Boken utan namn

Ella01, kmr nästa kap snart?

Ja precis! Vill ju veta vad det är för bok♥♥

Jag har inte skrivit på länge. Förlåt! Okej, jag skriver att kapitel nu bara för er ♥

Har ni några förslag på vad jag kan skriva får ni gärna höra av er.


Så, nu kommer ett kapitel. Jag känner att aj inte kan fortsätta skriva med talstreck utan vill skriva med "hoppas det är okej. Det här kapitlet blev lite... Vad ska man säga konstigt så förlåt för det.

Här kommer det iallafall :
Kapitel 11

Hugo hade gått förlänge sedan och jag låg i min säng i sjukhusflygeln. Mrs Pomfrey kom gående med en kopp rykande vätska, som hon satte på ett litet bord intill min säng.
“Drick det här så kommer dina muskler att återställa sig snabbare”, sa hon. Jag kollade ner i koppen. Den rinnande vätska var gråblå med gröna små blad i och jag tittade tveksamt upp på Mrs Pomfrey.
“Måste jag dricka allt?”
“Du måste dricka allt på en gång om det ska fungera.” Jag tog en stor klunk och svalde snabbt. Det smakade förfärligt, ungefär som en blandning av rutten banan och morot och tro mig det är ingen bra kombination.

Drycken gjorde mig sömnig och jag kröp ner under täcket för att sova en stund. Sedan kom jag och tänka på Rose. Jag var tvungen att hitta henne, och det kunde inte vänta. Jag väntade tills Mrs Pomfrey hade gått iväg. Sedan smög jag försiktigt ut genom salen, jag var tvungen att hitta Hugo.

Jag gick till Hufflepuffs sällskapsrum. En pojke i med blont lockigt hår kom ut genom porten. Jag gick fram till honom.
“Vet du vem Hugo är. Han har ljust hår och…”
“Ja, jag vet vem han är, vadå då?” svarade han kort.
“Kan du hämta honom? Snälla!” utropade jag och såg bedjande på honom.
“Okej…?” Han gick tillbaka och efter en stund var han tillbaka med Hugo. Hugo gav mig en konstig blick.
“Borde inte du vila nu?”
“Du måste hjälpa mig nu!” skrek jag och skakade om honom. “Var är boken jag hade med mig i biblioteket?”
“Var det din? Jag gav den till Irma.” Jag stirrade på honom.
“Vi måste hitta den nu!” Jag sprang mot biblioteket och drog Hugo efter mig. Jag sprang så fort bena bar mig och rusade in i biblioteket.
“Var är hon?” frågade jag och kollade på Hugo, han nickade mot en av hyllorna. Bakom hyllan såg jag hennes gå omkring i sin höga gröna hatt och den stora mörkgröna klänningen.
“Ursäkta, jag söker en bok som min vän lämnade in igår”, sa jag och försökte att låta vuxen. Hon kollade på mig och log stelt. Sedan sa hon:
“Lilla vännen, tyvärr så kan jag inte ta fram en bok om jag inte vet vad den heter.”
“Men… Alltså…”
“Vadå, har den inget namn?” Hon skrattade tyst för sig själv som om det hon just sagt var något roligt. Hon visste inte hur rätt hon hade.
“Jag kommer inte ihåg titeln men…”
“Jag gav dig boken för någon dag sedan, jag trodde att boken tillhörde bibliotektet men jag hade fel. Den till hör Saturna, snälla kan vi få den tillbaka”, sa Hugo snabbt. Irmas ögon blev mörka och hon backade några steg.
“Den boken. Jag, jag har den inte längre”, stammade hon. Hon vände sig om för att gå.
“Vem har den nu?” frågade jag tyst.
“En pojke…”
“Hur såg han ut?”
“Han hade gula ögon och blek hy. Han sa att han hette Quinque.”
Jag stelnade till, Quinque, det namnet. Jag kände igen det och jag visste precis ifrån vart.

