(Dramione) Jag önskar...

Ikväll... ♥

Yay, ett kapitel ikväll. c:

woho!

Jaaa vad kul!!!!!!

--------------------------------------------------------------

Hermione befann sig i en dimma. Hon kände hur hon snurrade, snabbare och snabbare tills hon ville skrika och sparka i luften. Röda, gröna och ljusblå cirklar dök upp från ingenstans och blandades, blev fyrverkerier, rektanglar, ovaler och åter cirklar. Hon slutade snurra, men fick en känsla av att vaggas åt alla håll. Färgerna flöt ihop till personer.Fred och George som skrattade, Ron som skrek på henne:
-Ditt odjur! Din best!
Harry som log, sorgset och ropade något om hennes eget bästa. Lavender, Parvati och de andra tjejerna från Gryffindor som fnissade, Lee som skrek, upprörd och upprymd, något om Huffelpuff och klonken, Pansy som visade fingret och skrek smutsblod, Blasie som flinade. Vaggandet saktade ner, blev till ett lugnande gung, personerna försvann och färgerna åkte runt, blandades, åkte bort från varandra och ihop igen. De sista personerna dök upp:

Hennes föräldrar, de höll om varandra och log, nerstämda. Deras ansikten förvreds till skräck och hennes mamma skrek ett ljudlös skrik.

Dumbledore som bad henne gång på gång att välja, att bestämma sig.

Och Draco, han log mot henne, drog handen genom håret och skrattade. Sen blev han med ens allvarlig och bad henne att göra rätt val, han bad om ursäkt och sa att om hon valde rätt skulle han prata, och hålla sig till reglerna. Han sa att hon inte visste hur svårt det var, men han skulle göra sitt bästa. Han viskade något med hes röst precis innan han blev utsuddad. Hans röst stannade kvar, ekad genom det stora tomrummet hon befann sig i:
-Hermione Granger, jag älskar ju dig

-Rektorn måste ju förstå att detta är väldigt allvarligt! Vi kan inte bara blunda när detta händer!
-Jag håller helt med. Faktiskt så håller vi på med en utredning just nu... Om ni ursäktar mig.
-Rektorn måste ju säga att detta är oansvarigt och att reglerna måste skärpas! Hur ska eleverna kunna klara sig annars?
-Vi gör vårt bästa, inget mer kan göras.
-Men Rektorn kan visst föra liket till...
-Det är inget lik!
- ursäkta... "Den halvdöda" måste skickas till Mungos!
-Det skulle inte hjälpa i det här fallet. Vi kör en enkel men hitills fungerande terapi, och inget annat är tänkbart! Nu måste jag gå, farväl.
Kvinnan muttrade ett hej då och gick sen med snabba steg bort från skolan.

Alltså det är bara för nice att jag har typ hundra kapitel på awesome ff efter att jag har bara varit borta över helgen

Meeer! Awesome kapitel, som vanligt

Riktigt bra

Awesome Kapitel, har massa twix som jag njöt av medans jag läste!

Tack, skriver ett till ikväll! :3

vad bra