Dramione

Jättebra!!

Super!

superbra

Sry för förseningen, nu kommer jag uppdatera oftare
Älskade ditt kapitel Glinis, du är verkligen en utav de allra bästa författarna jag vet och mitt kändes så fjuttigt i jämförelse med ditt. Eftersom jag haft skitdålig tillgång till datan närmaste veckan så blev det både kort och orättat. Hoppas ni kommer att gilla det ändå. Fortsättning följer! ♥

Kapitel 5
Draco


Mörkret hade sänkt sig över slottet.
På himlen glittrade tusentals stjärnor som passade på att spegla sig i Svartsjöns blanka yta.
Luften var alldeles stilla och klar. Draco stod högst upp i Astronomitornet och tittade ut över Hogwarts.
Eller, åtminstone hade han gjort det för någon minut sedan. Innan han fick syn på henne. Hon gick tillsammans med Potter och Weasley över den gräsbevuxna marken. Ett elakt flin spred sig över hans smala läppar när han såg hur hon ilsket gestikulerade åt Ron. Han grimaserade ilsket tillbaka och Draco lutade sig fram för att försöka uppfatta vad dem sa.
”...Du gör det alltid, hela tiden!”
”Vadå?” Ron lät både oförstående och arg. ”Det är du som gör det!”
”Påstår du att jag drar in oss i trubbel? Vems fel var det att vi åkte dit för ett par dagar sen när vi...”
Mer hörde inte Draco. Hermione rundande slottsknuten och försvann.
Han rätade på sig igen och drog handen genom håret.
Var det verkligen sant, det som Zabini hade sagt? Var hon verkligen en smutskalle?
Troligtvis. Varför skulle hon annars stövla runt med sådant lösk som Potter och Vesslan?
Men kanske...
Draco fick en ide och gick med snabba steg nedför trappan. Han aktade sig noga för att stöta ihop med någon (Astronomitornet var strängt förbjudet område för alla elever förutom under den oändligt långa timme varje vecka som de tvingandes genomlida en mycket tråkig lektion tillsammans med Proffesor Sinistra) och landade i säkert förvar i korridoren nedanför.

Mycket riktigt mötte han dem i entrehallen.
Harry och Ron gav ifrån sig ett litet rop och Harry grep genast handen om sin trollstav som han hela tiden hade hållit utsträckt framför sig. ”Vad gör du här, Malfoy?”
Draco kopplade på sitt hånflin som han alltid hade reserverat för dem.
”Det angår väl inte dig, Potter.”
Harry hajade till och vände sig till sina kamrater. Ron tog över ledningen.
”Stick härifrån Malfoy!” Han pekade med sin trollstav mot Dracos bröst. ”Annars går det illa för dig!”
”Jo, det har jag märkt sedan tidigare.” Minnet av Ron som kravlande runt på marken med stora slemmiga sniglar forsande ur käften dök upp i hans huvud och han vek sig dubbel av skratt.
”Skrattar bäst som skrattar sist, Malfoy!” fräste Ron och viftade med trollstaven.
”Nej, Ron! Låt bli!” Hermione hade skjutit undan Rons viftande hand som hade befunnit sig farligt nära Harrys öga. ”Du gör det bara värre för dig själv!”
”Vem bryr sig?” Draco hade riktat sina varggråa ögon mot henne och hon vände förläget bort blicken.
”Jag skulle faktiskt vilja prata med dig.”
”Med...Med mig?” Hermiones röst var pipig och hon plockade nervöst med axelbandet på sin väska.
”Varför det?”
Draco svarade inte. Istället log han bara och knyckte på nacken. ”Helst utan åskådare.”
”Nej!” Harry och Ron hade störtat fram. ”Hon följer inte med dig.” Ron spottade fram meningen som om han mådde illa av bara tanken. ”Aldrig i livet!”
”Men Ron, jag hade faktiskt tänkt...”
”Glöm det!” Ron stirrade på Draco som om han hade varit en extra stor sprängstjärtsskrabba.
”Vem vet vad den där kan hitta på! Hermione, han vill bara förnedra dig.”
”Är du rädd för att bli spolad, Weasley?” frågade Draco. Ron bet ihop käkarna så hårt att Hermione kved till. ”Hon-ska-inte-med-dig”, morrade han.
Draco höjde på ögonbrynen. ”Det bestämmer hon väl själv?”
”Vad är du ute efter, Malfoy?” Harry hade tagit ett kliv fram och betraktade Draco med tyst avsky.
Draco gav honom en lång blick. ”Någonting som du aldrig kommer att få, Potter.” Sedan vände han sig om mot Hermione igen. ”Möt mig i biblioteket om en timme. Och kom ensam”, la han till med en föraktfull blick på Ron som hade börjat studsa upp och ner av ilska.
Sedan vände han på klacken, gav Harry en försmädlig knuff i sidan och spatserade iväg mot fängelsehålorna mycket belåten med sig själv. Han kände deras blickar bränna i ryggen, men det var bara hennes som intresserade honom.

Oh my godness. Jag totally älskar det darling. Allting började så bra med stjärnorna som speglade sig i sjön, jag fick såna fina bilder och jag dig lite redan då. Och sen Draco, kunde se honom framför mig gaah han är söt 83 Och sen Hermione, omg jag shippar Dramione så mycket omg okok FEEELS
Åh Ron är väldigt söt (men dock o så irriterande) när han är arg, fast jag kmr bli riktigt arg och få utbrott på den som bara vågar stå ivägen för Dramione omg
Gaaaah längtar efter deras biblioteksmöte :3 thats mean that I want more NOOW så börja skriva nu girls :*

Oh my god! ♥♥ tumme till dig! Du skriver sååå bra!

Awesome! Jag gillar verkligen att du skriver väldigt verklighetstroget om Draco, inte som i många ff:s där han förvandlas från snobbig mugglarhatare till helt ok på en dag, utan att han faktiskt fortfarande är som han är.

Gosh, längtar verkligen tills nästa kapitel så jag får se vad han frågar henne...

Jättebra!!! Bara ett problem... Hermione är inte Elli...
Jag kan inte läsa andra ff:s med Draco längre (utom din ff Elzyii!!! ) för att din är BÄST!!!!!!!!!!
Men, jättebra!!! ♥♥

Jävlar vad bra!!!!
[blandade ihop Elli och hermione i början, haha, blev helt förvirrad, men lättad också ]
Ska genast börja skriva!

Yey!!!