det var väldigt vanligt att vinnares barn blev dragna. Min pappas bror hade också vunnit spelen, och det var på så sett de lärde känna varandra.
Jag suckade lätt, och kände sedan hur varenda muskel i min kropp spändes. Hannah Amant, distrikt 9's eskort stod vid kupolen med flickornas namn i. Hennes superlånga midnattsblåa hår var som vanligt flätat i en lång fläta som gick ner till anklarna på henne, och hon var iförd en midnattsblå och svart klänning. Hennes midnattsblåa ögon stirrade ut i publiken, och hon log ett vackert leende så att man såg hennes pärlvita tänder. Hela Hannah såg bara så perfekt ut, och hennes ganska mörka hy blev som pricken över i'et på hennes utseende.
"Och distrikt 9's kvinnliga deltagare är..." ja kände hur svetten var nära på att bryta ut, och tog ett djupt andetag för att förhindra det. Tänk om det var mitt namn som stod på lappen som hon skulle dra? Jag skulle egentligen inte bli förvånad, men jag ville verkligen inte att det skulle vara så.
Hannah fiskade upp en lapp, och vecklade snabbt och elegant ut den.
"Alice Gillis!"
Nej. Det fick inte vara jag! Men det var det...
Jag rätade långsamt på ryggen, och satte på mitt poker face. För även om jag inte ville bli utlottad, inte ville delta i spelen jag så avskydde, så hade jag en chans att vinna. En stor chans att vinna, i och med att mina föräldrar hade tränat mig sedan jag var liten, precis som de hade gjort med mina syskon.
Jag intog min plats på scenen, och hörde hur Hannah's vackra och klingande röst fråga om frivilliga, men såklart anmälde sig ingen. Precis som jag hade trott.
Jag stod där på scenen och såg riktigt uttråkad ut, men inuti ville jag inget annat än att det inte skulle vara jag som stod här. Jag ville inget annat än att slippa dela samma öde som mina syskon. Jag ville inget annat än att ta mig levande ur spelen, och komma hem till mina föräldrar igen.

Distrikt 9 - Kille - Amelia T.

Jag tittade på tjejen som hade blivit dragen. Hon var ganska lång och vacker, med rödbrunt hår och mörkbruna ögon. Det var synd att hon skulle tvingas delta i spelen.
Min blick vände sig mot Hannah Amant, vår eskort. I år hade hon också fått sköta talet, i och med att vår borgmästare, Per Engelsbreckt, inte hade kunnat vara närvarande. Enda sedan hans dotter, Mirabell, hade deltagit i spelen och blivit dödad hade han blivit deprimerad och även fått någon annan sjukdom.
Jag suckade, och såg hur Hannah gick med eleganta steg mot pojkarnas kupol. På ett sett var jag orolig över att jag skulle bli dragen, men på ett annat sett var jag inte det. För om jag inte blev dragen, så skulle någon annan bli det, och då var det kanske bättre att jag deltog..?
Nej. Jag skakade av mig tanken, jag kunde väl heller inte stå här och hoppas att bli dragen! Det fanns inget jag ville mindre än att delta i spelen, så vad var det för fel med mig nu när jag stod och tänkte så? Jag ville verkligen inte bli dragen.
Hannah drog en lapp, och vecklade smidigt upp den. Med sin vackra och melodiska röst läste hon:
"Och årets manliga deltagare är; James Howell!"
Det kändes som att någon hade stuckit en kniv i magen på mig, och som att jag skulle dö vilken sekund som helst. Jag... Jag hade blivit dragen? Nej. Nej, nej, nej. Jag ville inte!
Men såklart hade jag inget val, och släpade mig därför mot scenen. Väl uppe så frågade Hannah om frivilliga, men såklart var det ingen. Jag skulle vara tvungen att delta, och skulle troligtvis dö. Men på ett sett var jag ändå glad att det var jag som blev utlottad, även om jag inte ville delta. För hade det inte varit jag, skulle någon annan oskyldig person ha fått mista sitt liv.
______

Nytt kapitel ^^ Skriver nästa såfort vi har alla i 10:an ^^

Superdupermegaawesomebra!! ^^

Hehe... Jag är lite sent ute, men vem bryr sej?
Du skrev så himla awesome jätte bäst om min Alice.
Så superduperbra! Jag gillade inte att hon grät, men ingen såg det ju så det var helt okej.
Längtar verkligen tills spelen börjar, och hoppas att ingen räknar bort henne bara för att hon inte är så stark! (Jag tänkte lite på Rue och tjejen Soli som jag läste om i en bok när jag gjorde henne.)
Hoppas du har fler smarta ideer kvar!

Jättebra!

Braa

Awsome

Älskar kapitlet och jag var med!!!