Det här var ett riktigt bra och spännande kapitel!!!
Självklart går det bra utan talsträck

Jättebra!!!!!!! Antagligen har jag fått hjärnsläpp, men jag känner inte igen namnet Quinque, jag kopplar det inte till ngt... Nu är det ju jättespännande, kapitlet var inte alls konstigt enligt mig, det var ett av dem bästa i hela historien!!!!!!! Och skriv på det sätt du vill, jag bryr mig inte, det är lika bra utan som med talstreck, skulle faktiskt säga bättre utan

Superbra!
Har själv lättare för att skriva med citationstecken än med talstreck

Tack så mycket för alla fina kommentarer! OzzyStar2, ThePrettyGirl och Privet Drive


Kapitel 12

Jag slog ihop den dammiga boken med en smäll. Jag suckade och tog upp en ny bok från bordet. Vi hade letat i flera timmar efter något som kunde ge oss ledtrådar om var Rose befann sig. Jag hade berättat allt för Hugo och Irma, allt som jag visste och dem hade fyllt i med bitar som jag inte visste.
“Jag förstår inte. Kan du berätta igen?” Frågade Hugo och såg upp från en stor, tjock bok. Jag nickade och slog igen boken jag också.
“Jag hittade en bok som jag hade med mig hem till er. En dag så öppnade jag boken men sidorna var tomma. Efter en stund uppenbarade sig två ord, quinque sunt. Jag berättade inte för någon vilket egentligen var ett stort misstag. När vi kom till Hogwarts verkade allt lugnt men så en natt kom en pojke upp i vår sovsal. Han tog boken men tappade den och efter det kände jag mig inte trygg så jag bestämde mig för att berätta för Rose. Vi skulle se i bibliotektet men hon kom aldrig. Jag skulle just gå iväg när jag såg pojken igen och jag smög mig närmare men...” sa jag.
“Han såg dig”, fyllde Hugo i.” Medan jag var upptagen med att hjälpa dig måste han ha tagit boken och försvunnit.” Irma rynkade pannan och sa:
“Men jag fattar inte hur försvinnadet av Rose har med detta att göra”
“Jag är inte säker men jag tror att det är mer än en inblandad i det här”, sa Hugo och såg upp på mig. “Eller vad tror du, Saturna?”
“Jo, du har nog rätt.”
Irma reste sig upp och sköt in stolen. “Det börjar bli sent, det är dags att ni går upp till er. Jah ska fortsätta leta, ses vi imorgon?” Frågade hon.
Jag och Hugo nickade. “Vi säger inget till någon om Rose försvinnande eller?” Frågade jag.
“Nej du har rätt. Vi måste hålla tyst om detta tills vidare.”
“Okej, men då ses vi morgon”, sa jag ställde in en bok i bokhyllan bakom mig.

Jag och Hugo tog följe till porten. Vi klev in genom porten och kom in i sällskapsrummet. Två tjejer satt i soffan till öppnaspisen där det brann förfullt. Tjejerna reste sig upp och gick iväg mot sovsalen. Hugo slog sig ner i soffan.
“Kom”, sa han. Jag gick emot honom och satte mig brevid honom. Jag drog en slinga av mitt mörka hår bakom örat. Jag såg ner på mina fötter och försökte hålla tårarna borta. Hugo la sin varma hand på min rygg och tog min hand med den andra. “Det kommer att gå bra”, sa han lågt. Jag skakade på huvudet och lät en ensam tår rinna ner för kinden.
“Nej det kommer det inte och allt är mitt fel!” Jag reste mig hastigt upp och gick iväg mot sovsalen.
“Nej! Vänta Saturna”, sa han högt. Jag vände mig om och såg in i hans ögon. Han kom fram till mig och la sina armar runt mig.
Vi stod tysta i en halv evighet och jag kände värme och trygghet sprida sig längs med hela ryggen. “Jag tycker om dig”, sa Hugo lågt. “Jag tycker om dig också…”

Jaaaaaaa!!!!!!! Har just kmt hem från en superrolig hajk och möts av ett nytt underbart kapitel!!! Superbra skrivet, DE MÅSTE TA REDA PÅ VAD SOM HAR HÄNT ROSE SNART!!!!! Vill ha nästa kapitel snart, älskar denna ff Ella01

Aww♥ ett litet kärlekspar där kanske :3
Men vad har hänt med Rose och vart är boken och vem har tagit den?
Frågorna är många och jag vill verkligen ha ett nästa kapitel så att jag kan få ett svar på dem! :d