Taylor Swift, Häxa. (SV)

Super....♥

Jättefint kapitel siz♥

Här kommer ett extra långt kapitel som jag hoppas ni gillar (Ps, jag rekommenderar er att lyssna på Haunted, Back to december och Last kiss av Taylor Swift medan ni läser.)



Kapitel 17

Draco

Jag log. Nu var den äntligen klar. Jag la lite i en honungsölsflaska och skickade min uggla att ta den till honom. Jag var på en toalett, men det var morgon så Potter var uppe i stora salen. Jag gick upp precis i tid för att se honom ta en liten klunk. Jag kände ett lyckorus strömma genom kroppen, men kunde inte låta bli att känna mig lite skuldmedveten. Det skulle ta fyra timmar innan det verkade, så jag fick vänta.





Taylor

Jag stod där, med min arm på Harrys axel. Vi satt i vid-behov-rummet. Plötsligt flyttade han sig ifrån mig.
-Vad är det, Harry?
-Hejdå.
Hans ögon hade blivit kalla. Jag såg oroligt på honom.
-Harry, ska vi inte gå till sjukh...
Han stirrade äcklat på mig.
-Jag gillar Cho. Du är ingenting, vet du.
Jag spärrade upp ögonen.
-Harry, det här är inte kul... Inte alls..
-Jag är seriös, Taylor, jag älskar Cho. Jag har aldrig gillat dig på riktigt.
En tår droppade ner för mina kinder.
-Du menar det inte.. Du..
-Jag älskar inte dig.
Tårarna strömmade ner för mina kinder.
-NEJ LÄMNA MIG INTE!!
Han gick ut genom rummet. Jag grät och jag tror jag svimmade, för då jag vaknade låg jag i min säng.

Hermione tittade oroligt på mig.
-McGonnagall hittade dig i vid-behov-rummet, och..
Jag började tokgråta vid minnet av den föregående kvällen och en salt pöl tårar sjönk in i mitt vita lakan. Hermione tittade förtvivlat på mig.
-Vad är det, gumman?
Jag fortsatte att gråta och tog ingen notis om Hermione. Jag svimmade igen och då jag vaknade var jag i sjukhusflygeln och Luna lutade sig över mig. Hermione stod bredvid henne, och båda såg väldigt oroade ut. Luna tittade ett tag i mina ögon. Sedan såg hon medlidande på mig.
-Hermione, Harry har gjort slut med Taylor.
Jag började gråta igen. Det kändes som att tårarna aldrig skulle sluta rinna. Draco, Luna, Hermione och Ron var med mig hela tiden, men det hjälpte inte. Hermione och Ron var väldigt arga på Harry (Ron hade redan varit arg då han utsågs till turneringsdeltagare). Men han brydde sig inte. Han hade Cho. Jag hatade Cho. Och jag hatade mig själv. Jag hatade allt. Jag var så deprimerad. Jag svimmade varje gång jag såg Harry eller Cho, och jag fick därmed stanna i sjukhusflygeln ett tag. Det kändes som en tyfon hade dragit igenom min själ, och att allt var antingen förstört eller helt borta. Jag hade glömt hur man kunde skratta. Jag ville bara..

dö.





Mer? Gilla gärna och kommentera // Bell♥

Ja Så sorgligt Jag blev verkligen ledsen av detta kapitel Detta var helt awesome Du gav mig en känsla att jag var hon Helt fantastiskt♥♥

Guuuud vad bra, nu längtar jag bara efter att Draco ska komma!!!!!!!

Det tyckte jag med....♥

Aw, jag blev ledsen för Taylors skull.

Underbart kapitel btw!

Kapitel 18


Taylor

"Taylor?"
Jag gläntade på täcket. Det var Draco. Jag sa inget.
"Allvarligt, Taylor, du måste släppa honom. Du mår bara dåligt av att tänka på honom."
Jag tittade på honom.
"Du mår inte bra av det här och jag står inte ut med att se dig ledsen, du måste bara släppa honom, förstår du?"
Jag skakade på huvudet och tårar strömmade ner för mina kinder.
"Draco, jag kan inte. Jag kan inte glömma honom. Han hemsöker mig, jag kan bara inte. Har Pomfrey berättat hur mycket jag skriker på nätterna? Det är Harry, han hemsöker mig. Jag kan inte släppa honom."
Draco såg ledset på mig.
"Jag... Vet du hur mycket jag oroar mig för dig? Jag vill bara att du ska vara glad. Säg vad som helst så kan jag fixa det, bara du blir glad."
"Det enda jag vill ha är.. Harry. Inget annat. Jag vill bara dö nu när han inte är hos mig."

Draco tittade förfärat på mig.
"Taylor, nej du får inte tänka så! Det finns ju massor av killar här som är kära i dig och.."
Han rodnade, men det märkte inte jag, mina ögon blev grumliga av alla tårar. Jag försökte bita ihop men det gick inte.
"Draco, fattar du inte? Jag älskar Harry, utan honom kan och vill jag inte leva.."
Draco var nu förtvivlad, på gränsen till tårar.
"Taylor... Jag.." Han såg förtvivlat på mitt tårfyllda ansikte.
"Jag.. Jag.. Älskar dig.."
Och så sprang han ut med ansiktet i händerna. Jag spärrade upp ögonen.
"Draco..? Draco vänta!"
Jag hoppade upp ur sängen och sprang efter honom. Jag hann ikapp honom vid trappan till Ravenclaws upphållsrum. Han tittade på mig. Jag tittade ner i marken.
"Draco.. Jag.. jag... Älskar dig också.."
Och så gav jag honom en puss och sprang sedan till sjukhusflygeln igen.

Bäst ♥