Muglisgame alá Fanfiction!

Ett ord: TACK♥
Här kommer två extra långa slåttrar!♥

Distrikt 6: Luna Chang fingrade slugt på kniven som hon hade lyckats smuggla med, trots visteringen från fredsväktarna. Ifall någoting som inte gick hennes vilja igenom skulle inträffa, hade hon en klar plan på vad hon skulle göra. Hade dock ett litet problem… Hon visste inte vad hon ville. Hon visste att hon skulle kunna vinna spelen, men det var ändå 24 blodtörstiga distriktkämpar till.
FantasyGirl däremot, visste precis vad hon ville, och det innefattade INTE att delta i spelen. Men egentligen – om ens namn ropas upp, vad har man då för val? Chrystal, lottdragaren i distrikt sex hade nu uppenbarat sig på scenen. Om man nu ska prata om uppenbarelser var hon en ytterst märklig sådan. Hennes klackskor var bubblegumsrosa, och hade så höga och tunna klackar att det liknade rosa grässtrån. Hennes hår var axellångt, kritvitt och med eldröda slingor. Hon hade så mycket smink i ansiktet att hon såg ut som en docka. Hon bar också en himmelsblå byxdress i metallica material, och den gnistrade i de sista solstrålarna för året. Det mest märkliga av allt var nog ändå nästan hennes hals band. En lång, rosa kedja höll uppe ett hänge som föreställde ett blodigt finger. Det ironiska var att det nästan såg äkta ut. Med allas blickar på sig trippade hon fram till skålen i sina omänskliga klackar och drog upp en lapp.
”FantasyGirl” skriade hon ut över slåtterområdet. FantasyGirl frös till, men visste att hon inte kunde göra nåt åt saken. Hon började skuffa sig fram genom folkhopen och knuffade varje människa hon gick förbi med axlarna. Hårdare och hårdare. Hon visste inte hur hon skulle kunna behärska sitt raseri.
Den uttagna flickan skuffade till Luna Chang hårt, så hårt att hon tappade sin dolk. Det var en mycket lätt och tunn dolk, som var det sista hon hade fått av sin far. Den var så tunn att den hade perfekt passform i brunnsgallret som den så oturligt landade på. Det hördes ett ”PLUMS” när den träffade vattnet. Nu visste Luna Chang vad hon ville. Och det var att bli uttagen. Och förgöra flickan som fick henne att tappa sin fars dolk. Det blev hon också. Och beslutet stod fast.

Distrikt 7: Molly Evans såg ingenting. Den lilla flickan försökte hoppa upp och ner för att få en skymt av den andra flickan som blivit utvald till att kämpa i spelen. Hennes kastanjebruna hår som var uppsatt i en fin fläta dagen till ära flög upp och ner på hennes rygg varje gång hon landade på marken. Just att hoppa hade aldrig varit hennes starka sida. Men ifall hon blev uttagen hade hon bestämt att hon skulle klara sig bar i spelen i alla fall. Fast det hade nog å andra sidan alla andra deltagare också tänkt… Men Molly Evans hade inte så mycket mer tid att tänka på det, efter att hennes namn ropades ut. Då fanns det bara ett ord i hennes huvud; Överlevnad.
Liv_Weasley visste inte så noga hur god chans hon hade att klara sig i spelen. Vem kunde veta säkert? Hon skulle kanske få ansluta sig till karriäristerna ifrån ettan och trean om hon visade upp sin smidighet för dem. Hon skulle kunna klättra upp i träd och plocka ner ekorrar att skjuta som rena barnleken. Men en nackdel fanns förstås. Vid minsta lilla felsteg skulle hon bli dödad. Liv_Weasley ryste där hon stod uppe på podiet och tittade ut över allt folk. Distriktuppläsaren, Camus hade fått tag i en ny lapp, och orden ”Molly Evans” lämnade hans svartmålade läppar. Det var ett vackert namn, det var det, och Liv_Weasley såg en kortare, men nog ungefär lika gammal flicka kliva upp bredvid henne. Dem var ganska lika varandra kunde hon se. Båda med brunt hår uppsatt i flätor. Molly Evans som hon tydligen hette log ett busigt litet leende och skakade Liv_Weasley’s hand. Hur kunde hon le? Tänkte hon. Fast hon kunde inte hjälpa det. Hon log också, och skakade vänskapligt hand med sin distriktkamrat.

Hoppas innerligt att ni tycker om det!!
♥♥

Awesome! ^-^

Jättebra!!

GAAAAH!!!
Vi får nog vänta och se om jag kan skriva något som i alla fall liknar en vanlig kommentar. Känner mig helt gaggig....

Super bra!!

Hur kunde jag le?!


SÅÅÅÅ AWESOME♥

Nu vet jag vad jag ska skriva!

Asbra. Om nån säger nåt annat blir jag ursinnig.
Läääängtar till min karaktär kommeeeeeer ♥♥♥♥♥
Alltså, nu vill jag bara skriva en sak helt random: Släng in handuken.
Det låter roligt men innebörde är hemsk.....
Okej, nu är jag tillbaka i mitt 'kan inte skriva en bra kommentar' läge. Förlåt...

Hahahah nejdå, ingen fara. Tycker ni att jag ska rita Crystal (modekatastrofen) på ett papper så att i får se hur jag tänker mig henne?

TACK!

Ja!! Gör det, ritaritaritarita!!!

Så fort jag har tid